Fars dag

Idag är det fars dag, dagen då vi firar alla pappor! Och vad skulle då passa bättre än att påbörja berättelsen om den raka linje av fäder som finns i mitt släktträd. 

Fars dag inträffar i närheten av Mårtens afton, den 10 november. Högtiden firades förr allmänt i hela landet, men numera lever traditionen mest kvar i Skåne genom att man äter "gåsamiddag", då det blir svartsoppa på gåsblod till förrätt, gås med tillbehör till huvudrätt och skånsk äppelkaka till efterrätt. När min pappa Lennart levde brukade han ofta bjuda på en kombinerad Mårtensaftons- och Farsdagsmiddag, men då blev det ingen svartsoppa och kyckling istället för gås. För mig känns det därför som att de två högtiderna hör ihop och det är extra roligt att jag har hittat både en Martin och en Mårten längs min faderslinje!

Mårten blev far till Tuve, Tuve blev far till Jöns, Jöns blev far till Per, Per blev far till Jöns, Jöns blev far till Petter, Petter blev far till Martin, Martin blev far till Harald, Harald blev far till Lennart och Lennart blev far till mig!

När jag allra först började släktforska för ungefär 15 år sen visste jag inget om min farfars släkt och därför var det på den släktgrenen jag började min forskning. Jag lyckades leta mig 5 generationer tillbaka till omkring år 1850, sen tog det stopp med den kunskap jag hade som nybörjare i släktforskningen. Några år senare när jag hade fått lite mer erfarenhet grävde jag vidare i arkiven och hittade ytterligare en eller kanske två generationer och hamnade runt 1800-talets början, sen blev det svårt eftersom kyrkböckerna brunnit. Under de senaste åren har jag återkommit till forskningen om min faderslinje lite då och då, men det är först nu som jag har fått ett genombrott och kommit ännu lite längre tillbaka i tiden till slutet av 1600-talet! Jag tänkte därför att jag ska berätta både om vad jag har hittat och hur jag har hittat det.  

Min pappa Lennart funderade liksom jag över tidigare generationer och han grämde sig över att han inte hade frågat sina föräldrar mer när de levde om deras ungdom och om släkten, och därför skrev han ner sina egna minnen för att vi barn skulle kunna ta del av dem. Det blev till en hel pärm med anteckningar med allt från barndomens lekar i rammen i Krika till dagen då han gick i pension. Men pappas minnen ligger för nära i tiden och därför börjar jag min berättelse här på bloggen med min farfar Harald.  

Harald var född 1914 i Valleberga i Ekeby socken. Hans mor Anna Sofia Lang var hushållerska hos toffelmakaren Martin Friman och han uppgav sig vara far till barnet. Föräldrarna gifte sig sedan när Harald var några månader gammal och året därefter flyttade de tillbaka till Martins hemby Frillestad där Harald växte upp och så småningom fick 5 yngre syskon. 

Som ung man var Harald mycket duktig på att dansa och vid dansbanan stod flickorna på kö för en svängom. Vid jultid 1933 var det dans och Harald bjöd upp en flicka vid namn Edit och det blev tydligen mer än dans. I september året därefter födde nämligen den blott 16-åriga Edit en liten dotter och hon pekade ut Harald som far till hennes barn, och trots att Harald nekade ihärdigt tilldömdes han faderskapet. 

Lilla Gunni var lik Harald men trots det fanns det en ovisshet om han verkligen var hennes far, och frågan har levt vidare i familjen. Tänk om man någon gång kunde få reda på hur det verkligen låg till! Och för ungefär fyra år sen fick vi äntligen veta sanningen. Långt efter det att alla inblandade är döda sedan länge visade ett DNA-test på mig och Gunnis dotter att det inte finns några alternativ: Gunni var utan tvekan Haralds dotter.

Harald Friman omkring 1934

Vid denna tid gjorde Harald också värnplikt vid fältartilleriet på A3 i Kristianstad. Enligt pappas minnen lär han ha varit i sitt esse när han berättade om tiden i det militära och om hur han laddade haubitsar på Ravlunda fältet. Via Arkiv Digital har jag hittat hans värnpliktskort där han fick mycket goda vitsord.

När Gunni föddes hade Harald redan träffat Greta, som senare blev min farmor, och den 12 november 1936 (nästan på dagen för 86 år sedan) vigdes de i Kropps kyrka av kyrkoherden Kaleb Andersson. De hade cyklat dit från Mörarp. Greta hade påssjuka, men det gick inte att skjuta upp bröllopet eftersom de redan hade tagit ut lysning. Långt senare lät min pappa göra om deras vigselringar till ett guldhjärta som min dotter Maja fick när hon konfirmerades. 

Som nygifta arbetade Harald och Greta på Norregård mellan Mörarp och Frillestad. Från den här ungdomstiden hade de många lyckliga minnen även om livet som lantarbetare kunde vara hårt och slitigt. Harald var smed och mekaniker och skötte bland annat om gårdens traktorer och maskiner. Greta hjälpte till i lantbruket och arbetade som hembiträde åt familjen på gården.

Harald och Greta på Norregård

Harald kör traktor på åkern utanför Norregård

1940 gick flyttlasset till Bjärbolund på Kullahalvön och där föddes äldsta sonen Sune 1941. Fyra år senare hade familjen flyttat vidare till Hilleshög där min pappa Lennart föddes 1945. De bodde i ena halvan av ett gult hus, det första på höger sida om man svänger av motorvägen vid Landskrona norra och kör på Vallåkravägen. I andra halvan bodde Kalle och Maja Blondell som blev goda vänner till familjen. I trädgården höll man höns och kaniner och på ett foto av pappa som liten ser man en gosse med vit kaninskinnsmössa framför åkerlandskapet där gravhögarna på Hilleshögsåsen skymtar i bakgrunden. 

Pappa Lennart med kaninskinnsmössa i Hilleshög

Några år senare arbetade familjen på herrgården Hildesborg där Harald var smed. Smedjan låg i skogsdungen där vägen delar sig, men är numera riven. Familjen bodde i ett hus uppe invid stora vägen mot Glumslöv. Bostaden hade två rum. Sönerna Sune och Lennart sov i det ena rummet och Harald och Greta sov i en träsoffa i köket. Man eldade med ved i köksspisen och man fick gå på dass i ett uthus. I andra halvan av huset bodde farbror Holm som hade grisar. En gång råkade Sune och Lennart släppa ut grisarna när de ville klappa kultingarna och det var en händelse pappa ofta berättade om.

Herrgården Hildesborg ägdes av major Åge Lundström och när hans döttrar skulle ta bussen till skolan fick de stå i snålblåst och regn uppe på Hildesborgsbacken. Fadern tyckte synd om döttrarna och ritade en busskur inspirerad av de vaktkurer han kände till från sin militära karriär. Gårdens snickare fick ta vid och bygga busskuren som sedan målades i svart och gult som var svärföräldrarna Hallwyls färger. Harald som var smed fick i uppdrag att smida en vindflöjel som föreställer Åge Lundström till häst och texten Hildesborg. Busskuren med vindflöjeln som farfar smidde står kvar där än idag.

Busskuren vid Hildesborg

I början av 1950-talet flyttade familjen vidare till Häljarp där farfar Harald var smed på Axeltofta gård. Smedjan låg tvärs över vägen mot gården och den var mycket större och bättre än där han tidigare hade arbetat. Greta städade hos inspektören på gården, men arbetade även i jordbruket med skörd och betgallring. Familjen bodde i en statarlänga som låg ner mot Saxån med plats för tre familjer. De hade två rum och kök och för första gången fanns det toalett inomhus.

En rolig berättelse från Häljarp som vi jämt fick höra handlade om en pojke som brukade ställa sig utanför köksfönstret när Greta stekte pannkakor och klaga "Oh vad det är tråkigt när man inte har något att äta". Han brukade då få komma in och få en pannkaka eller två.

Tiden gick och dottern Gunni växte upp hos sin mormor, men när hon blev lite äldre fick hon komma till Harald och Greta. Greta, som själv visste hur det var att bli övergiven av sina föräldrar, "tyckte synd om tösen" och tog emot henne med öppna armar och en varm och kärleksfull relation växte mellan styvmor och styvdotter. Min pappa Lennart var mycket förtjust i sin halvsyster och han lär ha varit otröstlig när hon hade träffat sin blivande man David och skulle flytta iväg för att gifta sig med honom. 

Jag fick aldrig träffa min farfar Harald. Han dog året innan jag föddes så det jag vet har jag fått berättat av min pappa och så här skrev han om sin far "En framträdande egenskap hos min far var att det inte tycktes spela någon roll vad han fick i händerna, allting blev till något om det sedan var murning, slipning av borr, takpannor eller reparationer så kunde han göra det. Jag fick ibland en känsla av att han kunde precis allting som hade med det praktiska att göra."

Jag har verifierat pappas berättelser om familjen genom att följa Harald i kyrkböckerna ungefär fram till sekretessgränsen för 70 år sedan. Att släktforska längre fram i tiden på 1900-talet är inte helt enkelt eftersom materialet inte är offentligt. Platserna där farfar och farmor bodde besökte jag tillsammans med pappa 2012 och jag har också tagit reda på lite mer om de olika gårdarna där de arbetade med hjälp av min digitala kopia av bokverket "Skånes Bebyggelse".

I mina kommande inlägg här på bloggen kommer jag att berätta vidare om min faderslinje. Men redan nu kan du läsa om min farfars far Martin Friman Toffelmakaren i Frillestad. Men släktforskningen blir aldrig färdig och det finns alltid mer att hitta! Jag har uppdaterat inlägget med en film som jag har fått av min pappas kusin där man ser Martin och hans hustru Anna i deras hus i Frillestad. Sedan jag skrev inlägget har jag också fått reda på att det finns ett hembygdsmuseum i Välluv där delar av Martin Frimans toffelverkstad finns bevarad. Så fort det finns möjlighet tänker jag att jag måste åka dit och titta!

Berättelsen om Martin och Anna har kommit till på samma sätt som berättelsen om farfar Harald. Jag har intervjuat äldre släktingar och släktforskat på traditionellt sätt, det vill säga genom att följa personerna år för år genom husförhörslängder, församlingsböcker, födelseböcker och vigselböcker. 

Ytterligare en berättelse om min faderslinje finns på bloggen och det handlar om min farfars farfar  Petter Jönsson som fick Soldatnamnet Friman. I berättelsen finns en förteckning över de källor jag har använt. 

Nästa inlägg på bloggen kommer att handla om min farfars farfars far Jöns Persson som var åbo i Lydestad.