Mitt Family Finder DNA-test

Sommaren 2017 skickade jag in ett Family Finder DNA-test till Family Tree DNA i Houston för att bekräfta om den forskning jag hade gjort i arkiven stämde och för att kanske få fler ledtrådar till min släktforskning. Jag topsade mig och skickade in provet och efter ungefär 4 veckor kom resultatet.

Teorin bakom resultatet

Människan har 46 kromosomer, eller 23 kromosompar, där en kromosom i varje par ärvs av fadern och en ärvs av modern. Vid befruktningen sker en så kallad rekombination som leder till att barnet får en slumpmässig blandning av gener från sina far- och morföräldrar. 

Testet Family Finder analyserar utvalda segment av autosomalt DNA. Resultatet matchas mot andra testade personer. När två personer har ett eller flera identiska DNA-segment av tillräcklig storlek innebär det att de är släkt med varandra. 

Storleken på segmenten mäts i enheten centimorgan (cM), som är en enhet som talar om hur stor sannolikhet det är att det aktuella segmentet rekombineras. 

Nära släktingar så som förälder, barn, syskon och kusiner har alltid tillräckligt mycket gemensamt DNA för att matcha varandra. För personer som är mer avlägset släkt än sysslingar (nästkusiner) avgör slumpen om två personer ärver samma DNA-segment från en gemensam ana och om de därmed kommer upp som matcher i varandras testresultat.. Som mest kan de gemensamma anorna finnas 10-12 generationer bak eller ungefär 300 år bakåt i tiden. Personer som är ännu mer avlägset släkt kommer normalt inte upp som matcher i testresultatet.

I resultatlistan för Family Finder hos Family Tree DNA får man veta namn och hur mycket "shared centimorgans" man har gemensamt med sina matcher. Man får även veta ungefär hur nära släkt man är i kolumnen "relationship range". Det finns också möjlighet att lägg in släktträd och kontakta matcherna via mail.

Spännande resultat

Jag tittade igenom mina matcher och bland de översta på listan fanns en man med ett ordentligt släktträd upplagt hos Family Tree och jag kunde genast se att vi hade gemensamma anor på min morfars sida i Osby i Skåne. Vi var "4th cousins" och delade 64 cM. Det verkade alltså stämma att den jag alltid trott var min morfar verkligen var min morfar!

Sen blev det svårare! Den allra översta matchen på listan hade ett ganska vanligt svenskt namn och han hade inte lagt upp något släktträd så jag hade inga ledtrådar till hur vi kunde vara släkt. Jag skrev då ett mail till honom och efter några veckor fick jag svar från en yngre kille som skrev att han inte visste så mycket om sin släkt. Men med hjälp av den lilla information han skickade kunde jag börja bygga ett släktträd till honom och väldigt snart hittade jag bekanta namn och socknar. Det visade sig att våra gemensamma anor fanns 5 generation tillbaka på min farmors sida i Reslöv i Skåne. Därmed verkade det även stämma att min farmor var min farmor!

Släktgåtor som fick sin lösning med DNA

Även nästa match saknade släktträd så ett nytt mail gick iväg och jag fick svar från en amerikansk kvinna som sökte efter sin svenska anmoder Christina Anderson född 7 sept 1848 i Sverige. Det var förstås som att leta efter en nål i en höstack. Amerikanskan berättade att hennes farmor aldrig hade velat prata om sin svenska släkt och hon trodde att det var något som farmodern hade velat dölja. De ledtrådar som ändå fanns pekade åt nordvästra Skåne och jag låste till en början fast mig vid att kopplingen då borde finnas på min farfars sida. Sen kan man väl säga att man behöver ha en rejäl portion tålamod när man sysslar med DNA i släktforskningen! Tiden gick och efter drygt ett halvår gjorde min mamma ett DNA-test och det visade sig att även hon matchade den amerikanska kvinnan, vilket innebar att kopplingen måste finnas på mammas sida. Jag började gå igenom den släktforskning jag hade gjort på mormors sida och plötsligt såg jag namnet Hedda Olivia Christina Andersdotter född 11 sept 1848 i Martebo på Gotland - en kusin till min mormors farfar. Kunde det vara rätt person trots att det skiljde några dagar på födelsedatumet? Jag följde Hedda Olivia Christina framåt i tiden och fann tillslut att hon hade utvandrat till Chicago, Amerika 1882. Jag skrev till den amerikanske kvinnan att jag möjligen hade hittat hennes Christina! Hon blev förstås väldigt glad! En 100 år gammal familjehemlighet var på väg att få sin lösning!

Letandet efter kopplingar till DNA-matcherna fortsatte och efter en tid dök det upp en rejält bra matchning - en äldre man med ett i princip komplett släktträd 300 år bakåt i tiden. Jag letade igenom släktträdet noga, men kunde märkligt nog inte finna några gemensamma anor alls. Sen såg jag att det fanns en liten släktgren som inte var komplett - en av matchen anmödrar hade en okänd far! Jag kollade upp anmodern i arkiven och det visade sig att hon och hennes mor bodde på en gård i Filborna i Skåne som ägdes av min farfars farmors farbror. Jag följde flickan och hennes mor framåt i tiden och modern gifte sig så småningom med husbonden och när han dog var flickan upptagen i bouppteckningen som hans dotter. Hon var alltså min farfars farmors kusin. Ännu en familjegåta hade avslöjats med hjälp av DNA!

Sen fortsatte jag att gå igenom match efter match. Så här långt (våren 2020, snart 3 år efter testet) har jag hittat de gemensamma anorna och kunnat koppla ett 80-tal matcher till mitt släktträd. Vissa av dessa är så klart ättlingar till samma gemensamma anor. Om minst två matcher med samma gemensamma anor har gemensamt DNA med mig på samma ställe på en kromosom, så kallas det för att vi "triangulerar". Om de då är ättlingar till de gemensamma anorna via olika linjer kan man se det som ett ganska starkt "bevis" för att dessa gemensamma anor verkligen är mina genetiska anor.

Med hjälp av dnapainter har jag ritat denna bild där mina genetiska anfäder är markerade i starkare färg. Trianglarna betyder att anan är bekräftad med triangulering.

Längs vägen i mitt sökande har jag på köpet fått kontakt med många trevliga människor som är mina släktingar med gemensamma anor 3-9 generationer bakåt i tiden och några av dem har jag till och med träffat i samband med de årliga släktforskardagarna. Tillsammans har vi knäckt den ena släktgåtan efter den andra! Men något av det allra mest fantastiska har ändå varit att mitt DNA blev lösningen på gåtan om en adopterad kvinnas biologiska pappa. Läs mer här!