Släktforskare på semester

En släktforskare kan inte göra en semesterresa utan att "råka" ramla över något som har med släktforskningen att göra även om det inte alls är planerat! Resesällskapet får stå ut med gamla kyrkor som måste besökas eftersom "morfars morfars någonting" döptes där eller platser som bara måste upplevas eftersom någon ana kanske levde där för länge sedan. Var man än kommer kan en släktforskare hitta en länk till det förflutna!

Det här året är väldigt annorlunda i och med Corona-pandemin och även årets semesterresa blev speciell. Jag och maken tog våra cyklar och begav oss iväg till Blekinge där vi cyklade ett par dagar längs hela kusten, något vi aldrig gjort förut. Men en sak var förstås som vanligt: även om resans syfte inte var att släktforska hittade jag så klart platser dit mina anor hade en anknytning!

Första natten bodde vi på det charmiga Bed and Breakfaststället Amiralsgården i Verstorp utanför Karlskrona där man kunde känna sig lite som en grevinna från 1800-talet i det mysigt inredda rummet med kakelugn och fårskinnsfällar på golvet. Alldeles i närheten fanns ett naturreservat och nere vid havet fanns en hage med knotiga ekar, Blekinges landskapsträd, som säkert stått där i hundratals år. Platsen kändes nästan magisk i den stilla kvällen och de gamla ekarna om påminde om flydda tider för ännu längre sedan när mina anor levde i det vackra landskapet.

Efter att ha blivit serverade en god frukost nästa morgon gick färden på cykel längs slingriga småvägar och gav en liten hint om hur lång tid det tog att resa förr i tiden med häst eller vagn. Längs vägen passerade vi Amiralitetskyrkan i Karlskrona där min ana Gustava Magdalena Forssander (morfars morfars farmor) döptes den 30 mars 1792 och i Ronneby fanns Heliga Kors kyrka där hennes make Olof Trulsson Ågren (morfars morfars farfar) döptes den 11 januari 1793. 

På kvällen blev det middag på en restaurang i Ronneby och vi började funderade lite över Ronnebys historia. Jag fick upp wikipedia på telefonen och läste högt för maken. Ett par som satt en bit ifrån oss hörde och inflikade att informationen inte var helt rätt. Mannen i sällskapet var påläst i områdets historia och kvinnan släktforskade liksom jag, så det blev en trevlig pratstund med två okända människor med samma intresse!

Men mest intryck under vår lilla cykelsemestertur gjorde ändå Utvandrarmonumentet i Karlshamn. Mina anor tillhörde förstås de som stannade kvar och slet här i det gamla landet, men många var de syskon och andra släktingar som begav sig av mot det nya landet och det stora äventyret i Amerika under slutet av 1800-talet. Monumentet är en staty föreställande Karl-Oskar och Kristina från Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna. Karl-Oskar blickar ut över havet mot framtiden och det nya okända landet, medan Kristina vänder sig om och ser tillbaka på hemtrakten och allt det de lämnar bakom sig. Jag blev så berörd! Jag tänker på alla de människor som i olika tider, både då och nu, av olika skäl bryter upp och lämnar allt för att försöka få ett bättre liv någon annanstans på jorden.

Nu blir det lite sommaruppehåll från släktforskningen, men i höst kommer nya blogginlägg om släktforskning, livet förr och berättelser om min släkt. På återseende!