Torparen i Marklunda

Min morfars morfar Gustaf Ågren föddes den 19 juni 1849 i ett torp i Marklunda i Osby socken där han sedan levde hela sitt liv med sina föräldrar, syskon, makan Maria och deras 10 barn. I förra veckans inlägg Släktforskning steg för steg beskrev jag hur jag hittade information om Gustaf Ågren och hans familj i kyrkböckerna. Jag kunde konstatera att Gustaf förmodligen levde ett ganska stillsamt liv och att han inte lämnade så mycket spår efter sig i arkiven. 

Så här långt har jag bloggat om släktforskning jag gjort tidigare, men när jag skulle skriva om Gustaf Ågren insåg jag att jag inte hade så mycket att berätta. Jag bestämde mig därför för att försöka få en bättre bild av vem min morfars morfar Gustaf Ågren egentligen var och hur hans liv kan ha sett ut och jag har nu ägnat de senaste månaderna åt att leta efter mer information i arkiven, men även på nätet. Jag tog också kontakt med Osby Hembygdsförening för att få veta lite mer om byn Marklunda och människorna som levde där för mer än hundra år sen. 

Dagens idylliska bild av det rödmålade svenska sommartorpet stämmer kanske inte så väl överens med torparlivet under 1800-talet som ofta var hårt och slitigt. Vid den tiden var ett torp en liten gård med åker och äng som skulle brukas. Man hade kanske någon ko eller gris och några får, getter eller höns. Torparen ägde inte själv jorden han brukade utan han arrenderade den genom att utföra dagsverken på markägarens gård. Vanligtvis rörde det sig om 2-4 dagsverken i veckan och utöver det skulle torparen förstås hinna bruka sitt eget torp. Torparhustrun skulle också bidra med sysslor på markägarens gård samtidigt som hon fick ta ett stort ansvar för det hårda arbetet på torpet. Även barnen fick vid tidig ålder börja utföra enklare arbetsuppgifter så som bärplockning.

Efter enskiftet 1810 fanns det 5 gårdar i byn Marklunda. En av dessa gårdar var Marklunda 2 3/16 mantal och torpet där Gustaf Ågren bodde var ett av flera torp som tillhörde denna gård. Gustafs mor Bengta Svensdotter var född på torpet 1823. När hon gifte sig med Gustafs far Andreas Ågren 1847 var hennes föräldrar döda och maken blev då torpare. I mantalslängden anges till en början att familjen bodde i ett gatehus, vilket kunde betyda ett hus vid bygatan utan tillhörande mark. Det kunde finnas en mindre trädgård med plats för ett litet trädgårdsland, fruktträd och bärbuskar för husbehov, men någon mark att odla eller ekonomibyggnader för kreatur fanns inte. I vissa områden under vissa tider kunde ett skånskt gatehus dock vara samma sak som ett torp, dvs med tillhörande arrenderad mark. I husförhörslängden står familjen också hela tiden under rubriken "torpare" och från 1855 kallas gatehuset för torp även i mantalslängden. Det är alltså svårt att veta exakt hur det förhöll sig för Gustaf Ågren och hans familj, men att livet på torpet var fattigt och hårt råder det ingen tvekan om. 


I anteckningar från en intervju med Gustafs son Alfred Ågren, har Alfred berättat att familjen bodde i ett litet hus med halmtak. På generalstabskartan från 1869 kan man se att det finns ett antal torp i Marklunda (de små svarta fyrkanterna). Om man jämför med skifteskartan från 1810 så låg Marklunda 2 3/16 mantals ägor ungefär där texten Marklunda står och kanske var det då i något av torpen i det området som familjen Ågren bodde? I så fall låg torpet alldeles i närheten av "Marklundastenen". Den hade rests av kronolänsman Lars Dufva till minne av att den blivande svenske kungen Jean Baptiste Bernadotte hade stannat till i byn på sin resa från Frankrike mot Stockholm i oktober 1810. Det här var alltså långt innan mina anor bodde i byn, men stenen fanns där på deras tid och den finns kvar än idag.


De människor som ägde gården Marklunda 2 3/16 mantal och deras livsöden kom på olika sätta att påverka familjen Ågrens liv. Under Gustafs uppväxt var det åbon Sven Nilsson som ägde gården. Han drev även flera lönsamma verksamheter i byn och var en av Osbys största skattebetalare. Under 1870-talet byggde han gårdens nya pampiga bostadshus som långt senare skulle bli "Barnhemmet" i Marklunda. Men en sen kväll i februari 1878 skulle hans lycka komma att vända. Hans bror Olof Nilsson hade haft en trevlig kväll på Osby Järnvägshotell tillsammans med två andra män, Lars Tufvesson från Hasslaröd och Jon Persson Ahlberg från Norregården i Marklunda. När de skulle hem ville Olof Nilsson att man skulle ta en genväg över isen på Osbysjön. Lars Tufvesson som skulle åt ett annat håll varnade kamraterna innan han tog avsked, eftersom han visste att Ahlbergs hästar inte skulle klara isen på sjön. Men de andra två lyssnade inte utan gav sig ut på isen och brakade igenom med både hästar och släde. Nästa dag draggade man och fann de döda männen, men Olof Nilssons stora läderväska var försvunnen. Den innehöll många viktiga affärshandlingar och dess försvinnande orsakade en ekonomisk kris i Osby då många bönder hade lånat pengar och gått i borgen för varandra. En av de bönder som gick i konkurs var Sven Nilsson vilket så småningom ledde till att hans gård Marklunda 2 3/16 såldes till John Persson. 

Syskonen Thora Persson och John Persson

John Persson var själv född på gården i Marklunda och han köpte nu tillbaka sitt barndomshem. Under åren hade han varit bokhållare och arrendator på de stora gårdarna Bjärsjöholm och Hedvigsdal nere i södra Skåne. Han hade blivit mycket framgångsrik och så småningom blev han även riksdagsman, och nu köpte han flera hus och gårdar i hembyn. Efter detta kom han att kallas "Patron". Alfred Ågren berättade i intervjun att de var "9 torpare under Patron" och det måste då ha varit John Persson han syftade på.

I ett utdrag ur Patron John Perssons dagbok kan man läsa om vardagslivet i Marklunda. Man körde ris och halm, satte plantor i skogen och dikade ut mossar. Gustaf Ågren omnämns i samband med att han börjat gräva och lägga täckdiken vid ett ställe som kallades Nygårdslyckan. Gustaf Ågren måste ha varit uppskattad för de dagsverken han utförde, för när John Persson dog år 1900 fick Gustaf ärva en stor summa pengar. Testamentet visar att han fick 550 kronor vilket motsvarar en hel årslön för en lantbruksarbetare på den tiden! Även de ogifta pigorna och drängarna som var i tjänst på Marklundagården fick ärva en stor summa pengar och bland dem fanns några av Gustaf Ågrens söner och döttrar. Hur det gick med pengarna är dock en gåta. Ett förbehåll var nämligen att de skulle sättas på bank och att endast räntan fick uppbäras under de första 10 åren. Både Gustaf och hans hustru Maria dog innan de 10 åren hade gått, men det har inte gått att finna någon bouppteckning efter någon av dem. 

John Persson bekostade också en skolbyggnad och 1897 startade folkskolan i Marklunda. Från året därefter finns ett skolfoto bevarat av klasserna 3 och 4 där vi kan se Gustafs dotter Nelly Ågren som då var 10 år. Nelly är andra flickan från vänster på första raden på fotot nedan..



Förutom arvet han lämnade efter sig kom Patron John Persson troligtvis också att få en avgörande betydelse för min vidare familjehistoria! Ågrens lilla torp kunde inte försörja fler vuxna än de som redan bodde där, Gustaf och Maria, föräldrarna Andreas och Bengta och Gustafs syster Maria. Så efterhand som "torparungarna" växte upp fick de ge sig iväg för att själva tjäna sitt uppehälle. Alla Gustafs fyra döttrar hamnade så småningom som pigor på Hedvigsdal där John Persson tidigare hade varit arrendator. Sannolikt hade John Perssons syster Thora Persson också ett finger med i spelet när flickorna fick plats på gården så långt hemifrån. Thora var ogift och var under många år Johns husföreståndarinna, både på Hedvigsdal och sedan på gården i Marklunda, och det var hon som fick ta över gården efter Johns död.

En rad händelser i Marklundas historia ledde alltså till att Gustafs dotter, min morfars mor Amanda Ågren fick tjänst som piga på Hedvigsdal långt hemifrån torpet i Marklunda. På Hedvigsdal träffade hon drängen Carl Wedberg och det ledde så småningom till att min morfar Gösta föddes på Tosterups Säteri i oktober 1910!

I inlägget Gruvras och tuberkulos berättar jag mer om hur det gick för Amanda i livet.

Veckans tips! 
Kontakta den lokala hembygdsföreningen på orten där dina anor levde! Jag fick kontakt med Tord Bengtsson från Osby hembygdsförening som är en släkting till John Person. Han skickade mycket intressant information om John Persson, utdrag ur Patrons dagbok och bouppteckningen med testamentet där Gustaf Ågren nämns bland förmånstagarna. Sådana uppgifter hade förmodligen varit mer eller mindre omöjliga att hitta om man inte vet att man ska leta efter dem. Tord Bengtsson har även skrivit en artikel i Osbys hembygdsförenings Årsbok 2018 om Marklundas historia som gav mer material till min berättelse om mina anor i Marklunda.

Genom att gå lite utanför den traditionella släktforskningen i kyrkoarkiven har jag fått ny spännande information om Gustaf Ågren och hans familj i byn Marklunda. Jag har fått veta mer om de människor som levde i byn i slutet av 1800-talet och hur de händelser som inträffade där kom att påverka mina anor och min fortsatta familjehistoria på ett sätt som jag tidigare inte hade känt till! Och jag kan ännu en gång konstatera att i släktforskningen finns det alltid mer att hitta! 😊


Källor: Kalle Bäck " Torp och torpare under 1800-talet". Wikipedia "Torp". Blekinge museum "Torpare". KSLA "De obesuttna". Lantmäteriet Historiska kartor. Rötters anbytarforum Osby. Brogårdhsamlingen. Osby bilder från förr (Facebook). hembygd.se/osby. Mailkontakt med Tord Bengtsson, Osby hembygsförening. Osby Hembygdsförening Årsbok 2018 "Marklunda en bys historia under 200 år" av Tord Bengtsson. Anteckningar från privat intervju med Alfred Ågren i Vilhelmina.




Kommentarer