100 år i arbetarklassens Malmö

Min farmors farföräldrar Lars Persson och Anna Andreasdotter var några av alla de lantarbetare som flyttade till Malmö i slutet av 1800-talet i hopp om en bättre framtid i staden.

I början av 1800-talet var Malmö en småstad med bara några tusen invånare, men i mitten av 1800-talet började allt fler människor att söka sig in till staden. På landsbygden hade man genomfört stora reformationer i jordbruket. Odlingsmetoderna hade blivit effektivare och man kunde nu försörja fler människor med hjälp av mindre arbetskraft och därmed blev det överskott på lantarbetare. Samtidigt hade skråväsendet avskaffats och handeln hade släppts fri, vilket innebar att det blev lättare att starta företag. Industrialiseringen hade kommit igång på allvar! En rad ideologiska förändringar var också på gång ute i Europa. Överklassen, det vill säga adel och präster, förlorade sina förmåner och industrisamhällets nya överklass blev företagare och handelsmän. Klyftorna mellan fattiga och rika ökade och en ny arbetarklass uppstod.

Lantarbetare från den omgivande landsbygden flyttade in till Malmö för att bli industriarbetare och stadens befolkning växte. Tidigare hade stadens bebyggelse fått plats inom de kanaler som från början varit en del av stadens försvar, men nu växte nya arbetarstadsdelar som Lugnet och Kirseberg fram. Där rådde fattigdom och trångboddhet och de sanitära förhållandena kunde vara katastrofala.

Arbetarbostäder vid Snapperupsgatan kring förra sekelskiftet - bild från "Malmöföretagen förr och nu" av Rikard Smitt

 

Till dessa fattiga kvarter i Malmö kom min farmors farföräldrar, arbetaren Lars Persson och hans hustru Anna Andreasdotter tillsammans med sina två små barn Anders Gottfrid och Emma Kristina hösten 1883. Lars och Anna var födda på landsbygden i mellersta Skåne där de hade växt upp under mycket fattiga förhållanden. Anna var född oäkta, hennes mor Ingrid hade varit tvungen att lämna bort henne och Anna hade uppfostrats av ett äldre par i Östra Sallerup på församlingens bekostnad. 

Lars och Anna hade träffats några år tidigare och när Anna blev med barn gifte de sig i juldagarna 1878. Året därefter föddes dottern Emma, som bara fick leva några månader. Lars och Anna hade då varit statare hos greven Christian Rewentlow på Finnhults gård i Bosjökloster och innan de kom till Malmö hade de varit i tjänst hos godsägaren Henrik Madelung på Södertogård i Lyby. 

Livet som statare under godsherrarna var hårt och kanske Lars och Anna drömde om ett bättre liv för sig själva och sina barn när de flyttade till Malmö. Till en början bodde de i kvarteret Bror på nuvarande Porslinsgatan och där föddes min farmors far Frans Alfred Persson 1885. 

Under 1900-talets första decennier ägnade sig prästen Hagbard Isberg åt fattigvård och sociala frågor i Malmö. Han beskrev då området och vittnade om fallfärdiga hus med "rent ohyggliga bostäder där man hade svårt att tro att man befann sig i ett civiliserat land". Han berättade om tak genomdränkta av regn som såg ut att kunna störta in när som helst, rum som var så mörka att aldrig den minsta solstråle nådde in dit och stinkande kloaker direkt utanför fönstren. Från just Porslinsgatan beskrev han hur man fick treva sig fram genom kolsvarta gångar till de källarlägenheter som fanns där trots att det kunde vara mitt på dagen. Han berättade också att trots tungt arbete och långa arbetsdagar kände många män motvilja att vända hem till dessa bostäder där de möttes av "smuts, otrevnad och skrikande barn". Många tog till flaskan för att klara av vardagen.

Om det var exakt så eländigt för Lars och Anna är svårt att veta, men de hade det i alla fall väldigt fattigt. Familjen flyttade sedan runt en del och hamnade till slut inne på Väster i gamla Malmö, i kvarteret Diana där de bodde på nuvarande Hyregatan. De fick ytterligare tre barn, Selma Karolina, Otto Sigfrid och Oskar Valfrid. 

På ett fotografi från 1899 av Axel Sjöberg ser man Hyregatan där familjen bodde i andra eller tredje huset vid den tiden. 

Lars fick arbete som plåtslagare på varvet Kockums där han arbetade och slet för att försörja familjen. Lönen var låg och arbetsförhållandena var inte de bästa, och under 1800-talets sista årtionden började arbetarna organisera sig i fackförbund. Vid denna tid verkade också några av socialdemokratins främsta pionjärer i Malmö. I november 1881 höll August Palm det första socialistiska anförandet i Sverige på hotell Stockholm i Malmö, och några år senare grundade Axel Danielsson den socialdemokratiska tidningen Arbetet. De engagerade sig för att arbetare som Lars Persson skulle få bättre arbetsvillkor och levnadsförhållanden. Ett av deras främsta krav var rösträtt för alla, men det skulle dröja ända till 1921 innan allmän och lika rösträtt för män och kvinnor infördes i Sverige.  

Drömmen om ett bättre liv i staden blev aldrig sann för Lars och Anna. I stadens misär kunde sjukdomar lätt spridas och Anna blev smittad av gulsot. Vintern 1895 dog hon bara 38 års gammal och Lars blev ensam med de sex barnen. Yngsta barnet, lille Oskar Valfrid, var då bara 8 månader gammal. Någon var tvungen att ta hand om barnen och det mest praktiska för Lars var så klart att gifta om sig. En piga vid namn Emma Olsson flyttade in hos familjen och när sorgeåret var till ända gifte Lars sig med henne. Ganska precis nio månader efter vigseln föddes sedan Lars och Emmas son Carl August. 

Trots att samhället hade börjat förändras till det bättre för arbetarna hade Lars och hans nya hustru Emma det mycket knapert och värre skulle det bli. Åren runt sekelskiftet hade de det så fattigt att de inte längre klarade att försörja familjen och barnen i Lars första äktenskap fick det inte lätt. 

Dottern Selma Karolina som nu hade blivit tio år lämnades bort som fosterbarn till en familj i Stenkilstorp i Genarp. Fosterfamiljen fick 7 kronor i månaden för att de tog hand om flickan. Bara ett år senare skickades Selma till Stockholm och Ersta diakonihem som tog emot skyddslösa barn. För detta fick Malmö stad betala 12.50 kronor i månaden. Två år senare flyttades verksamheten till Sjötorp i Huddinge som blev hem för "vanartiga" tonårsflickor som dömts till uppfostrande tillsyn och kom från hela Sverige. Kanske hade Selmas barndom inte varit så lätt. Hon hade bara varit fem år när modern dog och kanske hade inte styvmodern Emma brytt sig så mycket om henne och uppfostrat henne ordentligt. Då var det kanske inte heller så lätt att uppföra sig fint och vara artig, men det är förstås min egen spekulation. 

Tant Selma i en trädgård på 1950-talet

Ungefär samtidigt lämnade familjen också bort lille Oskar Valfrid som hade hunnit bli sex år. Han adopterades av stuveriarbetaren Hans Nilsson Öhlin och hans hustru Rosalie Isabella Alf i Malmö. Paret var i 40-års åldern och kanske de längtade efter att få ta hand om en liten pojke efter att tidigare ha förlorat två egna små söner under första levnadsåren. 

De äldsta barnen Anders Gottfrid, Emma Kristina och Frans Alfred fick klara sig själv som drängar och pigor på landsbygden. Anders Gottfrid råkade illa ut och hamnade i fängelse. Han dömdes till 6 månaders straffarbete för att ha "förövat våld med livsfarligt vapen". I fångrullan från Malmö Centralfängelse kan man läsa att Anders hade ljust hår och blå ögon och en trubbig näsa. Han var av ordinär växt, men bara 1.60 m lång. Vid ankomsten till fängelset hade han förutom kläderna han bar på kroppen även ett munspel med sig. 

Emma Kristina flyttade över sundet till Köpenhamn där hon blev tjänsteflicka på det katolska hospitalet Sankt Joseph på Griffenfeldsgade. Hospitalet drevs av nunnor och var extremt modernt för sin tid och lockade därför dåtidens mest meriterade läkare. Emma Kristina återvände till Malmö strax efter att hon fyllt 30 år. Hon var då svårt hjärtsjuk och avled efter bara några dagar.

Trots att syskonen hade förlorat sin mor tidigt och skilts åt i unga år höll de ihop. Under en period bodde båda de yngre bröderna Frans och Otto Sigfrid hos sin storebror Anders Gottfrid och hans familj i Tofta utanför Landskrona. Vid den tiden träffade Frans sin blivande hustru Astrid och de kom att bli föräldrar till min farmor. Mer om Frans och Astrid kan du läsa i inlägget Ett sprucket äktenskap.

Kyrkböckerna berättar inget om huruvida äktenskapet mellan Lars och Emma bara var ett praktiskt arrangemang eller om det fanns kärlek mellan de båda från början, men från 1915 bodde de på olika adresser i Malmö och 1920 var de skilda. Enligt rådhusrättens utslag skulle Lars därefter betala 30 kronor i månaden i underhåll till sin före detta hustru. Yngste sonen Carl August, halvbror till de övriga syskonen, arbetade som brevbärare och bodde kvar hos sin mor Emma fram till hennes död 1946. 

Lars Persson avled så småningom 1931 av lunginflammation i en ålder av 80 år. Enligt bouppteckningen ägde han då ett fåtal möbler, några kökssaker och sina kläder, men trots fattigdom hade han lyckats spara ihop 729 kronor på ett bankkonto. Dessa pengar räckte dock inte långt eftersom Lars var skyldig sin före detta hustru Emma en stor summa pengar då han aldrig hade betalt underhållsbidraget till henne och därför fick arbetarrörelsens begravningskassa "Vårblomman" stå för begravningskostnaderna.

Några årtionden senare skulle min pappa Lennart komma att arbeta på Kockums som plåtslagare liksom hans morfars far Lars Persson hade gjort. Det var under varvets storhetstid på 1960-talet. Mina föräldrar bodde då på Byggmästargatan i Malmö, i kvarteret intill Porslinsgatan där pappas morfar Frans en gång hade fötts. Cirkeln var sluten på något sätt. Kockums varv hade på 1880-talet lockat Lars och Anna till staden, men när sedan framtidsutsikterna för varvet började se dåliga ut i början av 1980-talet valde mina föräldrar att lämna Malmöområdet och därmed var kapitlet Malmö avslutat efter nära hundra år i vår familjehistoria.

Källor: Arkiv Digital Kyrkböcker, Fångrulla Malmö Centralfängelse, Bouppteckning Rådhusrätten i Malmö 1913, Sveriges Dödbok, Riksarkivet Digitala Forskarsalen, Politiets registerblade København, Ersta diakoni, Wikipedia - Sjötorp, Wikipedia - Sankt Josephs hospital, Malmö.se - stadens historia, Tidningen släkthistoria - arbetarrörelsen, "Hur de fattiga kunna ha det i Malmö" - Hagbard Isberg, so-rummet.se - livet på landet och i staden