Gruvras och tuberkulos

En kall februaridag 1926 fick den femtonårige drängen Gösta i Kassagården i Ausås bud om att det hade rasat i gruvan i Bjuv och att hans far Carl hade omkommit. Det var en sorgens dag som skulle följas av många fler när fem av hans syskon dog i tuberkulos.

Carl Axel Ludvig Wedberg var född 17 november 1879 vid Ystad Garnison där hans far Nils Wedberg var husar. Modern Johanna Rosvall hade dött i lunginflammation då Carl bara var 6 år. Fadern Nils var fattig och som ensamstående far kunde han inte ta hand om de små barnen så Carl och hans syskon hamnade i olika fosterhem. Carl fick komma till den gamla änkan Marta Nilsdotter i Valleberga där han växte upp som ett av flera fosterbarn som kom och gick under årens lopp. När Carl hade blivit 15 år fick han ge sig iväg och börja tjäna som dräng. Han stannade ett år på varje ställe och flyttade i månadsskiftet oktober-november varje år, liksom många andra jordbruksarbetare på den tiden.

Vid 18 års ålder tog Carl värvning som artillerist vid garnisonen i Kristianstad. Hans kontrakt varade i tre år. Sedan följde en period då han dels stod skriven hos sin syster Sofia i Ystad och sedan åter igen hos sin gamla fostermor Marta Nilsdotter i Valleberga. Inte långt från Valleberga ligger herrgården Hedvigsdal i Ingelstorps socken och på Hedvigsdal fanns pigan Amanda.

Amanda Ågren var född i Marklundatorp i Osby 12 juni 1885 där hennes föräldrar Gustaf Ågren och hans hustru Maria Charlotta Nilsdotter var torpare. Familjen hade 10 barn och Amanda fick lämna föräldrahemmet innan hon ens fyllt 13 år för att själv tjäna sitt uppehälle som piga. Hennes syster Sophia var piga på Hedvigsdal och så kom det sig att även Amanda började tjäna som piga där och mötte drängen Carl som hon blev förälskad i. Amanda tyckte att han såg bra ut och så var han så snäll mot henne.


Amanda blev med barn och gifte sig med Carl annandag jul 1906 i Ingelstorp. Bara två veckor efter vigseln föddes sonen Gustav. Den lilla familjen var lyckliga på Hedvigsdal. De stannade där i några år och där föddes också dottern Agnes. Men som statare kom de sedan att flytta runt en hel del. 1909 kom de till Tosterups Säteri där sonen Gösta föddes 1910 som så småningom blev min morfar.

Carl hade blivit körkarl på Tosterup vilket innebar att han fick hjälpa till med att köra hästar i jordbruket, medan Amanda som statarhustru förväntades arbeta med mjölkningen.

En körkarl arbetade 6-7 dagar i veckan och 13-14 timmar om dagen vår, sommar och höst och något mindre vintertid. En mjölkerska arbetade 7 dagar i veckan och de var mjölkning 3 gånger om dagen. Lönen betalades i naturaförmåner så som mat och husrum samt en mindre del kontanter.


1912 kom familjen till Torreberga i Nevishög strax söder om Staffanstorp. Samma år hade Carls syster Sofia dött i barnsängsfeber efter att ha fött en liten dotter, Annie Sofia. Den lilla flickan var svag och levde bara i några månader. I dödboken finns en anteckning om att hon dog i Nevishög, och jag har dragit slutsatsen att Amanda, som då själv väntade sitt nästa barn, Maria, fick ta hand om den lilla flickan när modern var död. 

Under tiden i Nevishög skulle familjen mista ytterligare ett spädbarn. Dottern Nelly som föddes 1916 dog av lunginflammation då hon var knappt två månader gammal. Gösta var kanske för liten för att minnas, för han berättade aldrig något om dessa små barn som fick så korta liv. 

Hos familjen bodde även Carls far Nils. Han var en snäll och stillsam gammal man som hade följt med familjen sedan han själv blev för gammal för att arbeta. Han dog 75 år gammal av bronkit 1917 och lär vara begravd på kyrkogården i Nevishög.

1917 gick flyttlasset vidare till Nordvästra Skåne där familjen först var statare på Bolestads gård i Källna och sedan i Stora Mörshög utanför Bjuv. Familjen fick under den här tiden ytterligare 3 barn: Arne, Åke och Rut. För de två yngsta finns det antecknat ”icke döpta i svenska kyrkan” i födelseboken, antagligen för att familjen då hade gått med i missionskyrkan.

Omkring 1920 fick Carl arbete i gruvan i Bjuv och familjen flyttade dit. Arbetet i gruvan var farligt, tungt och smutsigt och Carl tyckte aldrig om att ge sig ner under jorden, men gruvarbetarna hade mer betalt än lantarbetarna och Carl behövde pengarna för att kunna försörja den växande familjen. Han arbetade nattetid i gruvan och dagtid på gården i Stora Mörshög.


Efter sex år i gruvan inträffade en tragisk olyckshändelse när Carl och hans arbetskamrat skulle hugga upp en vattenränna i en ny arbetsort. Taket rasade in och Carl krossades till döds av massorna och Amanda blev lämnad ensam med de sju barnen.

bouppteckningen finns angivet att Carl ägde möbler, sängkläder, linne, gångkläder, glas och porslin, köks och laggkärl, gardiner och mattor, tavlor och prydnadssaker, ett fickur och en väckarklocka, en kaffeservis av nickel, 6 hönor och 1 tupp, 1 vävstol och 1 spinnrock, böcker, verktyg och redskap till ett värde av knappt 1000 kronor. Detta motsvarar cirka 25000 kronor i dagens penningvärde. Det fanns också en livförsäkring från Bjuvs gruva som föll ut med 1000 kronor till änkan Amanda.

När Carl var död försörjde Amanda sig genom att städa på Kyrkskolan i Bjuv. Hon flyttade till ett litet hus i Bjuv där hon hade gris och höns i trädgården. Senare fick hon plats som hushållerska hos en änkling som hade en stor gård utanför Bjuv och han ville gifta sig med henne, men hon hade bestämt sig för att vara trogen sin make Carl, även efter hans död, så det blev inget av med något giftermål. 



På 1930-talet drabbades familjen av tuberkulos. Sjukdomen drabbade främst ungdomar och var en av de vanligaste dödsorsakerna under 1800-talet och 1900-talets första hälft. De klassiska symtomen var hosta med blodigt slem, feber och avmagring, men även andra organ kunde drabbas. Det fanns en teori i familjen om att de kanske blev smittade när de flyttade in i huset i Bjuv efter Carls död. Där hade tidigare bott en man som dog av sjukdomen. Idag vet man att tuberkulos inte smittar annat än genom närkontakt mellan människor, så då är det mer troligt att Gustav, som var äldst av barnen, tog med sig sjukdomen hem när han hade varit till sjöss.

Gustav hade mottot "Man kan allt man vill" och enligt morfars berättelse var han "en livlig spelevink". Han var sjöman och tjänstgjorde ombord på ångaren Tärna som andre maskinist. Han kom hem i januari 1932 och blev sjuk och dog i oktober samma år, knappt 25 år gammal. Sedan blev syskonen sjuka en efter en. Maria dog strax efter att hon fyllt 20 år på Lasarettet i Lund 1933. Arne hade alltid varit lite tyst och inbunden efter en olyckshändelse i barndomen. Han var 15 år när han kom till sanatoriet i Orup och dog där 1934. Åke som var den musikaliske pojken i familjen dog i hemmet i Bjuv 1936 bara 14 år gammal. Åke fick en egen gravsten med texten "Målet för din längtan här, Har du hunnit broder kär, Nu din ande fri och glad, Bo i lefvande Guds stad".

Sen blev Gösta sjuk. Han fick komma till sanatoriet i Orup där de tappade ut var från lungorna och han var den enda av syskonen som blev sjuk och överlevde. Storasyster Agnes hade flyttat hemifrån och utbildade sig till sjuksköterska och hon klarade sig undan från sjukdomen. Lillasyster Rut klarade sig länge, men sommaren 1946 dog även hon. Samma år fick behandlingen av sjukdomen ett genombrott när antibiotikan introducerades och tuberkulospatienter äntligen kunde botas, men då var det för sent för familjen Wedberg. Under loppet av några år hade Amanda förlorat fem av de sju barnen i sjukdomen.

De sista åren bodde Amanda hos sonen Gösta och hans familj på ovanvåningen i deras hus på Ängavången i Ängelholm. Hon hade en vävstol i källaren där hon vävde mattor som hon sålde.

Carl, Amanda och alla barnen utom Gösta och Agnes är begravda på kyrkogården i Bjuv.

Berättelsen om morfar Göstas föräldrar och alla de tragedier de drabbades av berör och jag har många gånger funderat över hur modern Amanda orkade gå vidare efter att förlorat både make och barn. Berättelsen bygger på de minnen som min morfar Gösta har berättat för min mamma Ingegärd och på information i kyrkböckerna, samt på information från museer, internet och hembygdsböcker.



Källor: Sverige Kyrkböcker; Helsingborgs sjömanshus arkiv; Foton och berättelser från Ingegärd Friman; Morfar Göstas minnen berättade för min mamma Ingegärd; Digitaliserat tidningsurklipp från Dalpilen 1926-02-20 (Länk till sidan där jag hittade urklippet fungerar inte längre); Tuberkulos - WikipediaStatarmuseet i Torup; Gruvmuseet i Bjuv; Tre Skånska gruvorter - en hembygdsbok om Bjuv, Billesholm och Ekeby; Bilder och Berättelser från Bjuv, Billesholm och Ekeby en hembygdsbok av Ernst Olsson.

Observera att det inte är tillåtet att kopiera och lägga ut mitt material på andra websidor!

Kommentarer