Horsbrott i Ugglehult

Vid Bjäre Häradsrätts sommarting 1859 tilltalades arbetskarlen Nils Andersson och pigan Cecilia Lindholm för "enkelt hor förövadt med hvarandra". 

När jag släktforskade om mina barns farfars morfars mor Sofia Nilsdotter trodde jag först att jag hade nått en återvändsgränd. Sofia var nämligen född som oäkta dotter till pigan Cecilia Lindholm i Ugglehult 1859. 

Att hitta fadern till ett oäkta barn vid denna tid är ibland omöjligt, men det skulle visa sig att det fanns en hel del dokumentation i kyrkböckerna och till och med en dom som pekade ut den som var far till Sofia.

Den första ledtråden hittade jag i samband med att Sofia gifte sig 1879. I lysningsboken står det att: "Fadren Torparen Nils Andersson i Hästhagen, Hjernarps församling lemnar skriftligt tillstånd".

Jag letade fram Nils Andersson i Hästhagen och även Sofias mor Cecilia Lindholm i Ugglehult och i husförhörslängden fanns det antecknat att de båda hade dömts för hor 1859, dvs samma år som Sofia föddes. Det här ville jag förstås veta mer om och efterhand som jag sökte rullades deras historia upp sig ur arkiven.

Nils Andersson var född den 20 juni 1815 i torpet Carlsberg i Tåssjö socken. Resterna av torpet som bestod av ett boningshus och en mindre ekonomibyggnad kan man ännu finna alldeles intill parkeringen vid Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning. Trappsteget som ledde fram till ingången finns bevarat och i närheten finns också resterna av en jordkällare och källan där familjen hämtade vatten. 

Läs gärna mina tidigare berättelser om människorna på Djurholmen: Boels historia och Torpruinerna berättar

Nils växte upp i det lilla torpet med sina föräldrar Anders Nilsson och Pernilla Nilsdotter och de två äldre systrarna Elna och Kersti. När Nils bara var 15-16 år dog båda föräldrarna och Nils fick flytta till det närbelägna torpet Mellan Århult där hans far hade växt upp och där släktingarna fortfarande bodde kvar. 

Nils farbror, som också hette Nils, var äldst av bröderna. Han gifte sig tidigt och fick ta över torpet Mellan Århult, medan Nils far Anders som var den yngre brodern fick flytta ut och bygga sitt eget lilla torp. Det dröjde innan fadern Anders gifte sig och han hade hunnit bli nära 50 år när Nils föddes. På så sätt var farbroderns barn, Nils kusiner, mycket äldre än honom och deras barn var därmed i ungefär samma ålder som Nils och hans syskon.

Ett av Nils kusinbarn hette Anders Pålsson och var född 1809. Han gifte sig med Gunilda Svensdotter från Hjärnarp och fick ta över torpet Mellan Århult. Gunilda var 11 år äldre äldre än honom, född 1798. De fick en liten son som strax dog av mässling. När Anders fick möjlighet att avancera från torpare till frälsehemmansåbo genom att förvärva en fastighet i Ugglehult i Hjärnarps socken flyttade han och hustrun dit och där fick de ytterligare 3 barn tillsammans: Nils, Petronella och Sven.

Under tiden flyttade Nils Andersson runt och tjänstgjorde som dräng på flera olika gårdar i trakten. Han var i socknarna Tåssjö, Össjö och Hjärnarp. 

På Annandag jul 1843 hände det så att Nils Anderssons kusinbarn Anders Pålsson hittades död liggande på sitt hemman i Yllentorp i Halland. Vad som egentligen hade hänt verkar vara en gåta. Anders var ju bara 34 år, men en domstol måste ha konstaterat att han dog en naturlig död för han fick en ärlig begravning. Folk som mördades eller begick självmord skulle nämligen begravas i tysthet vid den här tiden. 

Änkan Gunilda behövde då en pålitlig dräng som kunde hjälpa henne på gården och hon städslade då sin mans släkting Nils Andersson. Om det sedan uppstod tycke mellan Nils och Gunilda, eller om de sedan gifte sig för att det var mer praktiskt är inte lätt att veta. Gården var värderad till 500 skilling banco i bouppteckningen efter Anders Pålsson, vilket var en ansenlig summa pengar, så för Nils del innebar giftet att han gick från fattig dräng till relativt välbeställd åbo. Några barn blev det inte i äktenskapet. Gunilda hade ju hunnit bli 47 år när hon gifte sig med Nils som bara var 30. 

I byn Ugglehult bodde också pigan Cecilia Lindholm som var några år yngre än Nils. Hon var född 1823 som dotter till smedmästaren Lars Lindholm och hans hustru Elna. Nils tyckte kanske att hans hustru Gunilda började bli gammal och tråkig och kanske det var därför han började intressera sig för den yngre Cecilia. 

Så här kanske det kunde se ut när Nils och Cecilia flirtade,
 medan hustrun Gunilda fundersamt höll sig i bakgrunden.
Målning av Haynes King 1874 "Jealousy and Flirtation"

När det stod klart att Cecilia var med barn hösten 1858 beskyllde Gunildas son Nils sin styvfar Nils Andersson för att vara barnets far. Styvsonen Nils, som ju också var Nils Anderssons syssling, var numera vuxen och arbetade vid Tegelbruket i Väsby. Man kan undra hur relationen mellan styvfar och styvson hade sett ut under uppväxten. 

När barnet, som fick namnet Sofia, var fött ställdes Nils Andersson och Cecilia Lindholm inför häradsrätten, tilltalade för "enkelt hor förövadt med hvarandra". 

Vid den här tiden var alla sexuella förbindelser utanför äktenskapet förbjudna både enligt lagens och kyrkans mening och den som blev påkommen straffades med böter eller fängelse. Sedan medeltiden kunde straffet i värsta fall bli döden, men i praktiken benådades de allra flesta och 1779 avskaffades dödsstraffet för detta brott. Därtill kom kyrkoplikten som innebar att man skulle bekänna sin synd inför hela församlingen stående på den så kallade pliktpallen under gudstjänsten. Från 1741 ersattes denna uppenbara kyrkoplikt av enskild kyrkoplikt vilket innebar att den dömde fick erkänna sin synd enskilt inför prästen och 1855 avskaffades även den enskilda kyrkopliken, men ersattes i många fall av böter. 

Det fanns olika grader av sexualbrott. Om två ogifta personer låg med varandra kallades det lönskaläge. Om den ena parten var gift med någon annan kallades brottet enkelt hor och om båda var gifta på var sitt håll handlade det om dubbelt eller tvefalt hor. Otrohet berörde alltså inte bara de inblandande utan var en angelägenhet för hela samhället. I det här sammanhanget har ordet hor inget med prostitution att göra. De som begick brottet kallades hora och horkarl. Först efter att horsbrottet avkriminaliserades 1864 blev ordet hora synonymt med en kvinnlig prostituerad.

Nils Andersson och Cecilia Lindholm tilltalades alltså för enkelt hor eftersom Nils var gift med en annan. Till en början erkände Nils Andersson brottet, medan Cecilia nekade. Med handen om pennan fick hon hjälp att författa följande "erkännande" inför rätten:

"Den beskyllning som i vår trakt blifvit rycktbar nemligen att hemmans Åboen Nils Andersson i Ugglehuset skall hafva lägrat mig hvaraf jag med barn blivit sådd får jag förklara är alldeles origtig och sanningslös."

Vi rättegången inkallades fyra vittnen som var och en berättade vad de hade hört och sett i ärendet. Drängen Per Nilsson från Faxeröd kunde berätta att i oktober då han stannat på Nils Anderssons gård för att byta hästar efter en marknadsdag i Vittsjö så hade de börjat dricka tillsammans och Nils hade då skrutit om att han hade avlat en arvinge tillsammans med Cecilia Lindholm. När de träffades vid ett senare tillfälle hade Nils ångrat sig och sagt att det var dumt att han hade erkänt detta.

Nils Persson som var dräng hos Nils Andersson berättade att hans husbonde i februari hade erbjudit honom 100 Riksdaler om han ville ta på sig faderskapet för det barn som Cecilia Lindholm var havande med.

Vid den tid man tog upp "potäter" på hösten hade pigan Anna Andersdotter från Lerbäckshult sovit över på Nils Anderssons gård tillsammans med pigan Cecilia Lindholm. Hon berättade att Nils Andersson kommit in i pigkammaren mitt i natten med ett ljus i handen blott iklädd ett lintyg. Han hade tittat på klockan och frågat om de sov. Pigan Anna Andersdotter låtsades sova och Nils gick då fram till Cecilia och kysste henne. Han gav sedan henne något, släkte ljuset och gick ut. 

Tillslut kunde änkan Gunilla Olsdotter vittna om att Cecilia Lindholm vistats hos Nils Andersson då hans hustru varit borta. Gunilla hade förebrått Cecilia för detta som hade svarat att "hon väl rådde att göra som hon ville". Cecilia hade även verkat ond och hatisk mot Nils hustru Gunilda. 

Vi sommartinget erkände Nils Andersson förbrytelsen, men när rättegången fortsatte vid hösttinget återkallade han sina erkännanden.

Nils Andersson saknade all kännedom om skrivkonst och anmodade därför en skrivkunnig person att författa ett brev där denne skrev att Nils aldrig haft någon köttslig beblandelse med Cecilia Lindholm. Nils åberopade att Cecilia i skrift frikänt honom och att inga vittnen kunde intyga att de varit tillsammans och att han därför ansåg att han skulle frikännas. 

De enda bevis som framkom i målet skulle nog kunna betraktas som rent skvaller. Vem ljög och vem talade sanning?  Men på dessa svaga indicier och mot sina nekanden dömdes ändå Nils Andersson och Cecilia Lindholm för enkelt hor. Nils fick böta 40 Riksdaler och Cecilia 20 Riksdaler till Kronan, Häradet och Nils hustru Gunilda. Vid bristande tillgång skulle straffet omvandlas till 20 respektive 12 dagars fängelse på vatten och bröd. Utöver detta skulle de böta 2 respektive 1 Riksdaler till Hjärnarps kyrka.

Nils hustru Gunilda yrkade förstås på äktenskapsskillnad varvid Nils förlorade sin giftorätt i deras bo. Styvsonen Nils hade förstås haft allt att vinna på att sätta dit sin styvfar för hor. När styvfadern förlorade sin del i gården innebar det att styvsonen Nils var ensam arvinge efter modern eftersom alla hans syskon nu var döda. 

Efter skilsmässan blev Nils lika fattig som han varit innan giftet. Nils hankade sig fram som ryktare under några år innan han blev inhyst som fattighjon in i ett litet hus i Hästhagen där han avled 1885 i en ålder av 70 år. De få tillgångar som fanns tillföll Hjärnarps fattigkassa.

Cecilia fick förstås inte heller ett lätt liv som dömd "hora". Hon stod skriven på socken som fattighjon tillsammans med dottern Sofia. Cecilia dog till slut vid 72 års ålder av influensa 1895.

Nils och Cecilias dotter Sofia blev så småningom gift med smeden Nils Andersson från Kattarp. De bosatte sig i Tåstarp och fick 10 barn tillsammans. Äldste sonen Anton Nilsson tog över smedjan efter sin far och här kan du läsa mer om honom och Smedjan i Tåstarp.