Soldatnamnet Friman

Att söka ursprunget till sitt släktnamn kan vara ett spännande sätt att komma igång med sin släktforskning och när jag själv började söka efter mina rötter för mer än tio år sedan var just det något som jag var intresserad av. Den förste som bar släktnamnet Friman var min farfars farfar Petter Jönsson och han fick namnet som soldat. Han bar sitt namn med en stolthet och en känsla av att vara just en fri man.

Petter Jönsson var född 8 juli 1858 som son till åbon Jöns Persson och hans hustru Johanna Hansdotter i Lydestads Östraby i Kropps socken utanför Helsingborg i Skåne. Föräldrarna arrenderade en liten gård som ägdes av Baron Bennet på Rosendals slott. De var inte rika, men familjen sticker ändå ut i min släktforskning genom att de kom från en helt annan samhällsklass än de anor jag har hittat längs övriga släktgrenar. De kom från en lång rad av småbönder som själva ägde eller arrenderade jorden de brukade till skillnad från de obesuttna torpare, statare och arbetare som jag tidigare har berättat om i bloggen.

Farfars farfar fick namnet Peter i dopet, men den muntliga familjetraditionen och andra dokument än kyrkböckerna visar att han kallades Petter på skånska. Vid dopet i Kropps kyrka fanns flera av modern Johannas släktingar med som dopvittnen. Det var hennes syster Assarina som var piga på gården och hennes kusin Lars Olsson som var dräng och den som bar fram Petter till prästen var Johannas moster Elna Andersdotter.

När Petter var 20 år flyttade han till granngården Benarp 2 där han var dräng. Att han bodde kvar hos sina föräldrar så pass länge visar lite på de sociala skillnaderna mellan hans familj och mina övriga anors familjer i den här generationen där det annars var vanligt att barnen lämnade föräldrahemmet i samband med konfirmationen vid 14-17 års ålder. 

Två år senare, den 5 april 1880 tog Petter värvning vid Norra Skånska Infanteriregementet. Han fick nummer 120 vid Luggude kompani. Vid mönstringen var han 6 fot lång, vilket motsvarar 178 cm och det var ganska långt i förhållande till medellängden för mönstrande unga män vid den tiden som var ungefär 169 cm. 

I samband med mönstringen fick Petter överta namnet Friman från sin företrädare på roten. I det civila bar de flesta patronymikon eller fadersnamn. Om fadern hette Jöns fick alltså sönerna namnet Jönsson och döttrarna fick namnet Jönsdotter. Petter kallades Jönsson eftersom hans far hette Jöns. (Dessa namn ska dock inte förväxlas med dagens svenska sonnamn som är ärftliga släktnamn.) Men då det endast förekom en begränsad mängd namn var det många som hette samma sak och för att kunna skilja soldaterna åt gav man dem ofta speciella soldatnamn i det militära. I slutet av 1800-talet var det allt fler som fortsatte att använda sina soldatnamn även efter avslutad tjänstgöring. Många av dessa namn kom att bli ärftliga släktnamn och utgör idag ett karaktäristiskt inslag bland svenska släktnamn. Fram till år 1901 kunde man i princip anta vilket namn man ville, utom adliga namn. Det var bara att anmäla till prästen vilket namn man ville ha. 

Norra Skånska Infanteriregementet var förlagt till Ljungbyhed. På ett grupporträtt från slutet av 1800-talet kan man se soldaterna i infanteriets uniform. Trots att bilden är svartvit kan man ana den mörkblå färgen på byxor, vapenrock och tillhörande skärmmössa. Vi vet inte om Petter är med på bilden eller om den är tagen efter det att han avslutade sin militära bana.


1884 kunde Petter köpa ett litet hus på Råå utanför Helsingborg. Han hade nu hunnit bli 26 år och på en gård i närheten fanns den 18-åriga pigan Anna Maria Jönsson. De båda fattade tycke för varandra och Anna Maria blev med barn. 

Anna Maria Jönsson var född den 5 oktober 1866 i Hjortshög i Kropps socken som dotter till hemmansbrukaren Jöns Svensson och hans hustru Botilla Jönsdotter. Året efter Anna Marias födelse flyttade familjen till Görarp i Bårslövs socken där fadern köpte en gård och blev åbo. Modern Botilla hade dött ung efter att ha fått ett anfall av fallandesjuka när hon hade stått och lagat mat och i samband med det bränt sig så illa på spisen att hon senare avled av skadorna. 

Anna Maria och hennes ett år äldre syster Petronella stod varandra väldigt nära och var nästan som tvillingar. Petronella hade också träffat en man och blivit med barn och de båda systrarna gifte sig därför med var sin Peter den 30 december 1885 i Bårslövs kyrka.

Knappt två månader efter bröllopet föddes Anna Marias och Petters lille son Martin Julius. Han blev långt senare min farfars far. Några dagar senare födde även Petronella en liten son som fick namnet Albin Julius, men hennes lille gosse fick bara leva i två veckor. 

Petter och Anna Maria bodde på Råå de första åren, och förutom sonen Martin föddes även dottern Thilda 1888 när de bodde där. Sedan blev Petter frikallad från det militära och familjen köpte en liten gård i Frillestad där Petter blev åbo och toffelmakare. Gården låg längs vägen mellan Påarp och Frillestad. I farmors gamla album fanns ett foto från Frillestad, men det är osäkert om det är Petter, Anna Maria och deras gård man ser eller om det är några helt andra personer.



I anteckningar från husförhören får vi veta att Petter kunde läsa väl och att hans förståelse i kristendomskunskapen var försvarlig, vilket var ett medelbetyg, medans hustrun Anna Maria endast kunde läsa ringa och att hennes kristendomskunskap var svag.

Petter och Anna Maria fick ytterligare sex barn tillsammans. Wilhelm föddes 1890, Ida 1892, Johan 1893, Karin 1895, John 1898 och yngste sonen Emil 1902. Dottern Ida levde bara en vecka och dog sedan utan angiven orsak. Lille Johan fick kikhosta vid sex månaders ålder och han klarade inte sjukdomen utan dog. Dottern Karin drabbades också av någon slags barnsjukdom när hon var i tvåårsåldern. Det kan ha varit mässlingen eller liknande. Hon överlevde men blev sen aldrig normal. Familjen fick ta hand om henne som ett litet barn hela livet. Ett av de få ord hon kunde säga var "docka". I församlingsboken och andra arkiv benämns hon som idiot eller sinnesslö och hon omyndigförklarades av Luggude häradsrätt på 1940-talet.

Petter fick med tiden mycket värk i kroppen. Han hade en käpp med silverkrycka med initialerna PF inprickade som små punkter. Käppen gick i arv i släkten och finns numera i min ägo. När jag var liten hängde den på en krok i hallen hos min farmor och när tomten kom på julafton hade han alltid ont i benen och svårt att gå och fick därför låna den gamla käppen. 

Dottern Thilda fick också värk i ben och fötter och kunde därför inte gå i sina egna skor utan lånade sin fars tofflor. På 1920-talet avsöndrades en bit av familjens mark till hennes förmån och hon bodde kvar hemma hos föräldrarna som hemmadotter och sömmerska och hjälpte till att ta hand om sin lillasyster Karin hela livet. Hon vårdade sedan också sina gamla föräldrar mot slutet av deras liv. Petter gick bort 1941 i en ålder av 83 år och dödsorsaken var marasmus senilis, dvs ålderdomssvaghet. Anna Maria levde ytterligare 10 år och avled 1951. Peter Frimans familjegrav finns på kyrkogården i Frillestad alldeles till höger innanför grindarna.


Vid Petters bortgång hade redan sonen Wilhelm fått ta över gården. Men alla i släkten tyckte inte att arvskiftet var helt rättvist. Wilhelm gifte sig med sin kusin Blenda som var dotter till Anna Marias syster Petronella och de fick fyra barn tillsammans. Deras son Allan Friman dog i en olycka i värnplikten ombord på Pansarskeppet Gustav V. Den 17 juli 1940 låg skeppet till sjöss väster om Gotland när det skakades av en dov smäll. Man trodde först att det var tyskarna som hade attackerat, att skeppet gått på en mina eller att man träffats av en torped, och detta blev också den historia som gick vidare i släkten. Men enligt samtida källor visade utredningen att det rörde det sig om en ren olyckshändelse. En vattenbehållare till en ångpanna hade sprungit läck och en kraftig ångstråle hade fyllt pannrummet. Allan Friman och sju andra unga män som befann sig i rummet brändes omedelbart till döds. Ytterligare 2 personer som befann sig ombord skadades svårt av utströmmande vattenånga och avled senare av sina skador. Kistorna med de omkomna smyckades med blommor och band i de svenska färgerna och fördes under militära hedersbetygelser till den fullsatta Amiralitetskyrkan i Karlskrona där man höll en minnesceremoni. Allan begravdes sedan på kyrkogården hemma i Frillestad.

Soldatnamnet Friman, som nu hade blivit ett släktnamn, fördes vidare till nästa generation av Petter Frimans söner Martin Friman och Wilhelm Friman. Sonen Emil Friman valde istället att ta tillbaka namnet Jönsson som släktnamn. Hans första hustru dog tidigt in i hjärntumör och andra hustrun ville inte kallas "fru Friman" som hennes makes första hustru hade gjort. Längs flera linjer har namnet sedan försvunnit i samband med att döttrar tagit sin makes namn i samband med att de gift sig eller att söner inte har fått några barn som har fört namnet vidare. Jag valde att behålla mitt släktnamn som ett mellannamn när jag gifte mig och idag bärs namnet endast av mig och min syster, vår mamma som fått det genom gifte, en kusin och två sysslingar till min pappa, och en son till en av sysslingarna.


Källor: Kyrkböcker och befolkningsregister (Arkiv Digital), Generalmönsterrullor Norra Skånska Infanteriregementet, Bouppteckning Luggude häradsrätt, Lantmäteriet - Historiska kartor, Foto från Digitalt Museum - Armémuseum, Foto från farmor Gretas fotoalbum, muntliga berättelser av Gustaf Friman, Greta Friman, Lennart Friman och Isabelle W, www.gotlandsforsvarshistoria.se, Missionshuset i Påarp av Edit Andersson

Kommentarer