Djupa rötter på Gotland?

Sommaren 2017 gjorde jag ett mitokondrie-DNA-test hos FTDNA. Testet tog min släktforskning ända tillbaka till genetiska "Eva" och gav svar på när min anmoder utvandrade från Afrika och vilken haplogrupp jag tillhör. Läs mer här! Men jag ville så klart veta mer! 

Extra mutationer

Testet visade att jag tillhör haplogrupp T2 som har sitt ursprung i Mellanöstern för omkring 20 000 år sedan och så visste jag genom forskning i arkiven att min äldsta kända anmoder fanns på Gotland på 1700-talet. Där i mellan är det en stor lucka.... Jag hade hört talas om andra som kunde rita upp detaljerade kartor över var deras anor befunnit sig genom årtusenden genom att jämföra sitt mtDNA med andra testade och även med mtDNA från arkeologiska fynd. Jag hade hoppats på att jag också skulle få ledtrådar till hur mina anmödrar hade rört sig genom Europa. Men det var inte så enkelt. 

Det fanns nämligen ett problem. Det visade sig att mitt mtDNA är unikt. Förutom de mutationer som definierar haplogrupp T2 har jag ytterligare åtta extra mutationer. För att man ska matcha en annan person på FTDNA krävs det att den genetiska distansen, dvs antalet mutationer som skiljer, är max tre. Jag matchade inte någon annan testad person med dessa kriterier. 

Jag gick med i en projektgrupp för haplogrupp T2 på FTDNA och där hittade jag en DNA-sekvens som liknade min, men någon mer information än att anmodern kom från "Sweden" fanns inte. Jag funderade mycket över vem DNA-sekvensen tillhörde och var i Sverige personens moderslinje fanns!


En spännande matchning

Ett helt år gick och sommaren 2018 råkade jag av en ren slump se ett inlägg i en släktforskargrupp på facebook där en kvinna skrev att hennes haplogrupp var T2 och att hon hade rötter på Gotland. Kvinnan heter Laila och vi fick kontakt med varandra. Det visade sig vara hennes DNA-sekvens som jag såg i projektgruppen! Hon berättade att hennes moderslinje kom från Gotland. Hennes äldsta kända anmoder på raka mödernet Gertrud Handsotter levde i Alskog på Gotland på 1700-talet och min anmoder Bodilla Nilsdotter fanns vid samma tid i Klinte på Gotland. Det är mindre än 3 mil mellan dessa platser!

När vi jämförde våra mutationer visade det sig att fem av mina åtta extra mutationerna även finns i Lailas DNA. Jag har tre mutationer som hon inte har och sedan har hon två mutationer som inte jag har. Den genetiska distansen mellan oss är alltså fem. 

Jag tog mod till mig och skrev ett mail till Ian Logan, som är en expert på genetisk släktforskning och mtDNA. Jag fick ett trevlig svar där han skrev att han brukar räkna med 1400 år för en mutation i den kodande regionen och 400 år för en mutation i de så kallade hypervariabla regionerna som saknar gener. Ändå är det svårt att säga säkert för hur länge vår gemensamma anmoder levde, men skillnaden mellan oss tyder på att det kan ha gått runt 2000 år. Tre av våra gemensamma extra mutationer kallar han för ett distinkt motiv som visar att vi tillhör en egen ännu okänd gren under haplogrupp T2!

Någonstans i tiden, kanske för flera tusen år sedan, fanns en kvinna - min och Lailas gemensamma anmoder - som fick två döttrar. Jag och Laila är ättlingar till var sin av dessa två systrar. Våra DNA-tester förde oss samman och sommaren 2019 blev det äntligen tillfälle att träffas! Det blev en trevlig eftermiddag med goda kakor och spännande diskussioner kring vårt gemensamma ursprung.

Lailas dotter MariaPia, min mamma Ingegärd, jag och Laila sommaren 2019.

Djupa rötter på Gotland?

Om nu Lailas äldsta kända anmoder hade funnits någon annanstans i Europa hade vi inte kunnat dra några slutsatser alls, men det som gör detta så spännande är just att båda våra äldsta kända anmödrar fanns så nära varandra på Gotland av alla ställen. Den stora frågan är hur de hamnade där? Tillhörde deras anmödrar samma folk och kom de till ön tillsammans eller kom de var för sig vid olika tidpunkter? Det går så klart inte att veta säkert hur de hamnade där. Redan under tidig järnålder var gutarna sjöfarare och det finns omfattande fynd som visar på kontakter med fjärran länder. Kanske dessa kvinnors anmödrar tillhörde något folk som handlade med gutarna. Eller kan det helt enkelt vara så att deras anmödrar hade funnits på ön under väldigt lång tid och att till och med den gemensamma anmodern levde där för länge sedan?

Tanken svindlar! Tänk om min moderslinje faktiskt har funnits på Gotland i ett par tusen år! Jag försöker föreställa mig hur den gemensamma anmoderns liv kan ha sett ut om hon levde på Gotland under järnåldern. Klimatet hade blivit kallare och fuktigare. Människornas liv hade blivit hårdare. Grödorna växte sämre och det var ofta hungersnöd. Man började tillverka varmare kläder av ull och man byggde hus med en eldstad i mitten för att få värme. Det var ofta rökigt och smutsigt och sjukdomar började sprida sig mellan människor och djur som bodde tätt ihop för att klara vinterns kyla.

I Fröjels socken på Gotland finns lämningar efter öns största järnåldersby Vallhagar. Under utgrävningar på 1940-talet har man funnit sex till sju gårdar, redskap och keramik. Byn övergavs på 500-talet, men man vet inte varför. Platsen ligger bara 7-8 km från Klinte där min anmoder dök upp 1200 år senare. Fantasin skenar lätt iväg när man tänker på dessa forntidsmänniskor och om det möjligen finns en koppling till min moderslinje.

Kopplingen till Estland

När man håller på med mtDNA forskning gäller det att ha tålamod. Det skulle sedan dröja ända till vintern 2020 innan den första matchningen äntligen dök upp på FTDNA. Den tillhörde en man som heter Harry och det visade sig att jag, Laila och Harry alla delar den grupp av mutationer som utgör ett distinkt motiv. Utöver de gemensamma mutationerna har jag ytterligare tre egna unika mutationer, Laila har två och Harrys sekvens är omuterad. Detta skulle innebära att det kan vara ungefär 2000 år mellan mig och de andra två och att det kan vara ungefär 1000 år mellan Laila och Harry.

Harry bor i Estland och det visade sig att hans moderslinje kommer från Saarema, eller Ösel som ön heter på svenska. Mellan Gotland och Ösel är det inte speciellt långt! Resan över Östersjön kunde redan på järnåldern klaras av på ungefär en dag. Den nya matchningen med Harry pekar alltså allt mer på att vår gemensamma anmoder fanns någonstans i området runt Östersjön.

Bildstensmotiv från Gotland som visar vikingatida sjöfarare

Tänk om det som berättas i Gutasagan är sant? Att människorna på Gotland svalt och att man lottade så att var tredje familj fick ta sina ägodelar och lämna ön. Enligt sägnen bosatte sig utvandrarna först på Dagö som ligger norr om Ösel. Kanske Harrys anmoder tillhörde en av de familjer som fick lämna Gotland och så småningom hamnade på andra sidan Östersjön?

Det här är förstås bara vilda bara spekulationer och det behövs fler testade som matchar och helst också arkeologiska fynd för att kunna bevisa hypotesen om en urgotländsk anmoder, men att mina anmödrar har funnits i området runt Östersjön under flera tusen år verkar trots allt sannolikt.

Forskningen inom området går fort framåt och inom några år kanske vi vet mer! 



Kommentarer