Min familjehistoria

Att söka ursprunget till sitt släktnamn kan vara ett spännande sätt att komma igång med sin släktforskning och när jag själv började söka efter mina rötter för mer än tio år sedan var just det något som jag var intresserad av. Den förste som bar släktnamnet Friman var min farfars farfar Petter Jönsson och han fick namnet som soldat. Han bar sitt namn med en stolthet och en känsla av att vara just en fri man.

En av de mest intressanta personerna i min släktforskning är min farfars mormor Johanna Lovisa Mathilda Magnusdotter, född 1848 i Småland. Kyrkböckerna har gett svar på många av mina frågor, men varje nytt svar har också lett till nya frågor. I min berättelse om Johanna Lovisa Mathildas gåtfulla liv funderar jag kring hennes livsöde, de val hon tvingades göra och vem hon egentligen var.

Allhelgonahelgen är en tid att tänka på dem som inte längre finns med oss. Jag tänker förstås först på min pappa, farmor, mormor och morfar. De som har funnits med mig under en stor del av mitt liv, som jag minns och saknar. I familjen har vi en tradition att åka till deras gravar och tända ett ljus på fredagen innan Alla Helgons Dag. Det brukar bli en fin men allvarsam stund där i mörkret på kyrkogården.

När jag var liten hängde ett gammalt gulnat familjefotografi på väggen i hallen hemma hos min farmor. Fotot föreställde min farmors mor Astrid och hennes familj och jag älskade att höra farmor berätta vilka personerna på bilden var. Men farmor visste inte så mycket om sin släkt, så det jag vet har jag fått ta reda på i arkiven. Min berättelse tar sin början 1897 när farmors morföräldrar Maria och Vilhelm Henningsson var unga och nyligen hade gift sig.

Min farmors farföräldrar Lars Persson och Anna Andreasdotter var några av alla de lantarbetare som flyttade till Malmö i slutet av 1800-talet i hopp om en bättre framtid i staden.

En släktforskare kan inte göra en semesterresa utan att "råka" ramla över något som har med släktforskningen att göra även om det inte alls är planerat! Resesällskapet får stå ut med gamla kyrkor som måste besökas eftersom "morfars morfars någonting" döptes där eller platser som bara måste upplevas eftersom någon ana kanske levde där för länge sedan. Var man än kommer kan en släktforskare hitta en länk till det förflutna!

Genom att testa sitt y-dna kan man få reda på mer om sitt djupa ursprung längs fädernet och vilken haplogrupp , dvs vilken gren i mänsklighetens stora DNA-släktträd man tillhör. Nyfiken som jag är ville jag så klart ta reda på mer om detta. Problemet är bara att jag inte har någon y-kromosom att testa eftersom jag är kvinna. Y-kromosomen finns nämligen bara hos män och ärvs från far till son. 

Min morfars farfar Nils föddes den 7 juni 1841 som oäkta son till änkan Bengta Månsdotter på nummer 16 i Simris i södra Skåne. Moderns make Anders Håkansson hade dött redan fyra år tidigare vintern 1837 av feber till följd av förkylning under strängare vinterkyla, och vem som var Nils far är en gåta som familjen har sökt svar på under decennier.

Min morfars morfar Gustaf Ågren var torpare i byn Marklunda i Osby socken i slutet av 1800-talet. På det lilla torpet bodde förutom Gustaf, hans hustru Maria och deras barn även Gustafs föräldrar och Gustafs syster Maria och hennes barn. Efter hand som barnen växte upp fick de lämna torpet och ge sig ut i världen för att själv tjäna sitt uppehälle.

Min morfars morfar Gustaf Ågren föddes den 19 juni 1849 i ett torp i Marklunda i Osby socken där han sedan levde hela sitt liv med sina föräldrar, syskon, makan Maria och deras 10 barn. I förra veckans inlägg Släktforskning steg för steg  beskrev jag hur jag hittade information om Gustaf Ågren och hans familj i kyrkböckerna. Jag kunde konstatera att Gustaf förmodligen levde ett ganska stillsamt liv och att han inte lämnade så mycket spår efter sig i arkiven. 

Lite då och då får jag frågan om hur jag gör när jag släktforskar. Jag brukar då förklara lite enkelt att jag läser i gamla kyrkböcker som numera finns digitalt fotograferade på nätet. I kyrkböckerna hittar jag information om mina släktingar, när och var de föddes och dog, hur många barn de fick och vilken titel eller vilket yrke de hade. Ibland stöter jag på spännande anteckningar om en person. Det kan handla om allt från att personen har begått något brott till att den är fattig eller sjuk. 

Idag är det sista söndagen i maj, dagen då vi firar alla mammor! Och vad skulle då passa bättre än avsluta de senaste veckornas bloggtema, som har handlat om mitt djupa ursprung på mödernet och  mitt mtDNA , med att hylla alla mödrar längs min raka moderslinje i de skriftliga källorna genom att berätta deras historia! 

Sommaren 2017 gjorde jag ett mitokondrie-DNA-test hos FTDNA. T estet tog min släktforskning ända tillbaka till genetiska "Eva" och gav svar på när min anmoder utvandrade från Afrika och vilken haplogrupp jag tillhör. 

En av de vanligast frågorna jag får om min släktforskning handlar om hur långt tillbaka i tiden jag har kommit! Med hjälp av traditionell släktforskning i arkiven kan man ofta komma ungefär till 1700-talets början i jakten på anorna, och om man har tur, kanske ytterligare ett par århundraden om man har adliga anor. Men den här veckans inlägg handlar om hur jag fick reda på mer om mitt djupa ursprung tusentals år bakåt i tiden med hjälp av DNA-teknik.

Sommaren 2017 reste jag till Gotland med min man och våra tonåringar för att leta efter spår av min mormor Märtas anfäder .  Jag hade aldrig varit på Gotland och hade inte kunnat föreställa mig alla de upplevelser jag skulle få vara med om.

Min mormor Märta föddes i Visby 1913 och sommaren 2017 var det precis 100 år sedan hon lämnade ön för att flytta till fastlandet med sina föräldrar och syskon, men deras rötter fanns på Gotland.

Johan Christian Niklas Bjöklund och hans hustru Anna Stina var statare på Gotland och liksom andra statare flyttade de nästan varje år. Men när de kom till gården Hallfreda i Follingbo socken trivdes de så bra att de stannade där i elva år.

Jacob Höggren var klockare i Mästerby kyrka i över 50 år och fick medalj för lång och trogen tjänst. Hans hustru Josefina använde blodiglar för att bota och ansågs vara en klok gumma.

2017 bestämde jag mig för att göra ett DNA-test för släktforskning. När jag skickade in mitt test till Family Tree DNA fanns det inte några som helst misstankar om att något inte skulle stämma i mitt släktträd i de närmaste leden bakåt, men jag var ändå medveten om att det skulle kunna dyka upp överraskningar i testresultatet, men sen att mitt DNA skulle kunna hjälpa någon annan att finna sin familj eller sitt ursprung hade jag inte den minsta tanke på.

Sommaren 2017 skickade jag in ett Family Finder DNA-test till Family Tree DNA i Houston för att bekräfta om den forskning jag hade gjort i arkiven stämde och för att kanske få fler ledtrådar till min släktforskning.  Jag topsade mig och skickade in provet och efter ungefär 4 veckor kom resultatet.

När tidningen "Släkthistoria" kom ut 2014 började jag prenumerera på den och då och då fanns det någon artikel om DNA-test i släktforskningen, men jag trodde inte det var något för mig. Jag trodde till en början att det bara handlade om att ta kontakt med nu levande släktingar och det var jag inte så särskilt intresserad av då. Min släktforskning handlade ju mest om att lära mig mer om hur mina anors liv bakåt i tiden hade sett ut.

Astrid tog sin cykel och stack iväg i all hast. Hon lämnade sin make ensam kvar med deras tre små flickor, och dottern Greta kunde inte sluta undra varför hennes mor hade övergivit henne.

En kall februaridag 1926 fick den femtonårige drängen Gösta i Kassagården i Ausås bud om att det hade rasat i gruvan i Bjuv och att hans far Carl hade omkommit. Det var en sorgens dag som skulle följas av många fler när fem av hans syskon dog i tuberkulos.

När Anna tog med sin make Emil till ett frikyrkligt tältmöte utanför Visby på Gotland blev han troende och bestämde sig för att göra allt för att familjen skulle komma ur fattigdomen och få det bättre.

När Anna kom från Småland till Skåne för att ta betor träffade hon Martin som var son i granngården och blev förtjust i honom. Martin omkring 1907

Funderar du på att börja släktforska? Här är mina tips kring hur du kommer igång med släktforskning på egen hand.

Jag heter Annelie Friman Sandberg och jag skapade den här bloggen för att familj och släkt, och kanske även andra intresserade, skulle kunna ta del av min släktforskning på ett enkelt sätt.