Släktforskarutflykt till Småländska Höglandet

Förra helgen gjorde jag en utflykt till trakterna av Stockaryd i Småland för att själv få se och uppleva de platser där min farfars mormor Johanna Lovisa Mathilda Magnusdotter levde sitt liv.

Jag hade läst på Stockaryds Hembygdsförenings hemsida att det nyligen hade gjorts en torpinventering och när jag kom fram till Stockaryd ringde jag upp föreningens ordförande som visade sig vara en mycket trevlig man som mycket väl visste var backstugan jag letade efter hade legat och som gärna berättade mer om bygdens historia!

Tyvärr fanns inget kvar av backstugan Ljungfällan där Mathilda, eller Thilda som hon kallades, hade bott från ca 1885 fram till sin död 1927. Men trots det blev det en spännande dag då jag fick se många platser som jag kände igen från min släktforskning kring Thildas barn, syskon till min farfars mor Anna Sofia Lang.

Johannes Paulinus

När Thilda bara var 18 år gammal, den 22 juni 1866, föddes hennes son Johannes Paulinus. Från en ättling till honom finns obekräftade uppgifter om att bondens son på gården där Thilda var piga skulle vara far till barnet.

 

När Johannes Paulinus var i 16 års åldern började han arbeta som dräng, han fick också betyg för att arbeta vid tändsticksfabriken i Tidaholm och vid 19 års ålder tog han värvning vid Smålands Grenadjärbataljon som nummer 106 för Frösets rote i Fröderyds socken, där han något år senare bodde i ett grenadjärtorp kallat Madbacken. En grenadjär var ursprungligen en soldat som valdes ut på grund av att han var bland de största och starkaste soldaterna. Grenadjärerna ingick i elittrupper och på slagfältet sattes de in där den största kraften behövdes. Namnet grenadjär kommer från uppgiften att kasta handgranater. Så småningom försvann granaten som vapen och grenadjärförbanden blev infanteriförband som höll hög kvalitet. Soldaterna fick ofta speciella "soldatnamn" i det militära. Man behövde kunna skilja dem åt då många hade samma patronymikon i det civila, dvs efternamn bildat av faderns namn till exempel Andersson, Johansson och Nilsson. Som grenadjär fick Johannes Paulinus namnet Frej. 

Vid samma tid träffade Johannes Paulinus pigan Johanna Kristina Johannesdotter i backstugan Grönlid i Hultsjö socken. Hon blev med barn och 1887 föddes deras oäkta dotter Hilma Karolina. 

Johannes Paulinus träffade sedan en annan kvinna, Brita Kristina Svensdotter Sten född 1861, och gifte sig med henne 1888. Paret flyttade till grenadjärtorpet nummer 22 under Hetseryd Mellangård i Hjälmseryds socken och där föddes deras äldste son Gustaf 1889. Paret fick sedan ytterligare sju barn: Signe, tvillingpojkarna Fritz och Sven, Axel, John, Knut och Anny. Prästen skrev in familjen med namnet Frejd i församlingsboken och de gick under det namnet under flera decennier innan det till slut rättades till det ursprungliga namnet Frej. 

Gården där familjen bodde fick så småningom namnet Furulund. När jag körde längs stora vägen mellan Stockaryd och Hetseryd möttes jag av ett landskap som bar spår av det gamla kulturlandskapets åkertegar, slåtterängar och beteshagar och jag tyckte mig få en liten bild av hur det kan ha sett ut på den tiden när familjen Frej bodde i trakten.

De flesta barnen utvandrade till Amerika under 1900-talets första decennier, och två av dem, Signe och Sven, som kallades Walter i Amerika, blev kvar där borta. De andra barnen kom tillbaka till Sverige efter några årtionden.

Brita Kristina och Johannes Paulinus Frej

Ida Sofia

Thilda träffade troligen en man som hette Nils på 1870-talet och fick tre barn med honom. Vem han var och varför han inte gifte sig med Thilda vet vi inte, men Thilda hade det förmodligen svårt som ensamstående mor till fyra små barn. Under flera år bodde hon och barnen i fattighuset.

Dottern Ida Sofia föddes den 5 september 1870. När hon var 15 år blev hon piga på en gård i Stockaryd en kortare tid, men sedan kom hon tillbaka hem till modern igen under några år. Vid 20 års ålder gifte hon sig med Anders Peter Zackeus Svensson, född 1866. Äktenskapet skulle bli barnrikt och Ida Sofia födde inte mindre än elva barn, sju söner och fyra döttrar, under åren 1891-1914. Ett av barnen, en liten gosse född 1900, dog vid sju månaders ålder av hjärnhinneinflammation.

Familjen flyttade runt en del. Först var de statare, sedan blev de torpare en kort tid innan maken Anders fick arbete som timmerhuggare. Därefter kom de till Hällinge Säteri i Näsby socken och det var en av de platser jag körde förbi på min rundtur i Småland. Den gula herrgårdsbyggnaden ligger uppe på en höjd på näset mellan sjöarna Flögen och Norra Sjön och  nedanför flyter Emån sakta förbi genom det vackra idylliska landskapet. Anders blev rättare på den stora gården, vilket innebar att han var arbetsledare eller förman. En rättare hade mer betalt och stod över de andra lantarbetarna i social rang.  Familjen fick det därmed lite bättre och efter mer än tjugo års slit kunde de tillslut köpa en egen liten gård som kallades "Bygget" i Broby Jönsagård i nuvarande Landsbro där Anders blev hemmansägare. 

På 1920-talet drabbades familjen av tuberkulos. Dottern Anna Mathilda dog bara 28 år gammal. Hon var inte gift, men hade två små flickor som då fick bo hos morföräldrarna. Några år senare dog ytterligare två av barnen i sjukdomen, Lilly som var 22 år och Knut som bara var 17 år. 

Betande kor vid Hällinge gård i början av 1900-talet

Carl August

Thildas tredje barn var en pojke som fick heta Carl August. Han föddes den 31 januari 1872. 

Liksom sin bror Johannes Paulinus tog Carl August värvning vid Smålands Grenadjärbataljon och som soldat fick han namnet Ros. När brodern flyttade från grenadjärtorpet Madbacken i Fröset flyttade Carl August in där tillsammans med Mathilda Maria Jonsdotter och hennes sexåriga lilla dotter Anna 1890. Vid den här tiden skulle en man ha fyllt 21 år och en kvinna 15 år för att få gifta sig. Paret fick därför "skriva till kungs" eftersom Carl August bara var 18 år och vid lysningen företedda han "Kongliga Majestäts nådiga tillåtelse" att ingå äktenskap. Kungen kunde utfärda denna dispens om en yngling hade föräldrarnas tillåtelse att gifta sig och kunde försörja en familj. Hans fästmö Mathilda Maria hade ju åldern inne med råge för att få gifta sig då hon var elva år äldre än Carl August. 

Carl Augusts hustru
Mathilda Ros

Året därpå föddes äldsta dottern Hildur och sedan växte familjen i snabb takt. Inom sju år hade Carl August och Mathilda fått fem barn. Hustrun Mathildas dotter Anna upptogs också som Carl Augusts äkta barn enligt husförhörslängden, men att han skulle varit hennes biologiska far verkar orimligt då han bara kan ha varit elva år då hon blev till... I bouppteckningen efter Carl August nämns hon inte heller som hans barn eller arvinge. 

Carl August blev sedan den siste grenadjären på torpet Grönskull i Norra Ljunga socken. Torpet hade varit ett ryttartorp sedan mitten av 1500-talet och hade tidigare kallats Svinakullen, men namnet hade ändrats till det trevligare Grönskull på bybornas och de boendes begäran. Den lilla torpstugan finns kvar, om än kraftig restaurerad. Från byn Mossaryd går en mindre skogsväg genom den täta granskogen. Den leder fram till en öppen plats där det charmiga lilla torpet ligger uppe på en mindre kulle. Runt om finns steniga hagar och man kan förstå att det måste ha varit svårt att bruka och  livnära sig på den magra jorden.

Torpet Grönskull mars 2021

Men lyckan på torpet skulle inte bli långvarig då Carl August dog bara 26 år gammal av hjärtkramp som det står i dödboken. Man kan undra över vad de menade med hjärtkramp på den tiden? Det är mycket ovanligt att så unga människor dör av hjärtsjukdomar, men jag funderar på om det kan har varit det som vi idag kallar plötslig hjärtdöd som kan drabba unga personer utan förvarning och som ofta beror på medfödda eller ärftliga tillstånd. 

Makan Mathilda blev ensam med de sex barnen. Hon fick bo kvar på torpet till 1901 då indelningsverket avskaffades och soldattorpet skulle säljas och i samband med det hamnade Mathilda och barnen på fattighuset.  

Livet i Småland var hårt vid den här tiden och liksom många andra emigrerade Mathildas dotter Anna till Amerika 1902 i hopp om ett bättre liv. Efter några år följde hennes syster Hildur efter. När modern Mathilda dog av tuberkulos 1910 emigrerade även resten av syskonskaran. Alla barnen var bara tonåringar när de helt ensamma gav sig av på resan till det stora landet och äventyret i väst.

Håll utkik här på bloggen senare i vår efter inlägg som kommer att handla om dessa emigranter!

Sven Johan

Den yngsta av barnen i Thildas förhållande med den okände Nils var Sven Johan som föddes 17 mars 1877. Som sjuttonåring blev han dräng och flyttade runt mellan olika gårdar. År 1900 gifte han sig med Anna Lovisa Johansdotter. Anna Lovisa hade en oäkta dotter sedan tidigare och paret fick sedan fem barn tillsammans. Två av barnen dog i späd ålder. Dottern Karin Linnea blev bara ett par veckor gammal och sonen Carl Martin drabbades av difteri och dog vid 15 månaders ålder. Difteri var förr en fruktad barnsjukdom. Den kallades även strypsjukan eftersom den orsakar svullnad i halsen och andningssvårigheter. Sedan 1940-talet ingår vaccination mot difteri i det allmänna barnvaccinationsprogrammet och sjukdomen är idag mycket ovanlig i Sverige. 

Familjen bodde några år på torpet Sandholmen under Björkö Prästgård. Torpet finns kvar och fungerar idag som Hembygdsgård i Björkö. Det blev ett av mina sista stopp för dagen och jag hittade verkligen den sötaste pyttelilla torpstuga man kan tänka sig! Jag kikade in genom fönsterna i det lilla torpet som bara hade ett rum och ett litet kök och funderade över hur hela familjen kunde få plats! I en tidigare ekonomibyggnad finns också ett museum med bland annat samlingar av jordbruks-, hantverks- och hushållsredskap från gångna tider.

Torpet Sandholmen i Björköby mars 2021

Sven Johan och hans familj blev sedan hemmansägare, men flyttade flera gånger mellan olika gårdar i trakten. En tid arbetade Sven Johan även som postkörare. De sista åren bodde familjen på lägenheten Sjölid under Naglarp i Nävelsjö socken. I det här fallet handlar det alltså om lägenhet som beteckning för en jordegendom och inte en lägenhet i ett flerfamiljshus som man kanske vardagligt först tänker på när man hör ordet.

Thildas fyra äldsta barn var födda utom äktenskapet och växte upp i ett fattighus vilket gav dem en tuff start i livet, men sedan gammalt brukar man säga att smålänningar är sega, påhittiga och företagsamma och detta verkar stämma på Thildas barn. De arbetade hårt som soldater och torpare och de tre som överlevde kunde så småningom köpa sina egna små gårdar. Och kanske det ligger något i det gamla talesättet som säger "Sätt en smålänning på en klippa i havet så skaver han sig mätt, ge honom en get så blir han rik".

Släkttavla över Thilda, hennes män och barn

Källor: Arkiv Digital Kyrkböcker, Bouppteckningar; Digitalt museum - Hällinge gård; Sävsjö Hembygdsförening - Torp; Foton från släktingar i USA, Foton från utflykt till Småländska Höglandet mars 2021