Släktgården i Norra Heljaröd

I ett hörn av Skälderviken där havet möter Kullahalvöns strandängar ligger den lilla byn Norra Heljaröd. Hit kom mina barns farmors farfars morfar Sven Olsson med sin hustru Hanna Nilsdotter och dottern Othilda hösten 1873, när de köpte en av gårdarna i byn. Men för att förstå gårdens historia behöver vi gå tillbaka ytterligare några decennier i tiden. 

Före laga skiftet 1831 fanns det sex gårdar i den lilla byn, traditionellt belägna utmed byvägen. Byn tillhörde Farhults socken och när Anders Borg, som var prost i socknen vid den tiden, beskrev byn berättade han om hur de salta vindarna från havet gjorde folk starka och friska. Trots att både karlar och kvinnor arbetade från soluppgång till solnedgång var det inte sällsynt att man uppnådde hög ålder. Det vanliga byggnadssättet i trakten var korsvirke med halmtak och lerväggar. Några av de gamla gårdarna och torpen finns kvar än idag och utgör en välbevarad kulturmiljö som visar på de sociala skillnaderna i det gamla bondesamhället. Något förenklat kan man säga att de mer välbärgade bönderna bodde på gårdarna i byns centrum och levde av det bördiga odlingslandskapet, medans den fattiga befolkningen bodde i byns utkanter, ner mot strandmalen, och fick livnära sig som fiskare på det som havet kunde ge.

Två av gårdarna, nummer 5 och 6, var så kallade "Utsockne Frälse" och tillhörde "Öfversten Adjutanten hos Hans Majts Konungen och Riddaren af Kongl Swärds Orden Högvälborne Herr Grefve Carl Johan Wachtmeister" på Rögle säteri. Med tiden kom ägorna att delas upp i mindre enheter och när mina barns ana Sven Olsson kom till Norra Heljaröd 1873 blev han hemmansägare till en del av nummer 6 som hade storleken 31/256 mantal. Gården var då en så kallad frälse skattegård, vilket innebar att Sven Olsson betalade skatt till Rögle Säteri istället för till staten eller "Kronan". 

Gården som Sven Olsson köpte har sedan genom åren styckats av och slagits samman med andra fastigheter, samt fått en ny fastighetsbeteckning, så att reda ut de ursprungliga ägarförhållandena för gården visade sig inte vara helt enkelt. Jag fick leta i många olika arkiv och gå igenom mina anteckningar flera gånger innan jag förstod hur det måste hänga ihop.

Enligt en akt som jag hittade på Lantmäteriet Historiska kartor förrättades hemmansklyvning 1847 av Norra Heljaröd 5 och 6 där en man med namnet Per Jönsson, född 1810 i Väsby, erhöll 1/8 mantal av Norra Heljaröd 6. På förrättningskartan är Per Jönssons fastighet Norra Heljaröd 6.9 markerad med bokstaven D. Området på kartan stämmer med den plats där släkten senare bodde och fastighetsbeteckningen är den samma som släktens gård fortfarande hade på 1950-talet. Om man tittar på dagens satellitbilder kan man fortfarande se spår av gränserna som drogs upp 1847. De raka linjerna bildar rutor som i ett lapptäcke i skånska landskapet.

Karta från 1847 som visar hemmansklyvningen av Norra Heljaröd 5 och 6 

Satellitbild som visar Norra Heljaröd i nutid

I verket Skånes bebyggelse från 1963 finns information om att släktgården skulle varit byggd omkring 1850. Det stämmer med tiden när Per Jönsson kom dit och det verkar därför sannolikt att Sven Olsson köpte den gård som Per Jönsson hade byggt. Det som är något förvirrande är att det också står att gården ska ha varit i släktens ägo sedan samma tid och man funderar så klart över om Per Jönsson och Sven Olsson var släkt på något sätt? Jag har sökt i arkiven bakåt i tiden och funnit att Sven Olsson och Per Jönsson visserligen hade anor i samma lilla by på Kullahalvön, men någon släktkoppling mellan dem har jag inte lyckats hitta. Däremot var Sven Olsson avlägset släkt med Per Jönssons hustru Elna Bengtsdotter, men släktskapet ligger så långt tillbaka i tiden att det är tveksamt om familjerna som levde i mitten av 1800-talet ens visste om att de var släkt. Men det kan finnas en annan möjlig förklaring till att man i Skånes bebyggelse skriver att gården varit i släktens ägo sedan 1850-talet:

Per Jönsson började arrendera ut gården redan i slutet av 1850-talet och en av de första arrendatorerna på gården hette Peter Andersson Runström. I husförhörsboken är han skriven som "Per Jönssons arrendator" 1858. I marginalen finns en anteckning om att han blivit delvis lam i ena sidan efter slag. Peter var bara 38 år och det är ovanligt att så unga människor drabbas av slaganfall, eller stroke. En stroke beror på en blödning eller en blodpropp som leder till syrebrist i hjärnan, vilket kan göra att man förlorar olika funktioner i kroppen som tal, känsel eller rörelseförmåga. Peter kanske blev allmänt försvagad efter sin stroke och strax innan jul samma år avled han utan angiven dödsorsak i dödboken.  

Peters hustru Hanna Nilsdotter blev då änka men fick bo kvar på gården som inhyses. I Hannas tioåriga äktenskap med Peter hade det inte blivit några barn, men när maken var död dröjde det bara ett år innan Hanna som nu var 42 år blev med barn.

Hon flyttade in hos hemmansägaren Sven Olsson som då bodde i grannbyn Utvälinge i samband med att dottern Othilda föddes i september 1860. Sven som var 15 år yngre än Hanna uppgavs vara far till barnet i födelseboken. Det skulle sedan dröja fyra år innan Sven och Hanna gifte sig och blev man och hustru och varför de väntade så länge är en gåta. Familjen bodde i Utvälinge i 13 år innan Sven Olsson så småningom köpte samma gård i Norra Heljaröd som hans hustru Hanna och hennes första make Peter Andersson Runström tidigare arrenderat. 

När den tidigare ägaren Per Jönsson sålde gården blev han själv undantagsman och han satt sedan på undantag hos Sven Olsson ända fram till sin död 1902. En av Per Jönssons söner, Jöns Persson, var till en början dräng på gården hos Sven Olsson.

Sven Olsson hade också börjat sin bana som dräng, liksom de flesta andra unga män på landsbygden vid den tiden. Sven var född 19 februari 1832 på gården Ingelsträde 4 i Väsby socken på Kullahalvön i Skåne. Han var det yngsta av sju barn till Åbon Olof Larsson och hans hustru Bengta Nilsdotter. Båda föräldrarna tillhörde den så kallade Kullasläkten och var ättlingar till fyrmästaren och åbon i Kullagården Nils Trulsson (ca 1658 - 1737). När föräldrarna dog tog Svens bror Nils Olofsson över gården i Ingelsträde och i samband med det flyttade Sven som då var 22 år till sin syster Kersti och hennes make Anders Pålsson. De hade en gård i Väsby där Sven var dräng i fyra år innan han kunde köpa sin egen gård i Utvälinge, en dryg mil från Väsby och där träffade han alltså änkan Hanna Nilsdotter.

Hanna Nilsdotter var född den 16 december 1817 i Hemmeneköp i Långaröds socken i Mellanskåne. Hon var dotter till husmannen Nils Andersson och hans hustru Else Olsdotter. I den första husförhörslängden för Långaröds socken återfinns familjen i ett gatehus i Hemmeneköp. Det var ett hus vid bygatan utan tillhörande mark. Familjen flyttade runt en del i socknarna Långaröd och Öved och i alla flyttar råkade det bli fel med Hannas födelsedatum som ändrades till den 15 oktober. Senare skulle det bli fler fel och Hannas födelsedatum ändrades till 2 oktober och födelseorten blev Väsby. Till och med namnet blev ändrat till Johanna. Såna här fel kan vara knepiga att reda ut, men genom att följa Hanna steg för steg genom alla husförhör har jag upptäckt var det har blivit fel och därmed kan jag ändå vara säker på att det är rätt Hanna jag har följt hela vägen. 

Hanna blev piga på en gård i Skartofta och när hon var 24 år födde hon en oäkta dotter som fick namnet Elna. Den lilla flickan var först skriven hos morföräldrarna i Skartofta men skickades snart till Halland där Hannas bror Ola Nilsson var ladufogde på en gård i Kvibille. Han och hans hustru Anna Karina hade inte fått några egna barn och de tog hand om flickan. Det är osäkert om Hanna hade någon kontakt med sin dotter under uppväxten. Långt in på 1800-talet var det en lång och farlig resa att passera Hallandsåsens skogar på gränsen mellan Skåne och Halland. Vägarna var dåliga, ibland nästan oframkomliga och värst av allt var att man kunde bli överfallen av stråtrövare och skogsmän. 

1848 gifte Hanna sig med statdrängen Peter Andersson Runström. I vigselboken kan man läsa att Peter avlämnade hinderslöshetsbetyg och att Hannas fader torparen Nils Andersson i Skartofta skriftligt hade givit sitt bifall. Peter fick snart en tjänst som ladufogde på Spannars säteri hos baron Barnekow. En ladufogde var förman och ledde arbetet i ladugårdarna på större gods och gårdar. Han hade en högre status än de övriga lantarbetarna och utövade tillsyn över de sysslor som förekom i en ladugård som till exempel mjölkning, kalvning, mockning och matning. Efter ett år flyttade familjen vidare till Rössjöholms gods och efter ytterligare några år hamnade de på Kulla Gunnarstorps slott. Efter 10 år i tjänst hos andra som ladufogde fick Peter tillslut möjlighet att arrendera gården i Norra Heljaröd. Men så drabbades han av en stroke och hustrun Hanna blev änka. 

Så fann Hanna Nilsdotter och Sven Olsson varandra och hamnade till slut tillsammans på gården i Norra Heljaröd där deras ättlingar sedan skulle bo i flera generationer framåt.

Hanna avled i en ålder av 79 år och Sven blev 72 år. I bouppteckningen efter Sven var dottern Othilda enda arvingen och i nästa inlägg kommer jag att berätta om henne, hennes oäkta son Viktor och maken Per som försvann till Amerika. 

Källor: Arkiv Digital kyrkböcker, Bouppteckningar, Lantmäteriet Historiska Kartor, Skånes bebyggelse, Kullabygd 1998, Kullasläkten 

Jag har valt stavningen Norra Heljaröd eftersom det är den variant som förekommer i dokument från 1800-talet. På nutida kartor och liknande är den vanligaste stavningen Norra Häljaröd.


Kommentarer

Unknown sa…
Vilket arbete du har lagt ner. Väldigt intressant att läsa