Moderslinjen

Idag är det sista söndagen i maj, dagen då vi firar alla mammor! Och vad skulle då passa bättre än avsluta de senaste veckornas bloggtema, som har handlat om mitt djupa ursprung på mödernet och mitt mtDNA, med att hylla alla mödrar längs min raka moderslinje i de skriftliga källorna genom att berätta deras historia! 

Bodilla blev mor till Hedvig, Hedvig blev mor till Hedda, Hedda blev mor till Josefina, Josefina blev mor till Anna, Anna blev mor till Märta och Märta blev mamma till Ingegärd som blev mamma till mig!

I de skriftliga källorna börjar min raka moderslinje 1778 när min mormors mormors mormors mor Bodilla Nilsdotter gifte sig med kalkugnskarlen Olof Persson i Klinte på Gotland. Enligt husförhörslängden ska Bodilla ha varit född 1753 i Sanda, men i Sandas födelsebok finns det ingen flicka med namnet Bodilla född omkring det året och trots att jag har finkammat halva Gotlands kyrkoarkiv i jakten på Bodillas föräldrar har jag inte lyckats hitta några säkra ledtrådar till var hon kom ifrån.

När Bodilla vigdes med Olof var hon redan gravid och den 7 maj 1779 föddes hennes dotter Hedvig. Ett lite lustigt sammanträffande är att jag blev mamma till min äldsta dotter på exakt samma dag 219 år senare! Hedvig fick troligtvis namn efter sin farmor. I husförhörslängden står Olof och Bodilla tillsammans med två äldre personer, Gubben Per Persson och hans hustru Hedvig och jag tror att dessa är Olofs föräldrar. Så småningom fick Olof och Bodilla två barn till, Greta Stina och Per Niclas.

Gotländsk kalkugn från början av 1900-talet.

Bodillas make Olof Persson arbetade vid kalkugnarna i Klinte. I ugnarna hettade man upp kalksten (kalciumkarbonat) till cirka 1000 grader för att driva ut koldioxid och få bränd kalk (kalciumoxid). Den brända kalken "släcktes" sedan med vatten varvid ett pulver (kaliumhydroxid) bildades som man kunde använda till bland annat murbruk. Det var ett tungt och slitsamt arbete att bryta kalksten och hugga ved som behövdes till bränningen. I närheten av kalkugnen fanns en liten byggnad eller kanske snarare ett litet skjul, som kallades kurru på gotländska, där arbetarna höll vakt dag och natt och fyllde på med ved så att elden inte skulle slockna. Bränningen tog ungefär tre dygn och när man kunde se blåfärgade lågor från ugnen var kalken färdig. Den brända kalken var farlig att hantera. Den var frätande och kalkbrännarna fick ofta blåsor och svåra sår på händerna.

Kanske det farliga arbetet vid kalkugnen bidrog till att Olof dog ganska tidigt. Bodilla blev änka, men hon gifte snart om sig med artillerihantlangaren Jacob Tullpan och fick ytterligare två barn med honom, Olof och Anna Brita.

Jacob Tullpan led av syfilis. I det sena stadiet av sjukdomen kan man drabbas av vanställande tumörer och påverkan på nervsystem och hjärta. Det var både plågsamt och skamligt att drabbas och 1815 dog Jacob av sjukdomen. Man är bara smittosam under de första stadierna av sjukdomen och det går förstås inte att veta om Bodilla blev smittad av sin make, eller om det till och med var hon som smittade honom. Hur det i så fall kan ha påverkat hennes liv kan man förstås bara spekulera kring. Yngsta dottern Anna Brita dog även hon av "veneriska åkommor" som det står i dödboken. Det är möjligt att hon blev smittad av modern Bodilla redan i fosterlivet. En sak som skulle kunna tyda på det är att Anna Brita var gift men att hon inte fick några barn och medfödd syfilis leder ofta till sterilitet. 

När Jacob var död levde Bodilla på Hunninge grund i Klinte tillsammans med dottern Anna Brita. De två kvinnorna tog också hand om två små gossar som var söner till Bodillas andra dotter Greta Stina som hade dött i lungsot. Pojkarna växte upp och gick till sjöss och Bodilla som inte längre kunde försörja sig själv blev fattighjon som fick understöd av socknen. Hon dog tillslut av ålderdom, 88 år gammal.  

Bodillas äldsta dotter, min mormors mormors mormor Hedvig Olofsdotter gifte sig med Nils Widerkrans som hade kommit från Skatelöv i Småland för att söka arbete i den gotländska kalkindustrin. Hedvig var, liksom sin mor, gravid när hon gifte sig och två månader efter vigseln, den 9 april 1805, blev hon mor till Hedvig Lovisa. Familjen bosatte sig på Stora Snögrindes grund i Klinte och Hedvig blev mor till ytterligare fem barn. Lönen som Nils fick som kalkbrännare var förmodligen inte alltför stor och när barnaskaran växte blev det svårt att försörja familjen. Nils och Hedvig var tillslut så fattiga att de inte behövde betala skatt. När yngsta barnet bara var fyra år drog Nils på sig en förkylning. Han fick en bakteriell följdinfektion som på den tiden kallades flussfeber och dog. Livet som ensam änka blev förmodligen inte så lätt för Hedvig.

Dottern Hedvig Lovisa Widerkrans tjänade som piga på den stora gården Klintbys. Hon blev med barn och blev mor till en liten dotter som dog efter bara ett par månader. Året därefter gifte sig Hedda Lovisa med båtsmannen Olof Niclas Sandberg Krutflaska och de fick två döttar tillsammans, Josefina och Maria. Omkring 1839 hade roten byggt ett nytt torp åt båtsmannen och hans familj på Unghanse ägor i Eskelhem och familjen flyttade då dit. I samband med flytten råkade prästen skriva fel namn och Hedvig Lovisa fick därefter heta Hedda Sara i kyrkböckerna, men förmodligen kallades hon bara Hedda och märkte kanske ens aldrig av att det hade blivit fel.

När vi semestrade på Gotland 2017 hittade vi båtsmanstorpet där Hedda och Olof Niclas bodde och vi blev till och med inbjudna av familjen som ägde huset att komma in och ta en litet titt. Torpet var renoverat och inrett nästan som ett museum så det kändes verkligen som om jag steg rakt in i min mormors mormors mor Heddas kök! En helt fantastiskt upplevelse för en släktforskare!

När Hedda och Olof Niclas bodde på torpet fick de tre små pojkar som alla dog några veckor efter födseln. Hedda förlorade alltså fyra små barn! Det måste ha varit en fruktansvärd sorg för henne även om föräldrar på den tiden kanske var lite mer förberedda på att barn kunde dö eftersom barnadödligheten var hög.

Olof Niclas blev sedan sjuk eller råkade ut för någon olyckshändelse och prästen noterade i husförhörsboken att han var krympling, dvs oförmögen att arbeta. Han fick avsked från tjänsten som båtsman och familjen fick flytta till Övides grund i Eskelhem. Hustrun Hedda var bräcklig och familjen blev utfattig men de ansågs vara välfrejdade, vilket innebar att de hade gott anseende och uppförde sig väl. 

De sista åren bodde Hedda hos dottern  Josefina Sandberg och hennes familj i Mästerby. Josefina var gift med Jacob Höggren som var arbetare och klockare i Mästerby kyrka i 50 år. Jacob och Josefina bodde i ett litet torp på Pilungs grund alldeles i närheten av kyrkan. De hade tre barn och enda dottern  Anna Höggren blev mor till min mormor Märta!

Målningen "Mother with child" av Leon Perrault från 1894 och inledningen till dikten "Min moder" av Zacharias Topelius från 1868 får tillslut symbolisera den moderskärlek som jag är säker på har funnits mellan en mor och hennes barn genom generation efter generation längs min moderslinje.

Var finns en kärlek, som intill döden,
står oförändrad i alla öden,
som likt Guds ängel övervakar
och fodrar intet, men allt försakar?
På denna jorden finns endast en:
en moders kärlek är det allen.