Min familjehistoria

En släktgåta som har funnits med mig ända sen jag började släktforska är mysteriet kring vem som var min farmors morfars okände far. I släkten har det pratats om att han kanske kunde vara dansk eller tysk och att han kanske dog i något krig. I kyrkböckerna fanns det inte mycket uppgifter, förutom ett namn som möjligen hänvisade till denne okände man.

Vid Bjäre Häradsrätts sommarting 1859 tilltalades arbetskarlen Nils Andersson och pigan Cecilia Lindholm för "enkelt hor förövadt med hvarandra".  När jag släktforskade om mina barns farfars morfars mor Sofia Nilsdotter trodde jag först att jag hade nått en återvändsgränd. Sofia var nämligen född som oäkta dotter till pigan Cecilia Lindholm i Ugglehult 1859. 

Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning är en plats dit jag har åkt många gånger genom åren för att ta en skogspromenad eller för att ha picknick i den vackra naturen. I området finns flera torpruiner och jag har ofta stannat och läst på skyltarna och funderat över hur livet såg ut förr i tiden här uppe på åsen. Genom min släktforskning upptäckte jag nyligen att det inte var vilka människor som helst som bodde i torpen, utan att de i själva verket var mina barns anor och deras familjer!

Första gången jag kom till Djurholmens strövområde var en solig vårdag för mer än tjugo år sen när jag och barnen hade åkt iväg på en skogsutflykt för att fira dotterns födelsedag. Vi hade picknick med oss och barnen lekte "stubbdrake" på en nedfallen gammal trädstam. Några längre promenader kunde det förstås inte bli för de små barnabenen, men med hjälp av barnvagnen tog vi oss ändå en liten bit längs stigen genom den nyutslagna bokskogen. Efter ett par hundra meter kunde vi se stenkonturer i marken som vittnade om att här någon gång i en avlägsen tid hade legat ett hus. En skylt talade om att vi hade hittat resterna av torpen i Århult eller de så kallade "Gubbalyckorna". På andra sidan stigen låg en ännu välbevarad jordkällare och det var både spännande och läskigt för barnen att kika in i mörkret. 

I vintras blev jag kontaktad av Rönnekyrkan, Ängelholms Ekumeniska församling som undrade om jag kunde tänka mig att hålla ett föredrag i samband med någon av deras trivselträffar under våren och nu i veckan var det äntligen dags.

Jag började intressera mig för släktforskning redan när jag gick på mellanstadiet, men det var först när jag fick tillgång till internet för ungefär 15 år sedan som jag började leta runt lite på nätet för att se om jag kunde hitta mer om min släkt. 

Idag är det fars dag, dagen då vi firar alla pappor! Och vad skulle då passa bättre än att påbörja berättelsen om den raka linje av fäder som finns i mitt släktträd. 

Göran Jönsson Rosvalls liv var allt annat än en vals på rosor. I sin ungdom ansågs han vara en odåga och under hela livet bröt han både mot skrivna och oskrivna regler i dåtidens samhälle.

Jag och min kusin Ulrika hade länge pratat om att åka ner till Österlen för att leta efter de platser vi hittat i släktforskningen om vår morfar Göstas släkt, och en härlig sommardag i juli 2022 blev utflykten äntligen av! Solen strålade från en klarblå himmel och det var alldeles lagom varmt när vi körde tvärs genom mellanskånes vackra bokskogar ut mot det öppna slättlandskapet på Österlen och vår första anhalt som var Tosterups slott där morfar Gösta föddes den 29 oktober 1910. 

När jag försökte lösa gåtan om två mystiska unga män på ett gammalt familjefotografi råkade jag snubbla över ett tragiskt familjeöde och en tidningsnotis från år 1900 med rubriken "Han gick i döden för sitt barn".

En afton i juni 1885 besökte den 26-årige ynglingen Jöns Petter Rosvall ett förlustelseställe i Ystad tillsammans med två "supkamrater" från staden. Kvällen skulle sedan komma att urarta. I sitt rusiga tillstånd invecklades Jöns Petter och hans kamrater snart i ett slagsmål med en grupp sjömän av främmande nationalitet. En av sjömännen, en norrman vid namn Olsén, drog kniv och Jöns Petter var inte sen att försvara sig. Han högg norrmannen i huvudet med sin kniv och tillfogade honom därmed allvarlig skada. 

För mer än hundra år sedan bodde mina barns farmors morföräldrar i Barkåkra socken på Bjärehalvön i Skåne. De platser där de levde sina liv är välkända för mig eftersom jag själv bor i trakten, och därför blir det också lite extra roligt att forska om dem och deras anor. Det känns också kul att kunna konstatera att mina barn har djupa rötter i här bygden där de har växt upp. 

Det mesta av det vi förknippar med julfirande så som jultomte, julklappar och julgran är inte så uråldrigt som man kan tro, utan de flesta av våra nuvarande traditioner har kommit till under de senaste 150 åren. Som släktforskare har jag inte bara ett intresse av att leta namn och födelsedatum på mina anfäder, utan jag vill också veta mer om hur deras liv såg ut i både vardag och fest och därför tycker jag att det är intressant att ta reda på mer om hur våra högtider har firats genom århundraden.  Personligen kan jag tycka att skildringar av julen i äldre tider nästan känns lite skrämmande. På landsbygden levde gammal folktro och vidskepelse kvar långt in på 1800-talet. Det var mycket övernaturliga väsen i rörelse vid jultid och det gällde att hålla sig väl med dessa för att man inte skulle drabbas av missväxt eller olyckor under det kommande året. Under Lucianatten den 13 december, som under den julianska kalenderns tid fram till 1753 var årets längsta natt, kunde lussefärden ledd av

När det finns en gård som funnits i släktens ägo under flera generationer är det intressant att ta reda på mer om gårdens historia och de människor som har levt där. Detta är den sista delen i en serie av tre blogginlägg som handlar om släktgården i Norra Heljaröd där mina barns farmor växte upp. 

Den 12 december 1881 föddes ett litet gossebarn i den lilla byn Norra Heljaröd i Farhults socken i Skåne. Han fick namnet Viktor Eliander i dopet och blev långt senare mina barns farmors farfar. Viktors mor var den 21 åriga pigan Othilda Svensson som bodde  tillsammans med sina föräldrar Sven Olsson och Johanna Nilsson på en av gårdarna i byn. Othilda var ogift och namnet på den som var far till hennes barn skrevs inte in i födelseboken och har förblivit en hemlighet ända in i våra dagar. 

I ett hörn av Skälderviken där havet möter Kullahalvöns strandängar ligger den lilla byn Norra Heljaröd. Hit kom mina barns farmors farfars morfar Sven Olsson med sin hustru Hanna Nilsdotter och dottern Othilda hösten 1873, när de köpte en av gårdarna i byn. Men för att förstå gårdens historia behöver vi gå tillbaka ytterligare några decennier i tiden. 

På ett gulnat gammalt familjefotografi från 1930-talet ser vi mina barns farfars morfar, smeden Anton Nilsson i Tåstarp med hustru Alfrida och deras åtta barn.

Mina barns farfars farfar Axel Gottfrid Sandberg kom från en småländsk smedsläkt och tillsammans med sina bröder Robert och Oscar startade han en spikfabrik i Rössjöfors i Munka Ljungby i Skåne.

Nu till helgen den 11-12 september är det äntligen dags för årets släktforskardagar!

Åhus! Jag är helt betagen! Det är en skön sommardag och doften av rosor och schersmin är nästan överväldigande. De kullerstensbelagda gatorna och de gamla korsvirkeshusen med halmtak ger mig nästan en känsla av att tiden har stått stilla i flera hundra år.

Mina anor stannade kvar här i Sverige, men det fanns syskon och kusiner som lämnade allt och begav sig iväg mot äventyret i det stora landet i väst. Var och en hade förstås sina egna skäl att ge sig av, men de flesta drömde om en bättre framtid i Amerika.

Hösten var på väg den här septemberkvällen 1937. Det började bli kyligt i luften och Fredrik drog rocken tätare omkring sig. Han skyndade på stegen längs vägen som ledde fram mot den lilla gården i Frillestad där hans syster Anna bodde med sin familj. I väskan hade han en förgylld klocka, ett fickur som han hade köpt i Amerika. Nu skulle han överraska sin syster med den fina presenten.

Förra helgen gjorde jag en utflykt till trakterna av Stockaryd i Småland för att själv få se och uppleva de platser där min farfars mormor Johanna Lovisa Mathilda Magnusdotter levde sitt liv.

Bryllingprojektet - om att släktforska på andra halvan av 1900-talet Parallellt med att jag skriver om min släkt och livet förr här på bloggen så har jag under det senaste halvåret också jobbat med ett annat delprojekt i min släktforskning. Mitt "bryllingprojekt" som jag kallar det, har handlat om att leta upp ättlingar till mina anor 4 generationer bakåt. Det blev betydligt större än jag hade trott och tog mycket mer tid än jag hade tänkt mig. Mitt släktträd har växt på bredden med ungefär 2000 nya personer och i jakten på dessa blev världen också lite mindre när jag gjorde en spännande upptäckt!

Idag är det den 14 februari, Alla Hjärtans Dag. Det är en dag när vi enligt traditionen uppvaktar de vi älskar, och det får mig som släktforskare att tänka på en dikt med amerikanskt ursprung som avslutas med raden "Du är resultatet av tusen människors kärlek" . Tusen människors kärlek! Det är nästan lite svårt att greppa hur många som genom århundraden och årtusenden varit inblandade i att just jag blev till! 

För ganska precis ett år sedan kom de första rapporterna från staden Wuhan i Kina om att människor hade dött av en mystisk sjukdom. Orsaken visade sig vara ett coronavirus och snart var pandemin ett faktum. Men det är inte första gången en smittosam sjukdom sprider sig i världen och som släktforskare kan man hitta spår i arkiven av de farsoter som har drabbat anorna och deras familjer under de senaste århundradena. 

Att söka ursprunget till sitt släktnamn kan vara ett spännande sätt att komma igång med sin släktforskning och när jag själv började söka efter mina rötter för mer än tio år sedan var just det något som jag var intresserad av. Den förste som bar släktnamnet Friman var min farfars farfar Petter Jönsson och han fick namnet som soldat. Han bar sitt namn med en stolthet och en känsla av att vara just en fri man.

En av de mest intressanta personerna i min släktforskning är min farfars mormor Johanna Lovisa Mathilda Magnusdotter, född 1848 i Småland. Kyrkböckerna har gett svar på många av mina frågor, men varje nytt svar har också lett till nya frågor. I min berättelse om Johanna Lovisa Mathildas gåtfulla liv funderar jag kring hennes livsöde, de val hon tvingades göra och vem hon egentligen var.

Allhelgonahelgen är en tid att tänka på dem som inte längre finns med oss. Jag tänker förstås först på min pappa, farmor, mormor och morfar. De som har funnits med mig under en stor del av mitt liv, som jag minns och saknar. I familjen har vi en tradition att åka till deras gravar och tända ett ljus på fredagen innan Alla Helgons Dag. Det brukar bli en fin men allvarsam stund där i mörkret på kyrkogården.

När jag var liten hängde ett gammalt gulnat familjefotografi på väggen i hallen hemma hos min farmor. Fotot föreställde min farmors mor Astrid och hennes familj och jag älskade att höra farmor berätta vilka personerna på bilden var. Men farmor visste inte så mycket om sin släkt, så det jag vet har jag fått ta reda på i arkiven. Min berättelse tar sin början 1897 när farmors morföräldrar Maria och Vilhelm Henningsson var unga och nyligen hade gift sig.

Min farmors farföräldrar Lars Persson och Anna Andreasdotter var några av alla de lantarbetare som flyttade till Malmö i slutet av 1800-talet i hopp om en bättre framtid i staden.

En släktforskare kan inte göra en semesterresa utan att "råka" ramla över något som har med släktforskningen att göra även om det inte alls är planerat! Resesällskapet får stå ut med gamla kyrkor som måste besökas eftersom "morfars morfars någonting" döptes där eller platser som bara måste upplevas eftersom någon ana kanske levde där för länge sedan. Var man än kommer kan en släktforskare hitta en länk till det förflutna!

Genom att testa sitt y-dna kan man få reda på mer om sitt djupa ursprung längs fädernet och vilken haplogrupp , dvs vilken gren i mänsklighetens stora DNA-släktträd man tillhör. Nyfiken som jag är ville jag så klart ta reda på mer om detta. Problemet är bara att jag inte har någon y-kromosom att testa eftersom jag är kvinna. Y-kromosomen finns nämligen bara hos män och ärvs från far till son. 

Min morfars farfar Nils föddes den 7 juni 1841 som oäkta son till änkan Bengta Månsdotter på nummer 16 i Simris i södra Skåne. Moderns make Anders Håkansson hade dött redan fyra år tidigare vintern 1837 av feber till följd av förkylning under strängare vinterkyla, och vem som var Nils far är en gåta som familjen har sökt svar på under decennier.

Min morfars morfar Gustaf Ågren var torpare i byn Marklunda i Osby socken i slutet av 1800-talet. På det lilla torpet bodde förutom Gustaf, hans hustru Maria och deras barn även Gustafs föräldrar och Gustafs syster Maria och hennes barn. Efter hand som barnen växte upp fick de lämna torpet och ge sig ut i världen för att själv tjäna sitt uppehälle.

Min morfars morfar Gustaf Ågren föddes den 19 juni 1849 i ett torp i Marklunda i Osby socken där han sedan levde hela sitt liv med sina föräldrar, syskon, makan Maria och deras 10 barn. I förra veckans inlägg Släktforskning steg för steg  beskrev jag hur jag hittade information om Gustaf Ågren och hans familj i kyrkböckerna. Jag kunde konstatera att Gustaf förmodligen levde ett ganska stillsamt liv och att han inte lämnade så mycket spår efter sig i arkiven. 

Lite då och då får jag frågan om hur jag gör när jag släktforskar. Jag brukar då förklara lite enkelt att jag läser i gamla kyrkböcker som numera finns digitalt fotograferade på nätet. I kyrkböckerna hittar jag information om mina släktingar, när och var de föddes och dog, hur många barn de fick och vilken titel eller vilket yrke de hade. Ibland stöter jag på spännande anteckningar om en person. Det kan handla om allt från att personen har begått något brott till att den är fattig eller sjuk. 

Idag är det sista söndagen i maj, dagen då vi firar alla mammor! Och vad skulle då passa bättre än avsluta de senaste veckornas bloggtema, som har handlat om mitt djupa ursprung på mödernet och  mitt mtDNA , med att hylla alla mödrar längs min raka moderslinje i de skriftliga källorna genom att berätta deras historia! 

Sommaren 2017 gjorde jag ett mitokondrie-DNA-test hos FTDNA. T estet tog min släktforskning ända tillbaka till genetiska "Eva" och gav svar på när min anmoder utvandrade från Afrika och vilken haplogrupp jag tillhör. 

En av de vanligast frågorna jag får om min släktforskning handlar om hur långt tillbaka i tiden jag har kommit! Med hjälp av traditionell släktforskning i arkiven kan man ofta komma ungefär till 1700-talets början i jakten på anorna, och om man har tur, kanske ytterligare ett par århundraden om man har adliga anor. Men den här veckans inlägg handlar om hur jag fick reda på mer om mitt djupa ursprung tusentals år bakåt i tiden med hjälp av DNA-teknik.

Sommaren 2017 reste jag till Gotland med min man och våra tonåringar för att leta efter spår av min mormor Märtas anfäder .  Jag hade aldrig varit på Gotland och hade inte kunnat föreställa mig alla de upplevelser jag skulle få vara med om.

Min mormor Märta föddes i Visby 1913 och sommaren 2017 var det precis 100 år sedan hon lämnade ön för att flytta till fastlandet med sina föräldrar och syskon, men deras rötter fanns på Gotland.

Johan Christian Niklas Bjöklund och hans hustru Anna Stina var statare på Gotland och liksom andra statare flyttade de nästan varje år. Men när de kom till gården Hallfreda i Follingbo socken trivdes de så bra att de stannade där i elva år.

Jacob Höggren var klockare i Mästerby kyrka i över 50 år och fick medalj för lång och trogen tjänst. Hans hustru Josefina använde blodiglar för att bota och ansågs vara en klok gumma.

2017 bestämde jag mig för att göra ett DNA-test för släktforskning. När jag skickade in mitt test till Family Tree DNA fanns det inte några som helst misstankar om att något inte skulle stämma i mitt släktträd i de närmaste leden bakåt, men jag var ändå medveten om att det skulle kunna dyka upp överraskningar i testresultatet, men sen att mitt DNA skulle kunna hjälpa någon annan att finna sin familj eller sitt ursprung hade jag inte den minsta tanke på.

Sommaren 2017 skickade jag in ett Family Finder DNA-test till Family Tree DNA i Houston för att bekräfta om den forskning jag hade gjort i arkiven stämde och för att kanske få fler ledtrådar till min släktforskning.  Jag topsade mig och skickade in provet och efter ungefär 4 veckor kom resultatet.

När tidningen "Släkthistoria" kom ut 2014 började jag prenumerera på den och då och då fanns det någon artikel om DNA-test i släktforskningen, men jag trodde inte det var något för mig. Jag trodde till en början att det bara handlade om att ta kontakt med nu levande släktingar och det var jag inte så särskilt intresserad av då. Min släktforskning handlade ju mest om att lära mig mer om hur mina anors liv bakåt i tiden hade sett ut.

Astrid tog sin cykel och stack iväg i all hast. Hon lämnade sin make ensam kvar med deras tre små flickor, och dottern Greta kunde inte sluta undra varför hennes mor hade övergivit henne.

En kall februaridag 1926 fick den femtonårige drängen Gösta i Kassagården i Ausås bud om att det hade rasat i gruvan i Bjuv och att hans far Carl hade omkommit. Det var en sorgens dag som skulle följas av många fler när fem av hans syskon dog i tuberkulos.

När Anna tog med sin make Emil till ett frikyrkligt tältmöte utanför Visby på Gotland blev han troende och bestämde sig för att göra allt för att familjen skulle komma ur fattigdomen och få det bättre.

När Anna kom från Småland till Skåne för att ta betor träffade hon Martin som var son i granngården och blev förtjust i honom. Martin omkring 1907

Funderar du på att börja släktforska? Här är mina tips kring hur du kommer igång med släktforskning på egen hand.

Jag heter Annelie Friman Sandberg och jag skapade den här bloggen för att familj och släkt, och kanske även andra intresserade, skulle kunna ta del av min släktforskning på ett enkelt sätt.