Torpruinerna berättar - Djurholmen del 2

Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning är en plats dit jag har åkt många gånger genom åren för att ta en skogspromenad eller för att ha picknick i den vackra naturen. I området finns flera torpruiner och jag har ofta stannat och läst på skyltarna och funderat över hur livet såg ut förr i tiden här uppe på åsen. Genom min släktforskning upptäckte jag nyligen att det inte var vilka människor som helst som bodde i torpen, utan att de i själva verket var mina barns anor och deras familjer!

Stigen vid Gubbalyckorna 2023

Om man följer stigen från parkeringen ett par hundra meter genom bokskogen kommer man strax till ruinerna av "Gubbalyckorna". Det första torpet kallades Mellan Århult och i början av 1800-talet bodde det 6 personer där. Nils Andersson, hans hustru Ingar, deras tre döttrar, och Nils halvbror Anders Nilsson. 

Läs gärna första delen av berättelsen om Djurholmen: Boels historia

Det är lite förvirrande med alla Nils Andersson och Anders Nilsson i den här berättelsen! Nils Andersson och Anders Nilsson var halvbröder. Deras mor Boel hade varit gift två gånger och därför fick barnen olika patronymikon efter sina fäder. Nils far hette Anders och Anders far hette Nils. Rörigt, minst sagt!

Släktdiagram - Människorna i torpen Mellan Århult, Jordboen och Carlberg

Mellan Århult

Vardagen på det lilla torpet bestod mest av hårt slit med arbete på åkrarna och i skogen. Man ärjade åkrarna med årder, en föregångare till plogen som kunde användas både för att bryta upp marken inför sådd och för att mylla ner frön i jorden. Man odlade mest råg, korn och havre. Säden skördades sedan manuellt med hjälp av lie. Sannolikt hade man också en kåltäppa liksom en humlegård som var en självklarhet för att kunna brygga eget öl. Potatis odlades inte i någon större skala runt sekelskiftet 1800, men under de kommande årtiondena blev den allt mer populär. På höstarna grävde man torv till bränsle uppe på mossen.

Det mesta arbetet utfördes alltså helt manuellt och de reformer som skulle komma inom jordbruket under 1800-talet hade ännu inte ägt rum.

Fredagen den 20 mars 1807 blev det avbrott i vardagens slit. Det var fest och glädje när det firades bröllop i Mellan Århult. Det var Nils och Ingars äldsta dotter Pernilla som gifte sig hemma på torpet med husaren Påhl Persson från Tåstarp. Vid lysningen första söndagen i fastan i Tåssjö kyrka samma år uppvisade Påhl prästbevis från Hjärnarp om ledighet till äktenskap och tillstånd att få gifta sig från major Winklerfeldt vid Skånska Husarregementet. 

Jordboen

När Penilla gifte sig med sin Påhl var fadern Nils Andersson drygt 50 år. Hans krafts dagar var till ända och det var dags för honom att lämna över torpet till nästa generation. Han byggde då en liten stuga som undantag en bit från torpet dit han och hustrun Ingar flyttade och levde sina sista år. 

Den lilla stugan låg ingrävd i backen och på så sätt kunde man använda markens naturliga form för att skapa tre av stugans väggar. Framsidan vätte mot söder för att man skulle utnyttja solens värmande strålar på bästa sätt. Stugan hade sannolikt ett vass- eller halmtak som lutade direkt mot marken på baksidan. 

Carlsberg

Vid samma tid gifte sig också Nils Anderssons yngre halvbror Anders Nilsson. Och nu blir det ännu mer rörigt med namnen i familjen eftersom Anders Nilssons hustru nämligen hette Pernilla Nilsdotter, liksom halvbroderns dotter som nu tagit över torpet tillsammans med maken Påhl. De två "Pernillorna" var dessutom jämngamla. Anders Nilsson var 14 år äldre än sin hustru Pernilla som var född i Margaretetorps Jordbo i Hjärnarps socken. Liksom andra unga kvinnor på landet hade hon tagit tjänst som piga och arbetade i Prästgården i Hjärnarp när hon gifte sig med Anders. Till en början bodde de nygifta tillsammans med Anders familj i torpet Mellan Århult, men så snart de kunde byggde de sitt eget torp som de kallade Carlsberg. 

Alldeles intill strövområdets parkering finns grillplats, bänkar och bord. Där kan man också se resterna av torpet Carlsberg som bestod av ett boningshus och en mindre ekonomibyggnad. Trappsteget som ledde fram till ingången finns ännu bevarat. I närheten finns också resterna av en jordkällare och källan där familjen hämtade vatten. 

Vid midsommartid, den 26 juni 1815, föddes Anders och Pernillas fjärde barn, en son som fick namnet Nils i torpet Carlsberg. Han skulle långt senare bli mina barns farfars morfars morfar.

Trappsteget till torpet Carlsberg vid grillplatsen i Djurholmens strövområde

Omkring 1810 hade alltså bebyggelsen och familjerna i området utökats. Nils Andersson bodde nu i Jordboen, hans halvbror Anders Nilsson i torpet Carlsberg och i Mellan Århult bodde Nils dotter Pernilla och hennes make Påhl Persson. Intill Mellan Århult byggdes torpet Västra Århult, men familjen som bodde där var så långt jag vet inte släkt. 

Mellan Århult

I torpet Mellan Århult bodde Pernilla och hennes make soldaten Påhl Persson, men bara efter några få år skulle Pernilla förlora sin make i "håll och styng", vilket var dåtidens sätt att beskriva lunginflammation. Torpets historia upprepade sig. Några decennier tidigare hade Pernillas farmor Boel Rasmusdotters både förste och andre make dött på grund av lunginflammation med några års mellanrum. 1816 gifte Pernilla om sig med Nils Pålsson som då fick bli torpare. 

Både Pernillas farmor Boel och hennes mor Ingar hade förlorat flera barn i späd ålder här på torpet och så skulle det bli även för Pernilla. Hon födde åtta barn, fyra i äktenskapet med Påhl och fyra i äktenskapet med Nils och av dessa dog sex inom ett par veckor efter födseln, en flicka hann bli två år innan hon dog av någon infektion och kvar var bara Anders, född 1809 i första äktenskapet.

Jordboen

Under tiden hade föräldrarna Nils och Ingar i backstugan Jordboen blivit gamla och bräckliga och när de båda var döda 1823 flyttade dottern Hanna och hennes make sockenskräddaren Sven Olsson in i den lilla stugan med sina fyra barn. Det måste ha varit trångt! Äldsta dottern Ingrid född 1818 bodde kvar hemma hos föräldrarna och när de var döda blev Ingrid ensam i stugan med sina två oäkta söner Peter och Sven. Täppan intill backstugan kallas än idag för "Ingrids lycka" efter henne. När Ingrid var död 1861 fick backstugan förfalla men resterna finns ännu kvar och i ett av stugans hörn finns en hög med nedrasade stenar från det som en gång var spis och skorsten. När man läser på skylten som finns vid lämningen får man lätt uppfattningen att det var en riktigt gammal gumma som bodde där, men Ingrid var ju faktiskt inte mer än 42 år när hon dog.

Jordboen som stugan kan ha sett ut enligt skylten på platsen.

Mellan Århult

Pernillas son Anders Påhlsson blev näste man att ta över torpet Mellan Århult 1828 och Pernilla och hennes make Nils hamnade på undantag. De står då uppräknade under granntorpet Västra Århult i husförhörslängden. När Nils dog 1839 hade sonen Anders redan sålt torpet och flyttat med sin hustru Gunilda till Ugglehult i Hjärnap, men genom bouppteckningen som upprättades vid Nils bortgång kan vi för första gången få en liten inblick i hur livet på torpet kan ha sett ut. Inredningen var sparsam och bestod av en kakelugn, några kistor och skåp, två dynor och en filt. Det fanns också en väggklocka, en psalmbok och ett exemplar av Luthers lilla katekes. De flesta kläderna var gjorda av skinn, men även något av ull, linne och bomull. Änkan Pernilla Nils Dotter höll i pennan när hon undertecknade att hon uppgivit boet riktigt med sina initialer P N D. 

Carlsberg

När Anders Nilsson dog 1830 auktionerades alla tillgångar som fanns på torpet ut. Det fanns en del redskap såsom spade, såg och några gamla liar av järn, en årder och en harv av träd. Även de få möbler som fanns auktionerades ut: en säng, en stol, en kista och ett skåp. Familjens mest värdefulla tillgångar var de två korna som tillsammans inbringade 48 Riksdaler. När alla skulder var betalda fanns det 30 Riksdaler kvar som fördelades så att änkan Pernilla fick en tredjedel, sonen Nils fick en tredjedel och döttrarna Elna och Kersti fick dela på den sista tredjedelen. När änkan Pernilla dog ett år senare blev själva torpet Carlsberg soldattorp åt korpral Petter Kellman vid Norra Skånska Infanteriregementet.

Sonen Nils Andersson blev dräng hos släktingarna i Mellan Århult och det var när jag släktforskade om honom som jag upptäckte släktens historia på torpen i Djurholmens strövområde. I nästa inlägg berättar jag om hur det gick för honom i livet och hur de invecklade släktförhållandena på torpen i Djurholmen så småningom ledde fram till otrohet och en fällande dom för horsbrott. Inlägget Horsbrott i Ugglehult kommer 27 augusti.

Torpen Mellan Århult, Carlsberg och Jordboen fick så småningom förfalla, men stenen de byggdes av finns ännu kvar och påminner den som strövar i området om människorna som levde i armod här i de magra skogsbygderna på Hallandsåsens sydsluttning för länge sedan.