Hvita Briggen och Nya Varvet

En afton i juni 1885 besökte den 26-årige ynglingen Jöns Petter Rosvall ett förlustelseställe i Ystad tillsammans med två "supkamrater" från staden. Kvällen skulle sedan komma att urarta. I sitt rusiga tillstånd invecklades Jöns Petter och hans kamrater snart i ett slagsmål med en grupp sjömän av främmande nationalitet. En av sjömännen, en norrman vid namn Olsén, drog kniv och Jöns Petter var inte sen att försvara sig. Han högg norrmannen i huvudet med sin kniv och tillfogade honom därmed allvarlig skada. 

Den 16 juni häktades Jöns Petter Rosvall av stadsfiskal Nils Magnus Holm för grov misshandel och fördes till Ystads kronohäkte i väntan på rättegång. Vid ankomsten till häktet var Jöns Petter klädd i skjorta och byxor som hölls på plats med livrem. Han hade även mössa, rock, väst och därtill en rosett. Undertill hade han kalsonger och strumpor, och på fötterna ett par pjäxor. Med sig hade han också en börs innehållande 14 öre i kontanter. Hans hår var ljusbrunt och ögonen hade en gråblå nyans. Han var 6 fot lång, vilket motsvarar ungefär 178 cm och det var en bra bit över den tidens medellängd för unga män. Hans vikt var 168,5 skålpund, ungefär 71 kg. Han var dessutom var stark och kraftigt byggt och man beskrev hans utseende som "hvildt, nästan grymt".

Det var inte första gången Jöns Petter åtalades av stadsfiskal Holm, som var den tidens allmänna åklagare i Ystad. Vid åtminstone två tillfällen tidigare hade Jöns Petter häktats och åtalats av stadsfiskalen och sedan blivit dömd till fängelse.

Jöns Petter Rosvall 1885
Arkivbild från Överståthållarämbetet för polisärenden, Kriminalavdelningen

Jöns Petter var född den 1 november 1858 i Ystads garnisonsförsamling. Hans far Göran Rosvall hade varit Husar vid Kronprinsens husarregemente och modern Ingri hade dött redan när Jöns Petter var 12 år. Fadern var "mycket begiven på dryckenskap hvadan hemmet var mycket fattigt". Det var nog lite si och så med skolgången för Jöns Petter och när modern dog fick  han försörja sig själv som vallhjon och hjälpgosse. Vid 15 års ålder konfirmerades han och tog sedan värvning vid husarregementet liksom sin far. Under hans fyra år vid regementet straffades han flera gånger för fylleri. Därefter tog han bland annat tjänst som dräng och slaktare. 

Jöns Petter kom från ett hem där alkohol hörde till vardagen och som ung vuxen förde han ett "supigt och oordentligt lefverne". Sommaren 1880 dömdes han för fylleri och uppsåtlig misshandel av tjänstgörande polisbetjänt till böter och fängelse i 2 månader, men då han inte kunde betala böterna på 5 kronor fick han sitta ytterligare 9 dagar i fängelse. Efter fängelsestraffet hann han bara vara ute i några månader innan han ännu en gång dömdes för fylleri, oljud och våld. Den här gången blev straffet 4 månader som han fick sitta av i fängelset i Ystad som även kallades Hvita Briggen. 

Det var ett allmänt talesätt att "segla med Hvita Briggen" om man avtjänande ett fängelsestraff och därför hade fängelset i Ystad fått just namnet Hvita Briggen. På 1880-talet var det ett nybyggt så kallat cellfängelse.

I äldre tider dömdes man till kroppsstraff, men under 1700-talet infördes straffarbete på fästning. Förhållandena i de mörka, kalla och fuktiga fängelsehålorna var inte människovärdiga. Fångarna fick knappt med mat och stanken var outhärdlig eftersom fångarna fick uträtta sina behov på golvet. Många klarade inte av den fysiska och psykiska påfrestningen utan dog på fästningen. De som klarade sig levande var ofta mer samhällsfarliga när de väl kom ut då unga brottslingar fick samsas med härdade återfallsförbrytare som ledde in dem i den kriminella världen.

I början av 1800-talet började man få en mer human syn på fångarna och straffet skulle inte bara avskräcka från brott utan också förbättra den intagnes möjligheter att leva ett hederligt liv efter fängelsestraffet. Riksdagen beslutade att de gamla fängelserna skulle ersättas med cellfängelser där varje fånge fick en egen cell där han eller hon skulle tillbringa största delen av tiden i ensamhet för att begrunda och ångra sina brott. Men att vara totalt isolerad från andra människor under lång tid är också ett synnerligen grymt straff och många fångar utvecklade därför psykisk ohälsa.

I väntan på rättegången efter den ödesdigra kvällen i Ystad fick Jöns Petter återigen sitta i cellfängelset Hvita Briggen i Ystad. Norrmannen Olsén som hade utsatts för knivattacken hade lyckats ta sig vidare till sjöss. Han reste via Köpenhamn och London till Bergen i Norge där det visade sig att hans skador var livshotande. Han var svårt sjuk och man trodde att han skulle få bestående men efter den grova misshandeln. 

Under rättegången nekade Jöns Petter ihärdigt till att ha begått brottet i övermod, men stadsfiskal Holm yttrade att han var lagligen övertygad om att Jöns Petter varit vid berått mod då han dragit kniv mot Olsén. Ystad Rådhusrätt gick på stadsfiskalens linje och den 21 augusti 1885 dömdes Jöns Petter Rosvall till 7 års straffarbete. Domen stadfästes av Kungliga Hovrätten den 28 september samma år och den 19 oktober transporterades Jöns Petter till Nya Varvets Centralfängelse i Göteborg där han skulle tillbringa de första 12 månaderna av straffet inlåst i en cell i avskildhet.

Vid ankomsten till Nya Varvet var Jöns Petter frisk och arbetsför och trots sin bakgrund ansåg man att han föreföll mottaglig för moralisk påverkan. Till en början uppförde han sig och arbetade "försvarligt", vilket man kan säga är godkänt, men med åren uppförde han sig allt bättre och arbetare allt mer flitigt. 1889 flyttades Jöns Petter till Centralfängelset i Malmö, men återkom ett år senare till Nya Varvet.

Den 13 juli 1892 frigavs Jöns Petter från Nya Varvet. Han fick ett inrikes pass för att kunna resa hem till Ystad. Men det var inte riktigt slut på eländet än. Eftersom Jöns Petter inte hade något arbete sattes han på arbetsinrättningen i Ystad, vilket nästan i praktiken var att jämföra med ett fängelse. En kort tid därefter hade han lyckats ordna arbete och kunde hyra ett rum i staden. 

Enligt en anteckning i husförhörsboken gick Jöns Petter sedan till sjöss år 1900. Troligtvis drog han på sig tuberkulos under sina seglatser och han dog av lungsot i en ålder av 46 år den 21 januari 1905 i Ystad.

Jag hittade Jöns Petters historia lite av en slump. Jag hade upptäckt registret över Stockholmspolisens signalementsfotografier 1869-1920 som finns digitaliserade på Stadsarkivet Stockholms stad . Jag sökte runt lite på måfå på olika släktnamn när ett foto föreställande Jöns Petter Rosvall från Ystad garnisons församling fångade mitt intresse. Kunde det vara en släkting? Jag kollade mina anteckningar och mycket riktigt visade sig namn och födelsedatum stämma överens med en bror till min morfars farmor Johanna Rosvall. Jag hade också antecknat att det var Jöns Petter Rosvall som höll min morfars far Carl Axel Ludvig Wedberg till dopet 1879 i Ystad och att han även var dopvittne när två av Carls syskon döptes.

Att hitta en släkting som är dömd till fängelse kan visserligen kännas tragiskt, men för en släktforskare innebär det en möjlighet att få veta mer om vilka släktingen och hans nära familjemedlemmar verkligen var. När jag sökte vidare på Jöns Petter Rosvall i kyrkoarkiv och fängelsearkiv, rullades inte bara hans livsöde upp sig framför mig, utan jag fick även veta mer om hans familj, att de hade haft det mycket svårt och fattigt på grund av att fadern var alkoholiserad. Därmed kom även hans föräldrars, mina anor Göran Rosvalls och Ingri Persdotters, historia till liv och de är inte längre bara namn och datum på ett papper.

Källor: Arkiv Digital kyrkböcker, Generalmönsterrulla Värvade Kavalleri och Dragonregementen, Polisunderrättelser, Ystad kronohäktes arkiv, Nya Varvets centralfängelses arkiv, Stockholmspolisens signalementsfotografier 1869-1920 


För den som är intresserad av att läsa mer om Jöns Petter Rosvalls syster, min morfars farmor Johanna Rosvall finns berättelsen om hennes familj här: Husar Wedberg i Ystad.

Kommentarer

Anonym sa…
A beautiful story of real life!