Frälseåbon Jöns Persson i Lydestad - min resa från nybörjare till avancerad släktforskare

Jag började intressera mig för släktforskning redan när jag gick på mellanstadiet, men det var först när jag fick tillgång till internet för ungefär 15 år sedan som jag började leta runt lite på nätet för att se om jag kunde hitta mer om min släkt. 

Då hade jag ingen aning om hur det gick till att släktforska. Jag hade hört att man måste åka till landsarkivet, skriva till pastorsämbetena eller sitta på biblioteket och titta på kyrkböckerna via så kallade microfilmer. Jag var nybörjare både i släktforskningen och i att söka på internet, men jag lyckades hitta databasen DDSS (Demografisk Databas Södra Sverige). Det är ett projekt där man har registrerat uppgifter från vissa födelse-, vigsel och dödböcker i Skåne, Halland och Blekinge. Man har gjort databasen sökbar och fritt tillgänglig på internet och den kan därmed vara ett bra hjälpmedel för oss som har anor i södra Sverige.

Att släktforska enbart med hjälp av en databas är givetvis inget jag skulle rekommendera med den erfarenhet idag. Databaser är att betrakta som andrahandskällor inom släktforskningen. Det är lätt att göra misstag och dessutom missar man ofta massor av intressant information som kan finnas i originalarkiven. Idag släktforskar jag primärt genom att följa de personer jag söker genom hela deras liv i alla husförhörsböcker "från vaggan till graven" och sedan kompletterar jag genom att titta i födelse-, vigsel och dödböcker och efter behov även i andra typer av källor. Dessa arkiv finns avfotograferade och går att komma åt digitalt via Arkiv Digital eller Riksarkivet Digitala Forskarsalen. Men när jag kört fast och inte hittar en person kan DDSS fortfarande vara ett bra hjälpmedel som kan ge ledtrådar till var jag ska söka vidare. Genom att söka i databasen kan det vara möjligt att hitta en person utan att behöva bläddra igenom hundratals sidor i olika kyrkböcker. 

När jag påbörjade min släktforskning var jag nyfiken på min farfars släkt eftersom det var den släktgren jag visste minst om. Jag kände till min far Lennart och min farfar Harald och hade även namnet på min farfars far Martin Friman. När jag sökte i databasen DDSS lyckades jag trots de svårigheter det kan finnas med att forska i en databas komma ytterligare 2 generationer tillbaka längs min raka faderslinje. Jag har senare verifierat att de uppgifter jag hittade stämmer genom att dubbelkolla allt i de avfotograferade originalen av kyrkböckerna. 

Jag visste att min farfars far hette Martin Friman och när jag sökte i databasen hittade jag barnet Martin Julius född 24 februari 1886 i Raus församling som son till Peter Jönsson Friman och Anna Maria Jönsson. Jag letade vidare och lyckades så småningom hitta Peters föräldrar, Jöns Persson och Johanna Hansdotter och de och deras familj blev de allra första personer jag släktforskade om. 

Jag hittade uppgifter om att Jöns och Johanna vigdes den 15 mars 1849 i Kropp. Där fanns också information om att Jöns som var född 1821 var dräng i Lydestad 4 och att Johanna som var född 1829 var piga i Lydestad 6, samt en anteckning under övrigt med texten "Undertecknad Johannas fader samtycker till föreningen och ansvarar, att intet slägtskapshinder möter. Kropp d. 23/2 1849. Hans Boelsson". Därmed fick jag också veta namnet på Johannas far. 

Bilderna nedan visar en jämförelse mellan informationen i DDSS och i den avfotograferade vigselboken från kyrkoarkivet. 

Redan från början av min släktforskning försökte jag ta reda på mycket som möjligt kring de personer jag forskade om och jag slog upp alla ord jag inte var säker på vad de betydde. Jag funderade över titlarna dräng och piga, sökte runt på internet. Att det kunde vara beteckningar för tjänstefolk på gårdar förr i tiden visste jag, men att det även kunde vara ogifta söner och döttrar som bodde hemma på föräldrarnas gård som benämndes som drängar och pigor hade jag mindre koll på. Ordens ursprungliga betydelse var helt enkelt pojke respektive flicka, precis som i danskan. 

I databasen hittade jag sedan Jöns och Johanna som föräldrar till minst 12 barn som föddes i Lydestad i Kropps socken under åren 1850 till 1874. Jag funderade redan då över om några av noteringarna blivit fel i databasen. Barnens födelseår stämde inte riktigt överens med moderns ålder. När jag senare dubbelkollade i kyrkböckerna visade sig mina misstankar stämma. Några av barnens födelseår var fel inknappade i databasen och just därför är det så viktigt att inte lita på andrahandskällor i släktforskningen utan man måste alltid kolla originalen själv! 

I databasen fanns också namnen på de vittnen som fanns med vid barnens dop. Jag funderade särskilt mycket över om en Kjersti Persdotter som var dopvittne flera gånger kunde vara en syster till Jöns Persson och över om flera personer med namnen Hansdotter och Hansson var syskon till Johanna Hansdotter. Även dessa gissningar visade sig senare stämma.  

I samband med barnens födelse var Jöns titel först åbo eller frälseåbo. En ny sökning på internet gav inget entydigt svar då benämningarna verkar ha lite olika betydelse i olika delar av landet. En åbo kunde antingen vara en bonde som själv ägde sin jord eller en bonde som arrenderade och brukade annans jord med besittningsrätt. En frälseåbo arrenderade jord av adeln. Senare efterforskningar har visat att jorden som Jöns Persson brukade tillhörde Baron Bennet på Rosendahls slott.  

Av den information jag hittade i databasen funderade jag ändå allra mest över var det faktum att endast fem av Jöns och Johannas tolv barn överlevde barndomen. Visserligen hade man alltid hört att barnadödligheten var hög förr i tiden, men var det verkligen vanligt att en så stor andel av barnen dog? Svaret på den frågan är att under perioden 1850-1874 dog ungefär av 14 av 100 födda barn under första levnadsåret, så att hälften av barnen dog som i Jöns och Johannas familj var alltså inte direkt vanligt. 

Mina första stapplande steg i släktforskningen byggde alltså på databasen DDSS och även om de gissningar och antaganden jag gjorde senare visade sig vara korrekta saknade jag mycket information. Det tog också stopp på flera släktgrenar då antalet socknar som var registrerade i databasen var begränsade och när släktlinjerna gick utanför södra Sverige gick det inte heller att komma vidare. 

Några år efter det att jag hade upptäckt DDSS hittade min pappa Genline som var ett företag som hade börjat digitalisera mormonernas microfilmer som var avfotograferade kopior av kyrkböckerna. Pappa hade beställt ett abonnemang och när jag hälsade på fick jag tillfälle att för första gången titta i en digital kopia av en kyrkobok på internet. Jag var förstås helt exalterad! Den allra första gången började jag med att leta fram Jöns och Johanna i husförhörsböckerna och när jag kom hem beställde jag så klart ett eget abonnemang!

I husförhörsböckerna på Genline hittade jag nya pusselbitar till min släkthistoria. Jag hittade anteckningar om att Johanna var bräcklig, dvs hade svag hälsa. Under de sista åren var familjen utfattig och jag upptäckte att de båda makarna hade dött med 2 veckors mellanrum i april 1900. Men framförallt hittade jag de ledtrådar som gjorde att jag kunde gå vidare bakåt i tiden! Jag upptäckte att Jöns var född i Härslöv och att han kommit till Lydestad för att bli dräng hos sin syster Kjersti och hennes man som arrenderade en av gårdarna under Rosendahls slott. Johanna hade kommit från Björnekulla med sina föräldrar redan som barn. 

Under åren har jag återkommit många gånger till Jöns och Johanna och funderat över varför så många av deras barn dog. Endast i ett fall har prästen skrivit in en dödsorsak i dödboken och det gäller andra barnet Cecilia som dog av "slag". Det betyder inte att hon blev slagen av föräldrarna utan att hon dog plötsligt, utan förvarning och utan att ha varit sjuk. I dagligt tal kunde man säga ett en vuxen person som drabbades av tex stroke eller hjärtinfarkt fick slag. Hos barn kunde en plötslig död under första levnadsmånaderna bero på stelkramp eller någon annan infektion. De hygieniska förhållandena var ofta undermåliga och några vaccin fanns inte att tillgå. 

Senare har jag tagit reda på att en bidragande faktor till barnadödligheten generellt var att det inte ansågs fint att amma, och den som ville sitt barn väl gav den lille komjölk istället för modersmjölk att dricka. Idag vet vi att modersmjölk rent näringsmässigt är det bästa för barnet. Modersmjölk innehåller även antikroppar från modern som kan ge ett visst skydd mot infektioner under barnets första tid i livet. Sammansättningen av komjölk kan däremot göra barnet magsjukt och på den tiden var mjölken dessutom inte pastöriserad och kunde därför innehålla bakterier. Redan på 1700-talet såg Carl von Linné sambandet mellan den låga amningsfrekvensen och den höga barnadödligheten och bedrev tillsammans med andra läkare upplysningskampanjer och propagerade för ökad amning, men kampanjerna fick inte något större genomslag i befolkningen.  

Oavsett om Johanna ammade sina barn eller inte kan det ändå inte förklara varför så många fler av barnen dog jämfört med andra familjer och jag har därför även funderat på om det kanske fanns någon ärftlig sjukdom som drabbade vissa av barnen, eller om Johanna kan ha varit undernärd eller haft någon sjukdom som gjort att barnen var svaga redan vid födseln. 

2010 köptes Genline upp av det amerikanska släktforskningsföretaget Ancestry och Genlines digitala kopior av kyrkböckerna finns numera under deras plattform på internet. Jag använde Ancestry under några år och sedan gick jag över till Arkiv Digital som har nyfotograferade bilder i färg som jag tycker  är tydligare. Efterhand har det tillkommit mycket annat digitaliserat material på Arkiv Digital som man också har nytta av i släktforskningen som till exempel bouppteckningar, fängelsearkiv och lagfartsböcker. 

I dessa arkiv har jag försökt ta reda på lite mer om Jöns och Johannas liv i Lydestad. Genom bouppteckningen kan man få en liten uppfattning om hur det kan ha sett ut i deras hem. Det fanns bland annat en kakelugn, två sängar och en soffa, några bord, skåp och kistor, sex stycken stolar och ett väggur. Det fanns också några saker som inte är så vanliga i ett hem idag som en vävstol, brygghuskärl och baktråg. Några djur fanns inte på gården förutom 3 höns. Något av det mest värdefulla i hemmet var den råg och potatis som troligen skulle såtts ut under våren. Annars hade familjen 53 kronor på ett bankkonto och de hade lånat ut ungefär 100 kr vardera till sonen Peter och svärsonen Magnus, gift med dottern Assarina. Dottern Carolina fick 100 kr för vård av föräldrarna under de sista åren och när begravningskostnaderna var betalda fanns det 191 kronor kvar att fördela mellan barnen. Det är svårt att räkna om till dagens penningvärde, men min uppfattning är ändå att familjen hade så att de klarade sig.

Lydestad är en söt liten by som ligger på landsbygden utanför Helsingborg. Jag har flera gånger kört sakta genom byn där husen ligger uppradade längs vägen. Runt omkring breder den skånska slätten ut sig. Genom byn rinner en liten bäck som omges av lummig grönska. Jag vet inte exakt var Jöns och Johannas gård låg, men jag tror kanske någonstans söder om vägen strax innan bäcken om man kommer från Kropp. När Jöns och Johanna var döda verkar det inte ha varit någon som tog över arrendet och kanske byggnaderna fick förfalla och revs. 

Lydestad (Bild från Google maps)

När jag började släktforska "på riktigt" hittade jag alltså mycket mer information och med hjälp av olika digitala tjänster på internet tog jag mig sedan ytterligare något steg tillbaka längs min faderslinje, sedan tog det stopp igen med den kunskap jag hade då. Under åren har jag samlat på mig mer erfarenhet och när jag tittade på min faderslinje ännu en gång i höstas fick jag äntligen ett genombrott och lyckades komplettera släktträdet med ytterligare två generationer. Efter många års sökande hittade jag min farfars farfars farfars farfar Tuve Mårtensson som föddes på 1690-talet i Hässlunda, som jag kommer att berätta mer om i näsa inlägg här på min blogg.