En pojke som saknar både förstånd och hjärta
Göran Jönsson Rosvalls liv var allt annat än en vals på rosor. I sin ungdom ansågs han vara en odåga och under hela livet bröt han både mot skrivna och oskrivna regler i dåtidens samhälle.
Min morfars farmors far Göran Jönsson var född 1818 i Gärarp i Bollerups socken på Österlen i Skåne som son till korpral Jöns Trygg och hans hustru Boel Månsdotter. Redan som pojke fick Göran försörja sig själv genom att arbeta som betjänt hos en grevefamilj och det handlar då mest sannolikt om Greven Nils Bark som arrenderade Bollerups slott under 1820 och 1830-talet.
Vid 14 års ålder flyttade Göran till grannsocknen Stora Köpinge där han blev dräng hos en skomakare. I flyttboken har prästen Christian Ripa lagt till en extra rad med anteckningen "Är så vårdslösad att han felar både förstånd och hjerta" och i flyttbetyget beskrev prästen den unge Görans kunskap och karaktärsdrag med orden "Göran Jönsson född 1818 3 april uti Gärarp af Bollerups socken, flyttar till Köpinge. Läser innantill stapplande och mycket dåligt utantill Luthers Chatekes. Genom föräldrarnas liknöjdhet saknar denne gosse nästan allt förstånd och hjärta, så att jag nödsakas anmäla honom för sin tillkommande vördnadsvärde lärare till sorgfällig uppmärksamhet. " Det var minsann ord och inga visor!
Jag har plöjt igenom flyttattester i området och prästens ord om Göran sticker verkligen ut. Normalt beskrevs flyttande personer som anständiga och deras kunskaper i läsning och kristendomskunskap verkar åtminstone ha varit någorlunda. Inte heller i flyttboken förekommer det några andra så pass skarpa anteckningar om flyttande personer.
Göran växte upp i en tid då den obligatoriska folkskolan ännu inte hade införts och reglerna för undervisning var vaga, men trots detta förväntades barn kunna läsa i bok när de fyllt 10 år. Vid husförhöret testades kunskaperna i läsning och kristendomskunskap, och oavsett om Göran hade fått möjlighet att gå i skola eller inte så läste han dåligt och hade dålig kunskap om den grundläggande undervisningen om kristen tro från katekesen. Talesättet om att sakna hjärta har prästen troligen hämtat från Bibelns gamla testamente där människor som begick omoraliska handlingar eller synder beskrevs som att de saknade hjärta. Vi kan alltså anta att Göran var svagpresterande och dessutom hittade han förmodligen på en del otyg och detta verkar ha berott på föräldrarna oförmåga att uppfostra honom ordentligt. Man kan ju fundera över denna liknöjdhet från föräldrarnas sida och den lilla ledtråd jag har funnit är att fadern Jöns Trygg kanske var sjuklig. Redan vid 35 års ålder fick han avsked från det militära eftersom han led av "svår andtäppa och sjukt ben" och därför "inte förmådde bära packningen".
När Göran flyttade vidare nästa gång var prästen lite snällare i sina anteckningar då han beskrev Göran med orden "Är till lefvernet ärlig", vilket är en ganska vanlig kommentar i flyttböckerna.
Göran tog sedan värvning vid Kronprinsens Husarregemente i Ystad och i samband med flytten skrev prästen Christian Ripa om Göran att han "eger svag christendomskunskap, har ordentligt brukat salighetsmedlen och är till sin vandel icke klandrad". Göran levde alltså fortfarande inte upp till kraven i kristendomskunskap, men prästen verkar ändå ha varit nöjd med hans levnadssätt och att han brukade salighetsmedlen, det vill säga att kom till kyrkan och tog nattvarden.
I det militära fick Göran Jönsson soldatnamnet Rosvall och detta blev sedan ett ärftligt släktnamn. Vid första inmönstringen 1841 var Göran 6 fot lång, vilket motsvarar ca 178 cm. Under de följande åren var Göran ofta sjuk vid mönstringarna och vid ett tillfälle finns till och med en anteckning om att han vårdades på lasarettet i Lund. Vad det var för slags sjukdomar han hade drabbats av står det inget om.
Det var också vanligt att soldaterna hade ett hantverksyrke i det militära när de inte var ute och stred, och Göran fick bli skomakare, kanske för att han hade varit dräng hos en skomakare i sin tidiga ungdom.
Under de följande åren verkar det som om Göran vistades både hemma i Gärarp och vid garnisonen i Ystad då det finns anteckningar om nattvard från båda socknarna. Kanske han träffade pigan Ingrid Persdotter på Bollerups gård vid något tillfälle då han var hemma och i samband med det blev Ingrid med barn!
Ingrid var född den 4 augusti 1820 i Smedstorps socken som dotter till Peter Klarberg och hans hustru Anna Svensdotter. Den lilla familjen bodde i det så kallade Hattahuset i byn Tunbyholm. Modern Anna som var 47 år när Ingrid föddes dog när Ingrid bara var nio år, och redan vid 12 års ålder fick Ingrid klara sig på egen hand.
Från 1843 finns sedan Ingrid Persdotter på samma sida i husförhörslängden som Görans mor och syskon och samma år föddes hennes oäkta son Jöns. Jag misstänker att Göran var far till Jöns och även till Ingrids oäkta dotter Anna som föddes tre år senare. I samband med sonen Jöns födelse finns en märklig anteckning i dopboken. Görans far, husaren Jöns Trygg, räknas nämligen upp som dopvittne, men han hade då varit död i flera år.
När dottern Johanna, som senare blev min anmoder, föddes 1849 antecknades Göran som fader och Ingrid som hans "fästeqvinna" i födelseboken. Att två personer fick barn tillsammans utan att vara gifta sågs inte med blida ögon av samhället vid den här tiden och att Göran valde att inte gifta sig med Ingrid när hon blev gravid med hans barn visar ytterligare på hans karaktärsdrag som en slarver.
Samma år som Johanna föddes, 1849, kommenderas Göran Rosvall ut till Schleswig, ett konfliktfyllt område på gränsen mellan Danmark och Tyskland. I området fanns en blandad dansk-tysk befolkning och sedan drygt ett år pågick ett krig efter att tyska separatister gjort uppror eftersom de ville göra området självständigt från Danmark. Efter hårda strider vann de danska trupperna och en vapenvila inleddes. Den svenska riksdagen hade beslutat om militärt stöd till Danmark och under fredsförhandlingarna skulle svenska trupper besätta Schleswig och 4000 svenska soldater överfördes till Danmark. Från Kronprinsens Husarregemente skickades ungefär hundra man till Åbenrå och en mindre trupp till Løgumkloster och bland dessa män fanns alltså Göran. Hästen han red i fält hade en mankhöjd på 9 kvarter 5 tum, det vill säga 146 cm. Det var en svart valack med stjärnmärke i pannan och vita fötter.
Något kanske hände i kriget som gjorde att Göran tillslut bestämde sig för att gifta sig med Ingrid när han kom tillbaka hem och annandag jul 1850 vigdes de i Bollerup. Under åren som följde fick de ytterligare 3 barn tillsammans, Jöns Petter, Anna Botilda och Anna. Av föräldrarnas namnval kan man förstå att namnen Jöns, Petter och Anna var viktiga för familjen. Görans far hette ju Jöns och Ingrids föräldrar hette Peter och Anna. Namnet Botilda kan ha varit en annan form av Görans mors namn Boel. Men alla barnen utom Johanna dog under de första levnadsåren. När paret sedan fick ytterligare en son 1858, fick han också namnet Jöns Petter, liksom brodern som tidigare dött.
Under de första åren står det att Görans hustru och barn "bodde på landet", men sedan förenades hela familjen och bodde tillsammans vid garnisonen i Ystad där dottern Johanna fick gå i flickskolan. Hemmet var fattigt då Göran "var mycket begifven på dryckenskap" och under tiden i garnisonen söp han inte bara hemma utan även offentligt. 1851 anklagades han för fylleri. Han hade alltså varit berusad på allmän plats, något som ansågs störa den allmänna ordningen och därför var straffbart. För Görans del innebar förmodligen bötesstraffet att hans familj fick det ännu fattigare och svårare, och Göran som inte blev avskräckt fortsatte med sitt drickande ända in i sena ålderdomen. Först 1977 avkriminaliserades fylleri då man inte längre ansåg att bötesstraff främjade kampen mot alkoholmissbruk.
1862 begärde Göran avsked från det militära och familjen bodde därefter i Ystad. Sonen Jöns Petter fick knappt gå i skolan utan fick försörja sig själv genom att arbeta som vallgosse. Han följde sedan i sin fars fotspår. Han tog värvning som husar, han söp och levde rövare och hamnade tillslut i fängelse efter ett knivslagsmål på en krog i Ystad.
Dottern Johanna gifte sig med en av husarerna vid garnisonen, Nils Wedberg, och i samband med lysningen skrev Göran Rosvall ner sin spretiga namnteckning i vigselboken. För mig som släktforskare är det nästan lite magiskt att slå upp en sådan sida i en gammal kyrkobok och se bokstäverna som formar min anas namn skrivna med hans egen hand!
När hustrun Ingrid dog av en maginfektion hamnade Göran på fattighuset i Ystad där han tillslut också dog av lunginflammation i en ålder av 64 år.
Berättelsen om Göran Rosvalls liv väcker mycket tankar. De anteckningar som finns bevarade i arkiven målar upp en bild för mig av en bråkstake, en person som jag förmodligen själv inte skulle gillat särskilt mycket om vi hade träffats i nutiden. Men bakom den försupne mannens råbarkade fasad vill jag ändå tro att det någonstans långt inne fanns en pojke som inte alls saknade hjärta, utan en pojke som formades av omständigheterna när han växte upp och blev den man han till slut blev.
Läs gärna berättelserna om Görans och Ingrids barn Johanna och Jöns Petter här:
Källor:
Arkiv Digital kyrkböcker, Flyttböcker och flyttattester, Generalmönsterrullor - Kronprinsens husarregemente, Hans Högmans hemsida om Svensk Militärhistoria, Biografi - Nya varvets centralfängelses arkiv.
Kommentarer