Statarliv på Gotland

Johan Christian Niklas Bjöklund och hans hustru Anna Stina var statare på Gotland och liksom andra statare flyttade de nästan varje år. Men när de kom till gården Hallfreda i Follingbo socken trivdes de så bra att de stannade där i elva år.

Christian Björklund och Anna Stina Fagerström är min mormor Märtas farföräldrar. Materialet till deras historia har jag främst hittat i kyrkböckerna. Jag har också sökt information på nätet och besökt platserna där de levde för att göra deras berättelse lite mer levande.

Stora Kyrkebys (bild lånad från wikipedia)

I Hejnums socken på Gotland finns den genuint gotländska gården Stora Kyrkebys. Gården omtalas redan i Gutasagan och nämns i samband med kristnandet av Gotland och idag är det smala rosa stenhuset ett populärt fotomotiv.

I 1867 års husförhörslängd för Stora Kyrkebys hittar vi drängen Johan Christian Niklas Björklund, född 1844 i Hangvar och pigan Anna Stina Fagerström, född 1840 i Roma. Kanske var det just här vid det rosa stenhuset som deras blickar möttes för första gången när de båda kom till gården i oktober 1867 för att söka anställning och kanske var det kärlek vid första ögonkastet? Det får vi så klart aldrig veta, men kyrkböckerna berättar om att Anna Stina flyttade vidare till en annan gård i byn och 1869 vigdes sedan paret i Hejnums kyrka som ligger bara ett stenkast från Stora Kyrkebys.

Christian Björklund var född i ett ensligt beläget båtsmanstorp uppe i Hangvar på norra Gotland. Han var svag vid födseln och fick nöddop när han var två dagar gammal. Som sjuttonåring flyttade han från nordligaste Gotland ett par mil söderöver till Hejnum där han var dräng på några olika gårdar.

Anna Stina Fagerström kom från en torparfamilj i Roma. Modern hade dött när Anna Stina bara var tolv år och Anna Stina flyttade till Källunge vid sexton års ålder för att bli piga. I flyttbetyget kan vi läsa att Anna Stina var välfrejdad till levernet och läste någorlunda försvarligt, men att hon ännu inte var admitterad till den heliga nattvarden. Mycket av hennes öden under ungdomsåren är okända eftersom Källunges kyrkböcker förstördes i en brand i prästgården 1940.  

Någonstans i alla flyttningar blev det felskrivningar i husförhörsböckerna. Prästerna slarvade, så både Christians och Anna Stinas födelsedatum ändrades. Det var ganska vanligt att det blev fel och som släktforskare gäller det att vara noggrann och se upp så att man följer rätt person! I Anna Stinas fall kan jag vara säker på att det är samma Anna Stina Fagerström hela vägen eftersom hennes far Carl Fagerström i Roma nämns i vigselboken som den som har lämnat skriftligt giftomannasamtycke i samband med att Christian och Anna Stina vigdes.  Efter vigseln benämns Christian och Anna Stina  som statare i kyrkböckerna. 

Under 1800-talet växte klyftorna mellan fattiga och rika. Landsbygdens underklass som inte ägde någon jord blev allt fler samtidigt som de rika storbönderna behövde arbetskraft till sina gårdar. Dessa förutsättningar ledde till statarklassens framväxt. Statarsystemet var vanligast i de stora slättlandskapen vid Mälardalen, Skåne, Västergötland och Östergötland, men även på Gotland fanns det gårdar som anställde hela familjer på stat. De betalades med naturaförmåner som mat och husrum och en mindre andel kontanter. Arbetsdagen var ofta 12 timmar under sommarhalvåret och något kortare under vinterhalvåret. Statarna flyttade ofta. Ett kontrakt varade vanligtvis ett år och sedan flyttade man vidare i samband med den så kallade slankveckan i oktober i hopp om att få det bättre. Slankveckan kallades så eftersom det inte var någon betald semester utan en vecka då man fick klara sig utan lön eller andra förmåner.

Christian och Anna Stina flyttade mellan ett par olika gårdar i Roma och Barlingbo och där fick de döttrarna Josefina och Ida. 1878 kom familjen till Hallfreda i Follingbo socken och där verkar de ha trivts ovanligt bra för där stannade de i elva år och fick sönerna Emil och Hugo. Gården hade anor sedan medeltiden och var sedan länge känd för att ägarna värnade om arbetarnas trevnad. På sommarkvällarna kunde man roa sig med gotländska lekar som pärk och värpa och man sparade inte på hemmabryggd gotlandsdricku.

När vi besökte Gotland 2017 åkte vi till Hallfreda och tittade in på herrgården som idag är ombyggd till ett charmigt hotell. Kvinnan som arbetade där var mycket trevlig och visade oss gamla foton från gården.

Arbetare på Hallfreda omkring förra sekelskiftet. 

Efter ytterligare några flyttningar hamnade Christian och Anna Stina i Visby där Christian så småningom blev kakelarbetare. Familjen bodde en tid på Södra Murgatan 33. Det var ett reveterat bulhus vilket innebär att det hade trästomme klädd med lera och halm. På bilden från Waldemar Falcks bildarkiv från 1915 ser huset fallfärdigt ut och det revs 1918.

Södra Murgatan, Bild från Waldemar Falcks Bildarkiv

I början av seklet drabbades familjen Björklund av flera olyckliga händelser. Dottern Ida som var musikalisk och brukade spela gitarr och sjunga drabbades av lungsot 1901. Sjukdomen fick ett snabbt förlopp och efter bara tre månader dog hon 23 år gammal. Lillebror Emil var mycket ledsen och sörjde henne djupt.

Nästa tragiska olycka drabbade sonen Hugo. Han hade skrivit in sig vid Visby sjömanshus som sjuttonåring. Vid inmönstringen var han 170 cm lång, hade blont hår och bruna ögon. Han seglade över värden och den 28 maj 1903 gick han ombord på Aberdeen White Star flottans flaggskepp Aristides tillsammans med kapten Poppy och en besättning på 26 man i Caleta Buena i Chile. Skeppet skulle segla till San Fransisco med en last Chilesalpeter men kom aldrig fram. Man sökte men skeppet återfanns aldrig. Ett år senare nåddes Gotland av budet att Hugo befarades vara drunknad. Han blev bara 20 år.

Äldsta dottern Josefina, som för det mesta bara kallades Fina, blev gift med en bonde i Garde. Sonen Emil blev med tiden far till min mormor Märta och hans berättelse kan du läsa här.

Christian på 1930-talet

De sista åren bodde Christian och Anna Stina alldeles i närheten av domkyrkan i Visby på hörnet av Biskopsgatan och Smedjegatan. Det var en av de vackraste gatorna i Visby där det växte röda rosenbuskar framför varje hus. Christian och Anna Stina hade förmodligen ett hårt liv som statare, men trots det blev de riktigt gamla. Christian som en gång som liten gosse hade fått nöddop i Hangvar hade visat sig vara seg och stark och blev tillslut 92 år gammal. Christian och hustrun Anna Stina är begravda på Visby Norra Kyrkogård.

Källor: Sverige Kyrkböcker; Visby Sjömanshus arkiv; Märta Wedbergs memoarer och familjealbum; Stora Kyrkebys - Byggnadsminne; www.hallfredahotell.se/historia; Populär historia; Wrecksite Aristides; ”Visby förr i tiden” – Waldemar Falck.

Observera att det inte är tillåtet att kopiera och lägga ut mitt material på andra websidor!