När jag var liten hängde ett gammalt gulnat familjefotografi på väggen i hallen hemma hos min farmor. Fotot föreställde min farmors mor Astrid och hennes familj och jag älskade att höra farmor berätta vilka personerna på bilden var. Men farmor visste inte så mycket om sin släkt, så det jag vet har jag fått ta reda på i arkiven. Min berättelse tar sin början 1897 när farmors morföräldrar Maria och Vilhelm Henningsson var unga och nyligen hade gift sig.
Det var en kall och blåsig vårdag i slutet av april 1897. I den lilla gruvorten Billesholm nedanför Söderåsens sydsluttning i Skåne hade det blivit dags för en ung kvinna vid namn Maria Olsdotter Nord att föda sitt andra barn. Barnmorskan Ingrid Persson hade anlänt med sin stora tunga barnmorskeväska som innehöll allt hon kunde tänkas behöva för att assistera under förlossningen.
En bit in på 1900-talet föddes de allra flesta barn fortfarande hemma i sängen eller på kökssoffan, och som barnmorska hade Ingrid hjälpt många födande kvinnor genom åren. Hon var liksom de flesta i yrket vid denna tid examinerad från barnmorskeutbildningen på två terminer. Barnmorskeyrket var ett av få yrken som kunde innehas av en gift kvinna och att Ingrid själv fött fem barn ansågs snarast vara en merit. I barnmorskereglementet stadgades det att en barnmorska, året runt och dag som natt, måste vara beredd att ge sig iväg när hon behövdes och det innebar att hon inte kunde lämna sitt hem hur som helst. Under arbetet hade hon rätt till fri skjuts och fri kost.
Marias make, gruvarbetaren Vilhelm Henningsson, fick så småningom veta att han hade blivit far till en liten gosse. Men förlossningen var ännu inte över för Maria. I hennes mage fanns ännu ett barn och innan dagen var slut kom ytterligare en liten gosse till världen. Vid 22 års ålder var Maria nu mor till tre barn, de två nyfödda gossebarnen och den tvååriga dottern Astrid Konstantia.
Men barnmorskan Ingrid var bekymrad över de två små tvillingpojkarna. Hon var inte säker på att de skulle överleva. Tillslut vågade hon inte vänta längre, utan hon döpte den ene av pojkarna som fick namnet Detlof Leonard. Föreställningen om att ett odöpt barn inte kan komma in i himmelriket om det skulle dö levde nämligen fortfarande kvar vid den här tiden. Därför var det viktigt att barnet blev döpt, och vem som helst som själv var döpt kunde utföra ett nöddop om barnet var svagt och inte kunde föras till kyrkan och döpas i vanlig ordning.
Tvillingbrodern Adrian Konstantin döptes några dagar senare av kyrkoherden Carl Axel Möller i Norra Vram. Vid tvillingarnas dop fanns flera släktingar med. Det var Marias syster Christina och hennes make Bengt Borg i Billesholm samt Marias bror Nils Nord och hans hustru Johanna från Södervidinge. Två år tidigare vid dottern Astrid Konstantias dop fanns Marias föräldrar muraren Ola Nord och hans hustru Amalia Sundman med, liksom Vilhelms syster sömmerskan Paulina Henningsson.
Barnmorskan Ingrid fick så småningom rätt i sitt antagande om att någon av tvillingarna inte skulle överleva och vid sju veckors ålder dog lille Adrian Konstantin utan angiven orsak.
Släktforskartips!
Som släktforskare kan man få en bra bild av en familjs sociala nätverk
genom att studera de dopvittnen som finns med när ett barn döps. De är ofta
nära släktingar och kan ge viktiga ledtrådar för att komma vidare om man kör
fast i släktforskningen.
Seden med dopvittnen har sitt ursprung i traditionen att en kvinna inte skulle besöka kyrkan under 40 dagar efter att
hon fött barn, eftersom hon ansågs vara oren under den tiden. Efter
reformationen var kvinnan egentligen inte förbjuden att besöka kyrkan, men
traditionen levde ändå kvar en bit in på 1900-talet. Det innebar att modern,
och ofta även fadern, inte deltog vid barnets dop. I föräldrarnas ställe fanns
faddrar eller gudföräldrar som tog på sig rollen som dopvittnen. En vanlig
missuppfattning är att faddrarna hade ett juridiskt ansvar för att ta hand om
barnet i händelse av att föräldrarna skulle gå bort, men så har det aldrig
varit i svensk tradition, utan faddrarnas uppdrag har varit att vara vittnen
till dopet och sörja för barnets kristna fostran.
I äldre dopböcker förekommer ofta ordet testes som betyder
"vittne" och susceptus/susceptix ofta förkortat susc, för den person som bokstavligen bär fram barnet till
dopet. Ordet betyder ungefär "hålla fram". Vanligtvis är den som bär
barnet en kvinna som står föräldrarna nära så som en syster, en svägerska eller
en mor.
Kristian Vilhelm Detlof Henningsson var född 1869 som oäkta son till Elna Jönsdotter i Höör. Elna flyttade från Danmark i samband med Vilhelms födelse och i husförhörslängden står anteckningen "Tunnbindargesällen Christian Phillipp Henningsson i Storheddinge vid Köpenhamn". Kanske det är namnet på Vilhelms far? Under Vilhelms uppväxt bodde sedan modern Elna med sina barn dels hos sina föräldrar i Höör, dels på fattighuset och dels återfinns hon i husförhörslängden under "personer utan stadig eller känd hemvist".
Efter konfirmationen tog Vilhelm tjänst som dräng på ett par gårdar i närheten av Höör innan han kom till Billesholm 1891. Vid samma tid fanns hans blivande hustru Maria först i Torrlösa och sedan i Kävlinge som piga. Det är några mil bort, så hur och var de träffas är svårt att veta. Maria var född på juldagen 1874 i Högestorp i Reslöv och när hon gifte sig med Vilhelm 1893 var hon bara 18 år.
 |
Vykort från Folkets park i Billesholm
|
När tvillingarna föddes 1897 bodde alltså familjen Henningsson i Billesholm där Vilhelm arbetade som kolhuggare i gruvan. Gruvbolaget hade ambitionen att skapa goda miljöer för sina anställa och byggde bland annat bostäder, badhus och senare även en kyrka. Gruvarbetarna hade mer betalt än vad lantarbetarna hade, men arbetet i gruvan var tungt, smutsigt och farligt och efter en rad strejker och konflikter mellan gruvägare och arbetare bildades fackförbundet Sveriges Kolgruvearbetares förbund. Men arbetarna hade svårt att organisera möten då gruvbolaget ägde praktiskt taget hela bygden. Mötena blev ofta avbrutna, ibland med rätt bryska metoder och därför bildade några av arbetarna en fastighetsförening som köpte en bit mark där man anlade Folkets Park med planteringar, dansbana, utescen och skjutbana. Kring sekelskiftet 1900 byggde man sedan Folkets Hus, där man kunde samlas utan att bli bortkörda. Folkets Park i Billesholm har numera ett kulturhistoriskt värde eftersom det är en väl bevarad miljö från förra sekelskiftet.
Familjen Henningsson stannade i Billesholm under några år innan Vilhelm först fick arbete på cementfabriken i Lomma och sedan i Skromberga gruva i Ekeby. Sedan följde en period på femton år då familjen flyttade runt mycket och bodde på sju olika ställen som statare innan de tillslut återkom till Billesholm. På kartan nedan kan man se hur familjen förflyttade sig runt i västra Skåne.
Under de här åren födde Maria ytterligare fem barn: Didrik Henning föddes 1899 och Adler Konstantin 1901, båda i Lomma. Sedan blev Maria gravid med tvillingar på nytt och hösten 1904 föddes pojkarna Arthur Adrian och Verner Alarik på Böketofta gård i Kågeröd. Men en tvillingfödsel i början av 1900-talet var förenad med stora risker och liksom förra gången överlevde bara en av tvillingarna. Arthur Adrian blev bara sju veckor gammal. Några år senare, 1907 hade Maria hunnit bli 32 år och hon födde då sitt åttonde barn - en flicka som var död vid födseln.
Ungefär vid den tiden kostade familjen på sig att gå till fotografen och ta ett familjefotografi. Långt senare hängde det gulnade fotografiet på väggen i min farmors hall och jag älskade att höra farmor berätta vilka personerna på bilden var.
Vilhelm är mannen med den stora mustaschen uppe till vänster och framför honom sitter hustrun Maria med mörkt lockigt hår. Sittande längst till höger har vi dottern Astrid, som senare blev min farmors mor. Farmor brukade alltid säga att jag var så lik henne när jag var i samma ålder. De tre pojkarna på bilden är Henning, Verner och Adler. Av de åtta barnen var alltså nu bara fyra i livet. Förutom barnen som dog späda hade familjen även förlorat sonen Detlof Leonard som drunknade vid åtta års ålder när familjen var statare på gården Fjärestadtorp i Fjärestads socken. Från åren i början av 1900-talet finns tidningsnotiser om statarpojkar som drunknat vid lek eller fiske i märgelhål i trakten, men något specifikt om Detlof Leonard har jag inte kunnat hitta.
På fotot ser vi även mitt i bilden Vilhelms mor Elna och hennes syster Johanna. Bakom dem har vi Vilhelms systrar Anna och Paulina och två ynglingar. Om dessa brukade farmor alltid säga att "det var nog bara några som gick förbi". Men att ta ett familjefoto omkring 1908 var en speciell och viktig händelse för en fattig familj och därför tror jag knappast att det stämmer. Min gissning är att de två är Johannas söner Nils Oskar och Johan Edvin, kusiner till Vilhelm.
Några år efter fotot togs, på vintern runt juletid, drabbades Maria av en svår lunginflammation och hon dog alldeles för tidigt, bara 41 år gammal på trettondag jul 1916. Maken Vilhelm levde resten av livet som gruvarbetare i Billesholm och dog vid 63 års ålder av "kräfta", cancer i magen.
Som avslutning på min forskning om min farmors morföräldrar åkte jag till kyrkogården i Norra Vram där Vilhelm och Maria blev begravda. Den vita lilla kyrkan vars äldsta delar härstammar från 1100-talet ligger vackert inbäddad i lummig grönska mitt i den lilla byn i det skånska odlingslandskapet och i bakgrunden kan man ana Söderåsen högresta skogar. Kyrkogården är väldigt välunderhållen och ramas in av en mur och stora träd. Vilhelms och Marias gravar finns inte längre kvar. Det är ju ändå runt 100 år sedan de dog, men som släktforskare är det speciellt att besöka en plats där man med säkerhet vet att anorna har varit och här döptes några av Vilhelms och Marias barn och här fick de sitt sista vilorum.
Källor: Kyrkböcker hos Arkiv Digital, Barnmorska - wikipedia, Artiklar i tidningarna Släkthistoria "Hur arbetade barnmorskor på 1800-talet" och Populär Historia "Från jordemor till barnmorska", Fakta om barndop förr av Annelie Friman Sandberg, Billesholm - wikipedia, Bilder och berättelser från Bjuv, Billesholm och Ekeby : en hembygdsbok av Ernst Olsson, Tre skånska gruvorter : en hembygdsbok om Bjuv, Billesholm och Ekeby.
Det är många som vill prenumerera på min blogg! Jättekul!
Observera bara att du måste klicka på länken i mailet för att aktivera prenumerationen!
- Klicka på knappen prenumerera ovan
- Fyll i din e-post adress
- Klicka i rutan som dyker upp för att bekräfta att du inte är en robot
- Du får ett mail från Feed Burner Email subscriptions (kolla i skräppost om mailet inte dyker upp inom ett par minuter)
- Klicka på länken i mailet för att aktivera prenumerationen
- Därefter kommer mail när jag lägger ut ett nytt inlägg
Kommentarer