Tro, hopp och kärlek

När Anna tog med sin make Emil till ett frikyrkligt tältmöte utanför Visby på Gotland blev han troende och bestämde sig för att göra allt för att familjen skulle komma ur fattigdomen och få det bättre.

Karl Johan Emil Björklund var född 18 april 1880 på gården Hallfreda i Follingbo socken på Gotland där hans föräldrar Christian Björklund och Anna Stina Fagerström var statare.

När Emil var omkring 18 år gick han till sjöss. Han hade lätt för språk och under sina resor lärde han sig engelska. Emellanåt kom han hem till Visby och då träffade han en flicka som han förlovade sig med. Men när han kom hem från nästa resa var fästmön gravid med en annan man och det enda hon visste om mannen var att "han hade en brun basker". Förlovningen bröts och Emil var ledsen och beslöt sig för att lämna Gotland för alltid. Just då var det svårt att få plats på en båt och han blev tvungen att stanna i Visby en tid och så kom det sig att han träffade Anna. 

Emils syster Ida var bekant med Anna Amalia Höggren. Anna var född 13 januari 1878 i Mästerby på Gotland och var dotter till klockaren Jacob Höggren och hans hustru Josefina Sandberg.

Anna gick på slöjdskola och hade en plats som hembiträde hos en fin familj i Visby. Emil och Anna träffades omkring 1904 och började ”sällskapa” som det hette på den tiden. Emil uppvaktade Anna och hon tyckte att han var så snäll. Han gav henne små presenter och hon tyckte särskilt mycket om när han bjöd henne på teaterkonfekt från "Condis" som var det finaste caféet i Visby på den tiden. 

1907 gifte sig Emil och Anna i Visby och några månader senare föddes dottern Emmy. Sedan kom sönerna Helge och Einar. Julen 1913 väntade Anna barn igen och trots att det var alldeles för tidigt kände hon att det var dags för barnet att komma på julaftonskvällen. Det var sträng vinter det året och pappa Emil fick ge sig ut i mörkret på de kalla isgatorna i Visby och försöka få tag i en barnmorska. Det var inte lätt att hitta någon som kunde ställa upp och komma på självaste julafton, men tillslut fick han tag i en barnmorska och en liten flicka kom till världen. Syskonen tyckte att det var den finaste julklappen de någonsin hade fått, en riktig liten docka. Hon fick namnet Märta och blev så småningom min mormor.

Under tiden i Visby började familjen besöka en frikyrka. Anna hade följt med en väninna till ett tältmöte och hon hade blivit frälst och bestämt sig för att vara kristen. Emil både rökte och drack sprit, något som kristna på den tiden avhöll sig ifrån och han var inte intresserad av kyrkan. Men Anna lyckades tillslut övertala honom att följa med och då kom även han till tro. Emil bestämde sig i och med det för att han skulle göra allt för att familjen skulle få det bra och komma ur fattigdomen. Han fick arbete på en snickerifabrik och började studera för att kunna bli verkmästare.

1917 fick Emil erbjudande om ett arbete på en fabrik i Månsarp utanför Jönköping och så kom det sig att familjen packade allt de ägde och lämnade Gotland. Märta som då knappt var fyra år kunde ännu på sin ålders höst minnas båtresan över till fastlandet. Hennes pappa bäddade ner henne och syskonen i filtar och så låg de på båtdäcket i den kalla natten och tittade på stjärnorna. Något år senare flyttade familjen vidare till Halmstad där barnen Bertil och Signe föddes.

När familjen bodde i Halmstad 1918 fick Emil spanska sjukan. Han tillfrisknade men sedan drabbades dottern Märta som då var fyra år av sjukdomen. När hon hade sovit i tre dagar var föräldrarna mycket oroliga. De hoppades och bad till Gud att deras lilla flicka skulle vakna. Det sades nämligen att om man inte vaknade på den tredje dagen så somnade man för gott. Så när Märta äntligen vaknade stod föräldrarna vid sängen och grät och tackade Gud.

Familjen flyttade ytterligare ett par gånger. Först bodde de en tid i Örkelljunga och sedan i Helsingborg, där de hade en trerumslägenhet på ovanvåningen i en villa på Hästhagsvägen.

Familjen var med i Betaniakyrkan och de spelade och sjöng mycket hemma. Anna hade en gammal cittra från Gotland. Helge köpte sig en fiol och Emmy en mandolin, och så fick de ärva en gammal orgel av en rik familj i kyrkan som Märta lärde sig att spela på. 

1941 fick familjen en lägenhet på Furutorpsgatan 26 på Söder i Helsingborg där Emil och Anna sedan levde resten av sina liv i tro, hopp och kärlek. Anna blev 83 år och Emil 91 år. De är begravda i familjegraven på Pålsjö kyrkogård i Helsingborg.

Den här berättelsen om mormors föräldrar Emil och Anna bygger på min mormor Märtas egna memoarer som hon satt och präntade ner med snirklig handstil när hon var i 90-års åldern. I vissa fall har jag valt att använda hennes egna något ålderdomliga formuleringar. Jag har också använt information från kyrkoarkiven och de historier som min mamma Ingegärd har berättat om sina morföräldrar. Jag tycker det är en fin berättelse om hur pappan genom sin tro bestämde sig för att göra allt för familjen och lyckades skapa ett bra liv.

Källor: Sverige Kyrkböcker; Märta Wedbergs memoarer; Foton och berättelser från Ingegärd Friman. 

Observera att det inte är tillåtet att kopiera och lägga ut mitt material på andra websidor!