Husar Wedberg i Ystad

Min morfars farfar Nils föddes den 7 juni 1841 som oäkta son till änkan Bengta Månsdotter på nummer 16 i Simris i södra Skåne. Moderns make Anders Håkansson hade dött redan fyra år tidigare vintern 1837 av feber till följd av förkylning under strängare vinterkyla, och vem som var Nils far är en gåta som familjen har sökt svar på under decennier.

Under perioden 1810 till 1863 var utomäktenskapliga förbindelser ett brott både mot världslig och kyrklig lag och om en ogift kvinna födde ett barn var det ett tydligt bevis på att ett brott hade blivit begånget. Straffet vid den här tiden var enskild skrift, dvs syndabekännelse och avlösning inför prästen samt böter till kyrkan. Om brottet upprepades tre gånger och någon anmälde kvinnan kunde hon även ställas inför tinget. För Bengtas del var det första gången hon födde ett oäkta barn och fallet återfinns därför inte i domböckerna för Järrestads Häradsrätt.

Simris kyrka före ombyggnaden 1905
I de kyrkliga räkenskaperna för Simris kan vi se att änkan Bengta Månsdotter fick betala 32 skilling banco i lägersmålsböter. Det skulle motsvara ungefär 3000 kronor i dagens penningvärde, men det går egentligen inte att räkna om rakt av eftersom man inte konsumerade varor och tjänster på samma sätt då som vi gör idag. I kyrkböckerna finns det antecknat att Bengta undergick hemlig absolution i sakristian den 26 februari 1842 med två pigor från prästgården som vittnen. Absolution innebar att hon fick syndernas förlåtelse och upptogs i den kyrkliga gemenskapen. Att det skedde i hemlighet betydde att det skedde enskilt i närvaro av prästen och några vittnen, till skillnad från uppenbar skrift som innebar att man fick bekänna sina synder inför hela församlingen under gudstjänsten. Denna form av skamfulla skriftermål var dock avskaffad redan hundra år tidigare 1741.

Åtta år efter sonens födelse gifte Bengta Månsdotter om sig med drängen Nils Olsson. Han var sjutton år yngre än henne och han hade bara varit 14 år när Nils blev till. Med tanke på hans ålder verkar det då orimligt att han skulle vara far till barnet.

Vid 15 års ålder 1856 konfirmerades Nils och i samband med det kallades han Nils Larsson. Vi kan därmed anta att det var allmänt känt att hans far hette Lars. Åbon Nils Olsson, moderns make, angavs vara Nils "stjuffader" (styvfar) i konfirmationslängden. Nils Larsson kunde vid konfirmationen läsa hjälpligt både innantill och utantill, men hans kunskap i kristendom var "högst svag".

Under de närmaste ungdomsåren provade Nils på lite olika yrken. Han var lärling hos en smed, en skräddare och en färgare och under den här tiden dyker namnet "Weberj" upp i husförhörslängderna, först som en anteckning i marginalen och från 1859 står Nils inskriven som Nils Larsson Weberg. Ytterligare några år senare tillkommer ett "d" och namnet blir Wedberg, ibland med enkelt V och ibland med dubbelt W. 

Man kan undra varifrån han fick namnet Wedberg? Min gissning är förstås att det var faderns namn och denne borde då rimligen ha hetat Lars Weberg/Wedberg. Den ende man jag har funnit med rätt namn, i rätt ålder i sydöstra Skåne befann sig i Ystad när Nils blev till. Han var kustvakt och det är inte omöjligt att han har patrullerat längs hela den skånska sydkusten i tjänsten och då besökt Simris. Tyvärr nämns inte någon son överhuvudtaget i hans bouppteckning och därför får man ännu så länge se det som en hypotes att han möjligen skulle kunna vara far till Nils.


1863 gav sig Nils av till Ystad där han tog värvning vid Husarregementet Konung Karl XV. En husar var en soldat som stred till häst med sabel och pistol. Han var lättare utrustad än andra kavallerister och var därför mer rörlig och kunde ta sig snabbare fram. Husarerna var iklädda en så kallad dolma, en kort jacka i blått med gula snören som förband knapparna över bröstet. De hade även en liknande yttre jacka med pälsdetaljer som oftast bars över vänster axel. Till uniformen hörde en hög husarmössa med skärm och hängande tagelplym. 

Hästarna var en värdefull resurs för regementet och de inspekterades noggrant och fördes in i generalmönsterrullan tillsammans med husaren. Nils Wedberg hade först ett svart sto med en mankhöjd på 5 fot 2 tum (1,57 m) och senare en eselmaul (mulåsnefärgad, brunsvart och gulgrå) valack i ungefär samma storlek med vita kronor fram och några vita hår höger bak. 

I generalmönsterrullan kan man vidare läsa att Nils Wedberg själv var 5 fot 9½ tum lång vilket motsvarar 1,77 m. Medellängden vid inskrivning till värnplikt vid samma tid var 1,69 m, så Nils var relativt lång. Han var kunnig i skräddaryrket och approberades, dvs godkändes vid första mönstringen.

Husarerna var inkvarterade vid kasernen som på den tiden låg vid Stora Östergatan i Ystad. Stallar och ridhus låg vid dåvarande Krypgränd som numera heter Stallgatan. Vid ett tillfälle när jag besökte Ystad i samband med en simtävling hösten 2016 passade jag på att leta upp platsen där Nils levde i 20 år och tog denna bild. Det är inte så svårt att tänka sig att det funnits stallar i byggnaderna till vänster.


Omkring 1870 träffade Nils min morfars farmor Johanna Rosvall. Hennes far var mycket begiven på dryckenskap och hemmet var därför fattigt. I juli 1871 födde Johanna en liten dotter Anna Maria och året därefter tog Nils och Johanna ut lysning:

"Aug 16 uttogs lysning för Husaren No 4 Nils Wedberg och pigan Johanna Rosvall af Ystad S t Maria förs (p 920). Han född 1841, hon 1849. Giftomanssamtycke gafs muntligen af brudens fader f. d. Husaren Göran Rosvall. Slägtskap mellan kontrahenterne ej för handen. För båda 1sta äktenskapet. Sqvadrons-chefen underrättad. Lysningsdagar 18 och 25 Aug samt 1 sept 1872. Nils Vedberg (med styrd hand) Johanna Rosvall (med styrd hand) G. Rosvall. Vigde den 5 oktober. Att Pigan Johanna Rosvall icke af någon annan förbindelse, hvilken det vara må, är förhindrad att gifta sig med Husaren Nils Wedberg, det intyga vi såsom en känd och vittnad sak, för hvars följder vi ikläda oss ansvar efter lag. Ystad den 16 Aug. 1872. Husaren A Bergqvist N-o 11 A: Berlin N-o 39."



Varken Nils eller Johanna kunde alltså skriva sina egna namn! Fadern Göran Rosvall däremot lyckades pränta sin namnteckning i lysningsboken.

1873 fick Nils och Johanna ytterligare en liten dotter, Ingrid Emelie Augusta. Men levnadsvillkoren i kasernen var inte de bästa för ett litet barn. Det var trångt och smutsigt och infektioner kunde lätt sprida sig. Lilla Ingrid dog kort efter födseln av lunginflammation i kombination med någon hudinfektion, och bara någon månad senare dog lilla Anna, som nu hade blivit 2 år, av hjärnhinneinflammation. I dödboken står det att hon var Nils dotter trots att hon var född innan Nils och Johanna vigdes. Nils och Johanna fick sedan ytterligare fyra barn med de vackra namnen: Anna Augusta Emilia 1874, Ingri Amalia Sofia 1877, Carl Axel Ludvig 1879 och Agnes Margareta Viktoria som kallades Greta 1882. Vid barnens dop fanns ständigt Johannas far Göran Rosvall med som vittne, även Johannas mor Ingrid och ende broder Jöns var med de flesta gånger. 

Östra Förstaden omkring 1900
1882 flyttades garnisonen till Helsingborg och strax efter det begärde Nils avsked "efter uttjänt kapitulation" vilket helt enkelt betyder när hans anställningskontrakt gick ut. I generalmönsterrullan står att han "tjent väl". Familjen flyttade till Östra Förstaden i Ystad, men Johanna blev snart sjuk i kronisk lunginflammation och dog bara 36 år gammal 1885. I samband med Johannas död hamnade Nils och äldsta dottern Anna på arbetsinrättningen i Ystad. Det var en inrättning där fattiga som försörjdes på stadens bekostnad fick arbeta. De övriga tre barnen placerades ut i fosterhem. Sofia och Greta kom till familjen Östman i Östra Förstaden och Carl hamnade hos en gammal änka i Valleberga.

De fyra syskonen lyckades trots dåliga förutsättningar att hålla kontakten och när de blev gamla nog att lämna fosterföräldrarna återfinns de vid upprepade tillfällen tillsammans på olika adresser i Ystad. Augusta flyttade sedan till Danmark och lillasyster Greta följde efter. Men livet i Köpenhamn var inte lätt och den sjuttonåriga Greta kom flera gånger i klammeri med rättvisan. Hon anklagades för att ha satt eld på något, men brottet kan inte ha varit så allvarligt efter hon bara var frihetsberövad under några dagar. Augusta blev sjuk i lungsot (tuberkulos) och reste tillbaka till Ystad där hon dog på fattighuset endast 26 år gammal.

Sofia gifte sig med bryggeriarbetaren Nils Olsson Olén och fick fyra barn med honom, men snart var maken ensam kvar med äldsta dottern Anna Maria. Sonen Nils Johan dog bara sex år gammal av hjärnhinneinflammation och sonen Carl Axel Ludvig som var döpt efter sin morbror drunknade 8 år gammal sommaren 1914. Sofia själv drabbades av sepsis (blodförgiftning) i samband med att hon födde yngsta dottern Annie Sofia och dog 35 år gammal. Den nyfödda flickan togs om hand av brodern Carls hustru Amanda, men hon var svag redan vid födseln och levde bara några månader.

Yngsta systern Greta tog sig från Köpenhamn till Malmö runt sekelskiftet 1900 där hon haffades av polisen och fördes in liggaren över lösaktiga kvinnor mellan åren 1902-1905. Man "besiktigade" dessa kvinnor regelbundet för att de inte skulle sprida könssjukdomar och detta skedde i läkarens bostad. Så småningom träffade Greta Martin Olsson som arbetade vid tullverket. Hon blev hans hushållerska och tillsammans byggde de upp ett handelsföretag där de sålde konstgjorda blommor. De fick det gott ställt och Greta blev en "fin dam". De gifte sig aldrig med levde tillsammans som ett par. Martin testamenterade all egendom till Greta och de begravdes tillsammans på Malmö Östra kyrkogård.

"Faster" Greta och Martin Olsson

Omkring 1894 tog sig Nils ut på landsbygden utanför Ystad. Han hade god hand med hästar och andra djur och fick tjänst som ryktare på prästgården i Balkåkra. Liksom andra lantarbetare på den tiden stannade han något år eller två på varje gård och flyttade sedan vidare. Under årens lopp fortsatte han att tjäna som ryktare på ett flertal olika prästgårdar i sydöstra Skåne.

När Nils var 67 år gammal flyttade han in hos sonen Carl som var statare på Hedvigsdal i Ingelstorps socken samtidigt som han fortsatte att arbeta som daglönare en tid. Han följde sedan med Carl och hans familj när de flyttade vidare först till Tosterups Säteri och sedan till Torreberga gård i Nevishög. Sonhustrun Amanda har berättat att han var en snäll och stillsam gammal man.

Hur det gick för sonen Carl i livet kan du läsa om i inlägget Gruvras och tuberkulos.

1917 dog Nils i en ålder av 75 år av lungkatarr och kronisk bronkit. Efter ett liv i fattigdom var gångkläder och ett fickur med kedja värderad till 2 kronor det enda som fanns kvar. Nils fick sedan tillslut sitt sista vilorum på kyrkogården i Nevishög.

Källor: Kyrkböcker; Militära arkiv; Hans Högmans hemsida med massor av tips kring forskning i de militära arkiven http://www.hhogman.se/militaria.htm; Kasernen på Östergatan Jan Olof Fridenman, Ystads militärmuseum; Ystad.se; Politiets registerblade, Politiets efterretninger, Københavns stadsarkiv,  https://www.kbharkiv.dk/; Polisens liggare över lösaktiga kvinnor, Kriminalpolisen i Malmös arkiv, Bouppteckning Torna och Bara domsaga, Kringla.nu, Riksantikvarieämbetet.

Kommentarer